Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Inte utan dig (del 13 - SISTA DELEN)

Hastigt slut? Jo jag vet ^^ Men det är ju de som är grejen. Uppföljaren kommer att heta "Du och Jag" och kommer ut så småning om ;D
Del 13 - För evigt
"Här har du" sa mannen bakom disken vänligt och räckte Hailie hennes
flygbiljett. Han log, men Hailie besvarade inte leendet utan stirrade som
hypnotiserad på dom tryckta siffrorna på biljetten. Tänk att den här lilla pappers-
lappen var vad som skulle ta henne ut ur landet. Bort från Carro, skolan som vid
närmare eftertanke var ganska charmig och huset som hon börjat tycka om.
Och bort från Sebbe. Älskade, fina, söta Sebbe. Hon var nära att börja gråta igen,
men torkade snabbt bort tårarna och började gå bort mot väntehallen. Hon visste
inte om Sebbe hade fått hennes medelande, men egentligen så kvittade det. Allt
kanske var enklare ifall dom inte behövde ta farväl. Enklare, men det skulle vara
samma sak som att spotta på det som hon och Sebbe haft. Eller hade. Hailie
suckade och såg bort mot glasdörrarna som ledde in till väntehallen i hopp om att
få se ett svart hårrufs och höra Sebbes välbekanta röst, men när ingen kom så
sänkte hon blicken och kramade om biljetten. Ibland så var livet verkligen
orrättvist.

"Yo, Sebbe! Fånga!" skrek David och kastade en ölburk genom luften som Sebbe
tog med en enhandslyra. Sen öppnade han den och drack några klunkar innan
han såg ut över havet. Efter att Hailie hade gått hem, så hade Sebbe bestämt sig
för att haka upp med sitt gamla kompisgäng. Dom hade inte hängt speciellt
mycket på senaste tiden, och nu när dom satt nere på stranden med en ölback,
stereo och stojade med varandra så kände sig Sebbe rusig av lycka. Livet var
verkligen toppen. I samma ögonblick så hördes ett tjut, och när han kollade bort
mot bryggorna så såg han Kevin som just knuffade ner Jeff i det säkerligen
iskalla vattnet medans Thomas skrattade hysteriskt. Sebbe flinade också och
gjorde tummen upp mot sina kompisar, och när Jeff till sist, fräsande och
spottande, tog sig upp på stranden igen så svor han högt och slängde en ölburk
på sina kompisar. Kevin vrålade av skratt, men när han lugnat ner sig så vände
han sig till Sebbe. "Hörru, Seb, jag hittade din mobil i omklädningsrummet efter
gympan förra veckan" sa han illmarigt och halade upp den ur fickan. "Va?!" sa
Sebbe. "Vafan har du inte sagt något för? Jag har letat som en jävla smurf
efter den!" Kevin ryckte på axlarna och kastade över mobilen till Sebbe som
försiktigt putsade bort en smutsfläck från skärmen på den. Mobilen var hans
ögonsten, och med tanke på att han pungat ut med 4.000 spänn för den...
Sebbe skakade på huvudet, och sen såg han att han fått ett röstmedelande och
öppnade det. Men i takt med att han hörde Hailies gråtfyllda röst så bleknade
han, och när det hördes ett klick i telefonen så studsade han upp, ryckte åt sig
nycklarna till Kevins moppe som låg i sanden och rusade bort till den. "Vafan
Sebbe!" tjöt Kevin, men Sebbe höjde bara handen till hälsning och gasade sen
iväg. Han hittade i den här staden som i sin egen ficka, och när han kom ut på
motorvägen så pressade han moppen till dess yttersta. Trots det så tickade
klockan, och när han till sist for in på flygplatsparkeringen så slängde han bara
omkull moppen i gruset, rusade in i byggnaden och kastade en snabb blick på
skyltarna i taket. Nu var klockan 8.35. Gate 7 till vänster.
Det pep i Sebbes luftrör av ansträngning, och folken som han knuffade sig förbi
ropade ilsket efter honom, men när han kom inrusande två minuter senare i rätt
vänthall så såg han ett blont hårsvall påväg in i tunneln som ledde till planet.
"Hailie!" vrålade han av sina lungors kraft, och när hon snurrade runt så verkade
hon så otroligt lättad. Till sist så kom han fram, och när han såg Hailies sorgsna,
mörka ögon så förstod han att det här var på riktigt. Han var verkligen påväg att
förlora henne. "Hailie" sa han igen och la händerna runt hennes nacke, och Hailie
gav honom ett svagt leende. "Jag trodde inte att du skulle komma" sa hon lågt.
"Jag fick precis ditt medelande" sa han. "Kevin hade min telefon och... Äh, skit
samma." Sen kysste han henne och drog in henne i sin famn, och tårarna började
rinna nerför Hailies kinder igen när hon kände den välbekanta doften från Sebbes
jacka. När hon såg upp så grät han också, och mitt i bedrövelsen så kunde hon
inte låta bli att skratta och stryka bort tårarna från hans ansikte. I samma
ögonblick så ropade en röst ut i högtalaren att alla skulle gå ombord, och Sebbe
såg förtvivlat på Hailie. "Du behöver inte åka" sa han och förde fingret över
hennes kind. "Du kan stanna här, vi hittar på något." Hailie log sorgset och kysste
honom igen. "Du vet att jag inte kan" svarade hon. "Jag måste åka." Sebbe såg
på henne, och sen kramade han henne så hårt att Hailies revben nästan knäcktes,
men hon kramade lika hårt tillbaka. Ingen av dom ville någonsin släppa taget,
men till sist var dom tvungna och Sebbe såg Hailie djupt i ögonen. "Jag kommer
och hälsar på dig" sa han. "Vänta du bara. Jag kan bli en känd rockstjärna och
turnera världen runt, och det första jag gör är att hämta dig." Hailie log mot
honom. "Jag ska vänta" svarade hon. "Hur lång tid det än tar, så kommer jag att
vänta på dig." Sebbe strök henne över håret, men sen så backade han lite, drog
snabbt av sig den slitna jackan och gav den till Hailie. "Här" sa han. Du kan få den
som minne." Hailie visste inte vad hon skulle säga, men i samma ögonblick så
sa en flygvärdinna bakom dom att planet skulle gå och Hailie såg desperat på
Sebbe. Sen drog hon snabbt av sig sitt födelsehalsband och tryckte i hans hand.
"Så att du minns mig" sa hon, och Sebbe pressade sina läppar mot hennes och
höll om henne en sista gång innan Hailie med rinnande tårar släppte taget, gick
in i plantunneln och försvann ur sikte. När planet tio minuter senare lyfte mot
himlen så betraktade Sebbe det ända tills det bara var en liten prick i fjärran.
Hans hand kramade hårt om halsbandet han hade fått av Hailie. "Jag älskar dig,
vännen" viskade han tyst för sig själv. "Jag älskar dig."
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
evveistheshit - 23 jun 08 - 13:42- Betyg:
Jag gråter, fan vad jag gråter.
Jag har inga mera ord.
Älskar novellen som fan och börjar läsa du och jag direkt.
Jag gråter.

/eB
nanna_limpan - 8 apr 08 - 20:04- Betyg:
Åww!!<3
Va bra du är!!!
Ifos95 - 15 dec 07 - 12:49- Betyg:
Fiint slut, kanske lite hastig men bra med fortsättning!
ska läsa geeenast!<333333
anchii - 25 nov 07 - 11:46- Betyg:
fel betyg, fem ska det vara (a)
anchii - 25 nov 07 - 11:46- Betyg:
åh gud, jag sitter och gråter.
och jag brukar nästan aldrig gråta till noveller hur
sorgliga dom än är så ja.. de är positivt! haha, shit
du är verkligen asgrym! gud tårarna bara rinner.
sådär fick det ju inte sluta :|
asbra iallafall! vet inte vad jag ska säga xD haha!
Mp3 - 22 nov 07 - 16:01
riktigt riktugt underbart bra!!!!
empalove - 5 nov 07 - 21:31- Betyg:
skit bra!!! FORTSÄTT me uppföljaren NU!!:D
mikaelanystrom - 5 nov 07 - 19:55- Betyg:
ååååh vad bra den är!! jag börjar gråta så sorgligt;((( du är grym på att skriva!
eviigheet - 5 nov 07 - 17:16- Betyg:
skit bra :( jag började nästan gråta.O
ellan_7 - 5 nov 07 - 15:02- Betyg:
jätte bra:D:D nu vill jag läsa fortsättningen:D:D:D:D skicka in den NU på stört;P
LillaSabiina - 5 nov 07 - 14:53- Betyg:
faaan vad bra den var . Blä på hennes föräldrar som tvingade henne att
flytta :( hållde på at gråta Dx
blixten_88 - 5 nov 07 - 14:10- Betyg:
neeeeeeeeej.de är inte sant:O jag gråter..!!åhnej,ja vill läsa fortsättningen nu!:)

Skriven av
xTiNGELiNG
5 nov 07 - 13:26
(Har blivit läst 235 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord