Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Älska och Hedra (del 1)

Jag tittar upp på de självlysande stjärnorna i taket. Dem lyser inte. Det är mitt på dagen och det känns som sängen gungar. Åt höger, åt vänster, fram och tillbaka hela tiden. Känns som baksmälla. Men jag festade inte igår, drack inte något med alkohol i. Jag låg här igår med, i sängen som gungar. Jag hör rösten där nere ifrån "Lisa, de är här nu." Det var ingen glädje i rösten, varför skulle det vara det? Det skulle det inte. "Fan" sa jag högt för mig själv, "fan", "fan", "fan"! Jag slänger en sista blick mot stjärnorna i taket igen, dem kommer aldrig att lysa mer, inte i denna lägenheten i alla fall. Mödosamt kan jag sätta mej upp. Aj, slag mot huvudet. Nej, det var inbillning, fast det kändes.

Jag hasar mej för den korta trappan. Rösterna dånar i huvudet på mej. Sedan ser jag dem, i hallen tillsammans med Niclas. Han ser skamsen ut, min pojkvän. När den blåuniformerade mannen sett mej säger han, "Vi måste ta in Niclas nu". Jag börjar gråta, mycket. Jävla poliser, tänker jag. "Jag vet vad du tänker", säger den andra polisen. "Jag är ledsen för din skull. Även om det var en olyckshändelse så har han dödat en människa".
Det var väl inte hans fel att han trillade på en sten när Niclas slog till honom eller? ville jag skrika men jag fick inte ut ett ord. Jag bara fortsatte att gråta, jag kunde inte få de saltsmakande tårarna att sluta rinna. Niclas gav mej en lätt kyss på kinden, "hej då, vi ses ju snart", sa han, han lät lite käck i rösten. Ville han få mej på bättre humör? han lyckades dessvärre inte.


Det skulle bli världens fest, min bästa kompis Camilla skulle fylla 20. Jag hade sett fram mot det i evigheter. vi hade hyrt en av stadens pubar och bjudit in massa folk vi kände. Det skulle bli så kul! Camillas present hade jag också planerat i evigheter. Nu hade jag kommit på den rätta saken. Jag hoppas hon kommer att tycka om det. Jag hade bokat tågbilljetter för jag hade redan frågat henne om hon kunde ta ledigt vecka 44. Det hade hon kunnat. Camilla gissade på för fullt vad jag kunde ha hittat på för överrakning, en gång gissade hon på spa, men jag sa även denna gången nej, fast det var rätt. I alla fall till hälften.

Jag och Niclas sitter och äter frukost, vi pratar om att åka på någon semesterweekend starx efter julen. Vi har lite svårt att bestäma oss. Jag kollar på Niclas när han sitter där och läser i tidningen om semeserorter. I sin vänstra hand håller han kaffekoppen som han ibland lyfter mot munnen och slurplar i sig lite. Han är så vacker. Gröna ögon och brunt lagom långt hår. Perfekt. *sluuurp*, hördes från honom och jag kollar upp igen på honom och fnissar till, han möter min blick och han strålar ut värme, han ler. "Är det något fel med att jag slurplar eller?" sa han och reste sig upp och klev fram till mej. "Ha? e det de eller?". Jag började skratta högt och han försökte kittla mig. Han skrattade också högt. Jag var väldigt kittlig av mig så jag kunde inte stå ut med hans trevande händer runt min mage. Jag fick slänga mej upp samtidigt som jag skrattade så jag kiknade.

*Riiiiing* Niclas stannade upp i sina rörelser och jag passade på att slingra mig loss. *Riiiing*.

"Ja det är Lisa?" svarade jag så allvarligt jag bara kunde eftersom jag såg Niclas teckna åt mig att jag skulle åka på mer buskittel efter samtalet.

"Heej Lisa!" sa den välbekanta rösten.

Det var Camilla som ringde. Vi skulle ut och shoppa idag. Det var bestämt sen länge. Medan vi skulle vara i väg på stan och prova massvis med klänningar skulle Niclas och Olle, Camillas kille fixa och dona inför festen eftersom den bara skulle äga rum om två dagar. Jag hann knappt lägga ifån mej telefonen för han kom farande mot mig. Först började han kittla mig och jag skrek av glädje. Jag älskade när han höll på så här. Men sedan sa jag så bestämt jag bara kunde. "Sluta!". Dom gröna ögonen kollade förvånat upp mot mej. Sedan fnissade han till och började kyssa mig. Kärlek. Tillsist kom jag loss från han så jag nån gång kunde göra mig iordning. Jag småsprang iväg från köket och kom bara till första trappsteget i trappan där jag vände, sprang tillbaka, gav han en lätt kyss och sa "jag älskar dej". Han lutade sig över mig, kysste mig, och mumlade sedan i mitt öra. "jag älskar dig med".


Ska jag fortsätta med den?
Komentera gärna så jag vet :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)
Mp3 - 6 nov 07 - 16:44- Betyg:
Riktigt bra:) ja så klart att du ska fortsätta :) <3

Skriven av
pepsilight
6 nov 07 - 15:14
(Har blivit läst 74 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord