vinterkärlek del 4 |
Vi stannade inne på den här rasten också, det var så kallt ute. Vi satt vid ett ganska stort runt bord i skolans trapphus. Vi körde kronan och skrattade och skrek. Alla som gick förbi såg ut som om de tyckte vi var dumma i huvudet (vilket dom förmodligen tyckte och vilket vi faktiskt var) men vi brydde oss inte om alla konstiga blickar, det enda vi brydde oss om var spelet. Fast Frida tittade upp ibland och tittade om den där söta Markus i sjuan stod kvar, lutad mot väggen. Själv tyckte jag inte att han var något söt, i vår klass var det nog bara Frida som tyckte om honom. Frida tittade upp igen, och möttes av en suck när blicken vändes tillbaka till bordet. Hon log, hon vet att vi vet. Hon bryr sig inte. Jag såg Mikael gå mot Markus och ställa såg bredvid honom, och helt plötsligt blev det jag som tittade upp från spelet gång på gång.
Jag gick in i klassrummet efter världens roligaste rast. Jag gick fram till Jennis bänk innan min egen. Hon satt och ritade på en teckning hon har hållit på med ganska länge nu. Hon är jätteduktig på att rita.
”Gud vad fint du ritar…” Sa jag. Hon skakade på huvudet, och log mot mig. Jag log tillbaka och gick till min bänk. Mikael kom in genom dörröppningen. Hans blick sökte någonting, han letade med blicken. Han stod kvar vid dörröppningen. Till slut fastnade hans blick på mig, och han log det där underbara leendet. Jag log tillbaka och vände ner huvudet igen för att inte visa hur mycket jag rodnade. Markus kom in och ställde sig bredvid Mikael. Kände dom varann? Jag såg hur Mikael lyfte handen lite diskret och pekade på mig. Markus nickade.
”Oooh!” Retades han. Jag höll på att dö. Förmodligen var jag högröd i ansiktet redan nu. Mikael slog till honom lite löst. Han rodnade också. Mikael försvann ur klassrummet och istället blev Lena synlig. Snabbt gick Mikael fram till sin bänk och satte upp sin läsbok bara några centimeter ifrån ansiktet. Han skämdes som en tok! Det gjorde i och för sig jag också, men jag kunde inte låta bli att le när jag såg hur generad han var. Till slut smittades jag också av läsfebern, jag läste minst femton sidor, och kom äntligen in i boken, som jag hade haft i flera veckor, men inte orkat läsa.
Klockan slog tre, skoldagen var äntligen slut! Jag pustade ut och slängde ner min läsbok i bänken så jag slapp se den, gud vad läskig den var! Jag slängde en blick till Jenni, som också hade lagt ner sin bok, vi två var nästan alltid först att lägga ner sakerna i bänkarna och gå ut. Men jag satt kvar vid min bänk, orkade inte gå någonstans. Mikael tittade på mig och halv viskade:
”Öh, jo… Du, vill du, Jenni, Frida vara med mig, Markus och min kompis från min gamla skola?” Han skämdes så mycket att det smittade av sig en aning. Jag log mot honom.
”Jag vill! Ska fråga de andra, Louise kan inte vara med i alla fall, hon kan inte vara med någon idag. Hon ska städa, stackarn…” Jag gick mot Fridas bänk, där Jenni redan stod.
”Flickor! Vill vi vara med Mikael, Markus och Ludvig, en kompis från Mikaels skola idag?” Frågade jag och väntade mig ett JA! Frida sken upp som en sol och Jenni tittade ner i marken.
”Ja, absolut! När?” Utbrast Frida. Jag tittade på Jenni, hon såg på mig och log.
”Okej! Men det är bäst för er två att den där Ludvig är snygg!” Fnissade hon. Jag log, och gick fram till Mikael.
”När kan vi vara med varann då?” Han kollade på klockan.
”Nu, efter skolan!”
Vi var på väg ut från skolgården. Vi gick under tystnad, ingen vågade ju säga någonting. Till slut bröt jag tystnaden:
”Ska vi hämta Ludvig nu eller?” Mikael kollade på mig.
”Ja, han bor här i närheten…” mumlade han. Vi gick rätt sakta, vi var rätt tysta hela tiden. Förutom någon gång i minuten när någon vågade öppna munnen. Till slut stannade Mikael, utanför ett stort, fint hus. Jag beundrade huset, nerifrån och upp, där skulle jag kunna bo!
”Vänta här en stund.” Sa Mikael och försvann in på deras gård. Jag vände mig om och lutade mig mot grinden, som Jenni och Frida senare gjorde.
”Vilket fint hus!” Sa Jenni som om det var det vackraste hon någonsin sett. Jag nickade entusiastiskt. Efter ett tag såg men Mikael komma ut från en dörr, bredvid sig var ett sockersött, nytt ansikte med en svart sveamössa. Jag kollade på Jenni, som log ett lika sockersött leende som Ludvigs ansikte. Dom skulle passa perfekt tillsammans!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | | myhrberg - 7 nov 07 - 18:25 | | fanny: oj det var nästa del, sorry! | | niinnii - 7 nov 07 - 15:48 | | Woo du e s´ååå bra fortsääättt | stenhjaerta - 7 nov 07 - 10:56- Betyg:  | du sa att jag skulle snacka med markus?? :/
iaf, du äger min lortunge :)<33 | | gwenii - 6 nov 07 - 16:24- Betyg: | åh, jättebra! :D <3
hitta en kille åt mej bara! ;I | Mp3 - 5 nov 07 - 00:42- Betyg:  | | riktgit riktgt bra, mera nu! :) <3 | | Miccq - 4 nov 07 - 23:34- Betyg: | | eheh, mer :) | | myhrberg - 4 nov 07 - 21:41 | | rätt så kort, men jaja. det kommer väl en ny, som blir lite längre ;) |
|
|
|
