Du och Jag (del 3-4) |
konstruktiv kritik?
Del 3 - Jennies misstag
Hailie satt och såg tvekande på telefonen. Hon ville mer än något annat ringa och höra Sebbes välbekanta röst, men någonting hindrade henne. Kvällen före så hade hon också suttit med telefonen i handen, redo att slå det välbekanta numret, men efter ungefär tio minuter så hade hon irriterat tryckt av luren och sen gått och lagt sig. Innerst inne så visste Hailie varför hon inte vågade
ringa. Det var rädslan för att Sebbe inte skulle vilja ha någonting mer med henne att göra, rädslan för att han skulle sucka irriterat och fråga vad hon ville innan han lade på. Eller så kanske han hade glömt bort henne helt och hållet. Men sen bannade Hailie sig själv, och innan hennes hjärna hann spela henne ännu ett spratt så slog hon snabbt Sebbes nummer. Signal efter signal gick fram, och
just när Hailie tänkte lägga på så hördes ett klick i andra änden. "Sebastian" svarade någon, och Hailies hjärta slog som en stånghammare av nervositet. "Hej, det är Hailie" sa hon tyst, så tyst att det var otroligt att Sebbe uppfattade hennes ord. Men det gjorde han, och han verkade inte bli sur över att hon hörde av sig. "Hailie!" utbrast han glädjestrålande i andra änden av luren. "Vad roligt att höra av dig! Jag trodde nästan att du glömt bort att jag existerade." Hailie log för sig själv. Sebbe var sig lik. Lika snäll och humoristisk som alltid. "Nejdå, jag kommer fortfarande ihåg dig" sa hon.
"Jag tänkte bara höra... Ja, vad du gjorde". Sebbe skrattade och svarade något, men hans ord över-
röstades av något som lät som jubel. "Du, jag måste alltså lägga på nu" sa han snabbt, "Men jag lovar att ringa senare. Jag älskar dig, gumman." Sen var han borta, och glädjen som Hailie hade känt under några ögonblick försvann med Sebbes röst. Jack hade haft rätt. Sebbe brydde sig inte längre. Inte alls. Hailie kände hur tårarna började rinna igen, men hon torkade irriterat bort dom och bestämde sig sen för att gå ut med Becky och Zoë. Hundarna skulle säkert bli överlyckliga, och hon behövde lite tid för sig själv att tänka.
I samma ögonblick så hördes ett buller nere i hallen, och Hailie svor för sig själv innan hon skyndade ner för trappan. Förbannade Becky. Hon hade säkert lyckats riva ner jackhängaren igen vilket hände minst två gånger om dagen. Men när Hailie kom ner i hallen så var det inte Becky som stod där, utan Jennie, med stripigt hår och svart utkletat smink runt ögonen. Hennes mörka linne var fullt av fläckar och det gick inte att ta miste på att hon hade druckit. Men det var blicken Jennie gav sin syster
som oroade Hailie mest. Hennes ögon var dimmiga och Jennie pratade oavbrutet med någon osynlig person samtidigt som hon gestikulerade med armarna. "Jennie" sa Hailie och skyndade fram till sin syster som genast grep tag i hennes arm. "Hailie" sa hon och försökte sig på ett igenkännande leende, men det blev mest till en grimas. "Okej, nu ska vi få dig i säng" sa Hailie och började hjälpa Jennie uppför trappan, samtidigt som hon svor för sig själv över att hon inte hade lyssnat på sina kompisar. Visst, Sarah och Jill var riktiga idioter, men dom hade koll på alla gäng i staden och dom hade inte
ljugit om Jennie. Hennes syster hade verkligen druckit, och säkert även tagit andra saker som den där Dave hade bjudit på. Jävla skit.
En halvtimme senare så låg Jennie i sin säng med en ispåse på kinden där hon antagligen blivit slagen, och man kunde även skymta en blålila skiftning vid hennes nacke. "Förlåt, Hailie" viskade plötsligt Jennie gråtfärdigt. "Förlåt. Jag, jag visste inte... Det var Dave, han gav mig dom där tabletterna och..." se bröts Jennies röst, och efter ett leende från Hailie så slappnade hon av och ett
par minuter senare så sov hon. Hailie såg på Jennie ett ögonblick och skämdes. Hon hade haft ansvar för sin syster. Och hon, Hailie, hade varit så naiv och inte sett eller velat tro på alla dumma grejer som Jennie påstods ha gjort. Hon måste vara den sämsta storasystern i
världshistorien.
Del 4 - Älskade Sebbe
"Tack så mycket" sa Aimee och gav vakten som stod och klippte biljetter ett flirtigt ögonkast. Vakten glodde surmulet på henne, och så fort som tjejerna kommit innanför grindarna så drabbades dom av ett skrattanfall. "Fan, såg du hans min?" flämtade Aimee, och Hailie som även hon skakade av skratt nickade. När dom tillsist rätade på sig igen så tog Aimee Hailies hand, och sen började dom bana sig väg genom folkhavet. "Shit, vad mycket folk" sa Hailie. "Ja, So They Say har blivit stora" ropade hennes kompis för att överrösta dom andra människorna, och efter att ha knuffats runt i nära tio minuter så fick om en bra plats alldeles nedanför scenen.
Det pirrade i Hailies mage av spänning, och hon kunde knappt vänta tills hon fick se bandet. "Hur var det med Jennie föresten?" sa Aimee plötsligt. "Hon ångrar verkligen vad hon gjorde och hade värsta baksmällan" svarade Hailie och drog av sig den slitna jeansjackan som hon hade fått av Sebbe för längesen. "Men jag hotade med att skvallra för pappa, så ikväll får hon hålla sig inne och passa Emily." Det verkade som om Aimee hade tänkt säga något mer, men i nästa sekund så började alla
människor jubla och bandet sprang ut på scenen.
"What’s up LA?!!" skrek sångaren David i micken och började sen hoppa runt. Aimee skrek så mycket att hon knappt hann med att andas, och när bandet drog igång med sin första låt så rycktes även Hailie med i stämningen. Musiken dånade, hennes favoritband stod på scen, publiken jublade och det var perfekt väder. Livet kunde knappast vara bättre.
So They Say spelade låt efter låt, varvat med pauser då David sa något skämtsamt till publiken och torkade svetten ur pannan. Självklart så kollade Hailie mest på Sebastian som vant och självsäkert tog ackord på sin elgitarr och då och då kom in med bakgrundssång, men när Aimee skrek något om hur jävla snygg David var så höll Hailie med. Alla killarna i bandet såg bra ut.
Vid ett tillfälle när Hailies blick åter gled över till Sebastian så verkade det som om han kollade rakt på henne, och under det ögonblick som deras blickar möttes så hettade Hailies kinder. Ungefär samtidigt så blev hon medveten om att Sebastian hade missat sin bakgrundssång under låten som spelades, och när So They Say hade spelat sina sista toner så påpekade David det. "Hörde ni allihopa att
Seb glömde backa upp mig?!" skrek han och fick samtidigt ett bifallande svar från publiken. "Hörru, Seb, har du något att säga till ditt försvar?" Sebastian, som verkat lite borta, satte upp långfingret
åt sin kompis och tog sen tag i mikrofonen. "Jag har bara en sak att säga" svarade han med ett litet
leende lekandes i sina mungipor. "Hailie Collins, vill du vara snäll och komma upp på scenen?"
Det gick ett sus igenom folkhopen, och helt plötsligt så vart Hailie medveten om att Sebastian menade henne. "Det är du, Hailie, det är du!" pep Aimee upphetsat, och innan Hailie visste ordet av så hade massor av människor gripit tag i henne och puttat upp henne på scenen så att hon stod öga mot öga med Sebastian. Hennes stora idol. "Hur vet du vad jag heter?" sa hon försiktigt, och spänningen som låg i luften gick nästan att ta på. Sebastian såg på henne med glittrande ögon, och sen skrattade han. "Känner du inte igen mig, Hailie?" sa han i mikrofonen, och Sebastians leende blev ännu bredare
vid åsynen av hennes förvirrade min. "High school, när du och jag gick utklädda tillsammans på hallowenbalen? När jag filmade dig och Caroline i klassrummet och du smetade tuggummi på kameran?"
Under några sekunder så fattade Hailie ingenting, men sen gick det plötsligt upp ett ljus för henne och hon kände hur lyckan började bubbla i bröstet. "Sebbe?" utbrast hon och så fort Sebbe visste att hon hade fattat så drog han in henne i sin famn och snurrade runt med henne. En kort stund senare så började publiken applådera, och applåderna växte till ett dån utan like följt av visslingar och hurrarop. David skrek någonting som knappt hördes, och Hailie kände sig generad under några ögonblick där
hon stod i famnen på en av USA:s mest eftertraktade killar. Sebbe i sin tur strök henne över håret och kunde inte sluta le, och med ens så kunde inte Hailie förstå att hon inte känt igen honom tidigare. "Det är så mycket du inte har berättat för mig" sa hon tyst och Sebbe drog henne närmare. "Vi kan väl vänta med alla frågor?" svarade han och sen kysste han henne. Publiken blev som
galen, och trots att Hailies hjärna var en enda stor sörja av frågor så kändes det på något sätt inte viktigt. Hon var tillsammans med sin älskade Sebbe igen.
Det var allt som räknades.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | | Mp3 - 22 nov 07 - 16:12 | | riktigt underbart bra! <3<3<3<ÄLSKA!!! | | xTiNGELiNG - 7 nov 07 - 00:38 | | Mikaelansystrom - det är hennes Sverige-Sebbe ^^ | mikaelanystrom - 6 nov 07 - 18:51- Betyg:  | | jag fattar inte.. var detta en annan sebbe eller sverige-sebbe? | tjoh - 6 nov 07 - 16:07- Betyg:  | | HAHAHAHA FETT BRA! :D:D:D:D:D:D:D men skumt att hon inte kände igen han bara :P | | eviigheet - 6 nov 07 - 14:03- Betyg: | | SUPPPEEEEEER;D | | ellan_7 - 6 nov 07 - 13:02- Betyg: | | super!! xD <33 |
|
|
|
