Fanfic. Fyra Marodörer = Trubbel (23) |
”Vad gjorde hon nyss?” frågade James tillsist.
”Öhm… Jag tror hon försöker vinna hans hjärta igen”, viskade Remus i en teaterviskning.
”Donald Calm kommer…” mumlade jag. Han hade varit min idol sen jag var fem. Donald Calm, den skickliga Quidditch spelaren som fått mig att inse att jag ville bli slagman när jag blev stor. Eller, i alla fall till det att jag av misstag slog till mig själv med den stora klubban och slog ut tre av mina tänder.
”Jag måste gå på festen”, sa jag. Lily som just hade tagit en klunk av sitt eget te frustade till så att hon sprutade ut allt innehåll över James.
”Vad SA du?” frågade hon.
”Ja, men Lil! Donald Calm!”
”Du har inte tänkt på att din FLICKVÄN sitter bredvid dig?” fräste Imogen ilsket från min högra sida. Jag vred på huvudet.
”Du kan ju också följa med”, försökte jag. ”Det blir kul.”
”Nej, tack. Jag tror att jag klarar mig”, sa hon kyligt.
”Men Immie, det är Donald Calm! Jag har älskat honom sen jag var fem år gammal!”
”Jag har inte sagt att du inte får gå”, fräste Imogen. Jag suckade. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna gå. Inte att döma på Lilys mördande blickar och Imogens kyla i rösten.
”Hrm… Morgonpost!” sa James snabbt och fångade upp ett nummer av The Daily Prophet som varit nära att landa i Lilys gröt.
”Prenumererar du på The Prophet?” frågade Remus förvånat. Lily nickade.
”Ja, jag fick det i födelsedagspresent av min mamma”, sa hon och vecklade upp tidningen och snott åt sig från James.
”Im… Snälla?” försökte jag utan att ta notis om de andra som läste tidningen över axeln på Lily.
”Vad?” fräste Imogen och åt ilsket av sin skinksmörgås.
”Kan vi inte gå?” bad jag.
”Nej”, sa Imogen.
”Men snälla, söta, vackra, kloka, bästa, snygga, söta…”
”Du har redan sagt söta”, sa hon. Jag suckade och såg surmulet ner i min egen tallrik med yoghurt.
”Men kör till då. En halvtimme, sen går vi!” sa Imogen plötsligt. Jag såg förvånat upp på henne.
”Menar du allvar?” frågade jag. Hon himlade med ögonen.
”Ja, det är klart!” snäste hon.
”Tack!” tjöt jag och kastade mig på henne i en kram. Hon tillät sig själv att skratta.
”Tänk vad lite man ska behöva göra för att du ska bli glad”, fnissade hon. Jag svarade inte utan log bara åt henne.
”Nämen lilla Sussieplutt! Ska du nuttinutta lite med lilla Immie…” började James dadda med bebisröst. Jag flinade.
”Du vet att jag fortfarande har te i min kopp va?” sa jag och tittade menande på tekoppen framför mig. James såg ner på koppen och sen på mig.
”Hu så hemskt, men seriöst… Lite mindre gullande vid frukostbordet, tack!” Hans kommentar fick mig att flina ännu bredare.
”Ber du om det eller?” skrattade jag. James flinade tillbaka.
”Njaa… inte exakt”, sa han. Jag räckte barnsligt ut tungan åt honom innan jag drog till mig Imogen och gav henne en lång kyss.
(James)
Sirius och Imogen satt och råhånglade vid frukosten och jag kunde inte låta bli att stirra fascinerat på dom. Nog för att Sirius kunde göra lite vad som helst, men jag hade aldrig trott att Imogen skulle hångla i stora salen. Bredvid mig fnissade Lily till och Remus och Peter såg båda två lika roade ut. Jag flinade brett och vände blicken mot Lily.
”Ska vi utklassa dom?” frågade jag leende. Lily tvekade en sekund innan hon log tillbaka.
”Mjo, det tycker jag”, sa hon och la händerna runt min hals innan hon fullkomligt kastade sig på mig. Jag flinade fåraktigt och la händerna vid hennes midja.
Kamraterna runt omkring oss började vissla och applådera men jag brydde mig inte. Istället sneglade jag mot Sirius och Imogen och mötte Sirius blick som bara visade på utmaning.
Är det så han vill ha det, tänkte jag glatt och drog Lily närmre mig när hon visade tecken på att dra sig undan. Hon såg frågande och halvt olyckligt på mig och jag försökte få henne att fatta genom min blick. Eleverna runt omkring oss skrattade och busvisslade.
”HÅNGELTÄVLING!” hördes Harrisons röst och jag fick anstränga mig för att inte börja gapskratta.
En liten stund senare såg jag hur Lily försökte få mig att förstå att hennes luft var slut och att vi faktiskt var tvungna att ge upp. Jag släppte henne motvilligt och drog ett djupt andetag.
Syre! yänkte jag lättat. Jag kände mig ändå lite besviken eftersom vi antagligen hade förlorat Sirius utmaning, men när jag vred huvudet mot honom och Imogen, såg de minst lika trötta ut och de hade också slutat.
”Oavgjort!” skrattade Peter med ett brett flin. Jag flinade brett mot Sirius som log utmattat mot mig.
”Grattis mate”, sa jag. Han lipade åt mig.
”Grattis själv”, sa han. Lily log brett och greppade min arm. Jag såg på resten av de skrattande Gryffindoreleverna som började återgå till sitt. Efter en sekund mötte jag Remus blick, men där fanns inte den glädje jag väntat mig. Bara avsky, besvikelse, sorg och kanske skam… Jag såg förvånat på honom.
”Remus?” frågade jag. Han skakade på huvudet som om han först nu hade vaknat till liv.
”Ja?” sa han.
”Hur mår du?” frågade jag. De andra tittade frågande på honom.
”Bara bra”, sa han. ”Jag… Jag ska gå och… skriva det sista på… spådomskonst uppsatsen”, stammade han och reste sig upp och skyndade sig därifrån. Jag såg efter honom.
”Har vi en uppsats att skriva i spådomskonst?” frågade Lily förskräckt. Jag skakade på huvudet.
”Nej, den lämnade vi in förra veckan”, upplyste jag henne. Hon nickade och såg på Remus som just försvann ut genom dörren.
”Han… har inte varit sig själv de senaste dagarna”, sa Lily fundersamt. Jag såg på Sirius som nickade och menade på att vi tänkte samma sak. Det var snart fullmåne.
(Remus)
Jag skyndade mig upp för trapporna. Det högg i mig och jag kände mig oerhört äcklad. Att se Imogen och Sirius hångla vid frukosten hade varit roligt, och lite gulligt till och med, men James och Lily… Min mage ville vända sig ut och in. Jag skyndade på stegen, ville inte möta någon.
Varför skulle allt vara så svårt? Varför skulle jag ha så djupa känslor för Lily? Hon var förbjuden och det visste jag. Men kunde jag göra något åt mina känslor? Jag vek av åt höger och kom in i en korridor som var full med Slytherinelever. Jag vände helt om och gick åt andra hållet istället.
En stund senare stod jag utanför det ”allmänna” badrummet. Jag visste att ingen var där, för det var knappast någon som badade på fredagsmorgnar. Jag tvekade lite innan jag öppnade dörren och smet in. Precis som jag väntat mig så var det tomt. Precis vad jag behövde. Någonstans där jag fick vara ifred. Utan folk som stirrade, och retsamma kommentarer. Jag ville bara vara ensam och få tänka ifred.
Jag låste om mig innan jag sjönk ner på det lite fuktiga golvet och lutade ryggen mot väggen.
Vad var det egentligen för fel på mig? Jag älskade min kompis flickvän. Jag var störd. Rubbad. Mitt huvud var fyllt av förbjudna saker. Jag var… äcklig. Varför inte bara hitta någon annan? Varför kunde jag inte hitta någon annan på skolan som jag kunde kära ner mig i? Varför just Lily?
Även om jag ställde frågan så visste jag svaret. Hon var ju perfekt. Det röda, lockiga håret. De smaragdgröna ögonen som glittrade när hon log. De söta små öronen, och hennes långsmala fingrar som rörde sig mjukt och elegant. Det fanns ingen annan som hon.
Jag dolde ansiktet i händerna. Hon hade valt James. Det var bara så. Dom var menade för varandra. Jag hade ingen rätt att klampa in och förstöra allt. Dessutom förtjänade hon mig inte. Hon förtjänade inte ett förhållande med en varulv. En varulv som dessutom inte kunde behärska sig när det inte ens var fullmåne. Jag var patetisk.
Ändå hade hon sagt att hon älskade mig. Hon hade faktiskt sagt det.
”Jag kommer ändå alltid att älska dig på ett speciellt sätt” hade hon sagt. Men om det var sant, varför höll hon på med James mitt framför ögonen på mig då? Var det för att inte göra James ledsen? Eller hade hon bara sagt det för att göra mig glad?
Varför skulle hon ljuga för mig? Lily ljög aldrig. Och varför skulle hon göra det för mig?
Jag var en fullkomlig idiot. Hon kunde inte älska mig! Lily Evans skulle aldrig få för sig att älska en galen varulv. Det var bara jag som var gaggig nog för att kära ner mig i henne. Vilket stort pucko jag var! Hur hade jag kunnat låta det hända? Nu fanns det ingen utväg. Jag skulle behöva se henne och James tillsammans var eviga dag, utan att kunna göra något. Varför hade jag inte insett det tidigare och ändrat mig?
Långsamt reste jag mig. Ingen skulle märka något. Alla skulle bara bli lättade om jag försvann. Jag smög fram till kanten till bassängen och stoppade i tårna. Vattnet var kallt. Men just då brydde jag mig inte. Behövde inte bry mig.
Utan att ta av mig kläderna klev jag ner i vattnet och kände hur det långsamt trängde in innanför klädnaden. Jag rös till av kylan men brydde mig inte.
Plötsligt trycktes handtaget till dörren ner. När den som stod utanför dörren inte fick upp den, började han eller hon att rycka kraftigt i dörrhandtaget. Jag försökte att inte bry mig utan sjönk längre ner i vattnet.
”Remus, jag vet att du är där inne! Öppna!” hördes Sirius röst. Jag ryckte till. Det kunde inte vara sant. Jag ställde mig på knä i vattnet och började sänka ner huvudet. Ingen skulle få förstöra det här nu.
”Remus, för sjutton! Öppna dörren, säger jag!” skrek Sirius. Men jag vägrade lyssna. Munnen var nu under vatten och jag kände hur vattnet stänkte vid näsan för varje andetag jag tog.
”REMUS!” skrek Sirius. Han hade slutat rycka i handtaget och bankade istället på dörren. Varför förstod han inte? Jag sänkte huvudet igen. Näsan hamnade under vattnet. Bankningarna slutade. Jag sjönk längre och längre ner, och tillsist var hela min kropp under ytan. Luften började ta slut, men jag tänkte inte låta det få mig att gå upp. Jag skulle bort. Jag skulle inte finnas. Ingenting kunde få mig att ändra mig.
Dörren flög plötsligt upp och rummet fylldes av ljus. Jag öppnade ögonen och såg Sirius stå med trollstaven i handen och se bestört ner på mig genom vattnet. Han öppnade munnen och det såg ut som att han vrålade mitt namn. Jag slöt ögonen igen. Luften tog slut och jag fick ingen luft alls. Långsamt flöt jag längre ner och tillsist nuddade jag botten. Ingenting betydde något längre. Jag orkade inte. Plötsligt var det som om allt försvann och jag kunde inte röra mig längre.
Sorry att det dröjde innan jag la ut den här delen, men det här var den spännande fortsättningen. x) Tack JvJ (JennyJ) för tips och stöd med den här delen! :) Måste erkänna att jag hade idétorka tills du kom på slutet. ;) Taack! Hinner tyvärr inte skriva mer just nu för mami ropar på mig, men jag lovar att fortsätta snart! Kramar<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 1 dec 08 - 05:46- Betyg:  | =O
Våga inte döda ännu en person
<3 | | Lora - 30 nov 07 - 14:09 | | wow! du skriver som alltid underbart gumman!!:D lite komedi och lite dramtiskt.. underbar blandning!:D nu måste jag läsa vidare!!!;) remigull får ju inte dö!!!!!!!!!!!!:'( | | Shelthea - 13 nov 07 - 14:36 | Nu har jag läst alla delar, och jag gillare ^^
Skriv flera delar till! =D | | fanny_94 - 5 nov 07 - 15:52- Betyg: | | BÄSTBÄSTBÄST!!!!aaaaah, jag blir glad av att läsa det här!!!!:D fortsätt,annars blir jag inte glad. Nu är det bara jagjagjag heela tiden, men jag ( där var det igen!xD ) måste få läsa fortsättnongen snart!!!kram<33<3<3 | | Mp3 - 4 nov 07 - 22:32- Betyg: | | mkt bra! ÄLSKA!! du skriver verkligen underbart :) <3<33< FORTÄSTTNIG nu! <3<3<3<3<3<3<<3<3<3& lt; | | Maadelen3 - 4 nov 07 - 21:51- Betyg: | JULIA DIN GÅS! (hrm, jag å kajsa är bra på namn! :P)
DU KAN JU INTE TA DÖD PÅ REMUS?! :O gaaaaah! okej, det var asbra! kort kommentar nu, menmen! <3<3 | | anchii - 4 nov 07 - 21:13- Betyg: | | super! asbra som vanligt, mer tack (a) | | prickigthallon - 4 nov 07 - 20:49- Betyg: | Oj! :D:D
Jag blev ganska så mkt glad när jag såg att det kommit en del till <3333
Och asbra och lång oac allt :)
Tack xD
Och JvJ, du får nästan skylla dig själv xD Alla på hela dikta vill vara först att kommentera xD ^^
Kramar Annie | | chulia - 4 nov 07 - 20:42 | Loppan24: Ojoj, det där lät inte bra. Får väl skriva fortsättningen snabbt smo ögat så att du slipper drömma mardrömmer så länge.. eller säg inte det, man vet ju inte vad som händer i nästa del... *ler oskyldigt*
JennyJ: Hrm... Julle, haha det går bra :) Är van om man säger så. Men hrm... ang mutan. Maybe, vi får se. Kan ju inte avslöja det HÄR! Vi tar det över msn tkr jag.
Melleee: Tack, kul att du gilla det :) | | Melleee - 4 nov 07 - 20:06 | | asbra. :) | | JennnyJ - 4 nov 07 - 19:35 | | haha okej Julle (mitt nya smeknamn på dig) ... om du låter Sussie rädda Remi... då så ska jag försöka skriva klart min Sirius, Azkaban grejs och ge den till dig ^^ :P hehe XD | | loppan24 - 4 nov 07 - 19:15- Betyg: | | HJÄLP!! gahhhh,, mer snart.. kommer ju få mardrömmar om detta =P | | chulia - 4 nov 07 - 19:13 | Ifos95: Haha, grattis till förstaplatsen :) *ler uppmuntrande mot JvJ* Bättre lycka nästa gång! (till Jenny alltså) Hur jag gör? Njaa... Jag vet inte riktigt. Jag skriver liksom det som finns i huvudet xD Men som sagt så har faktiskt JennyJ varit med och hjälpt till när jag totalt kolapsade för att jag inte kom på något att skriva. jag kan inte ta åt mig hela äran själv ;) Men tack så mycket!
JennyJ: Som sagt, bättre lycka nästa gång... Men du får trösta dig med att du faktiskt brukar vara först xD Tack för hjälpen förresten :) och kul att du gillade den. Moahhaa, som sagt, Remus liv vilar i mina händer *ond* (Mutor tas emot) x) sry, jag är flum.
Svikmejinte: Naaw, Remus och Sirius... mjahaa, skall han överleva?? (Mutor, se ovan) gaaah! xD SHiiit, vad flum jag är! Haha, hångeltävlingen. Joo, den uppstod också under en av mina andra små flumattacker x) Haha, ni får stå ut. jag är väl sån ;) Kul att du gilla den :) | | svikmejinte - 4 nov 07 - 18:55- Betyg: | | NEEEEEEJ!! Sirius MÅSTE rädda honom, Remus får INTE dö!! :O haha, hångeltävling, vilken bra idé ;P haha, älskade detta, som allt annats du skriver :D Klar femma | | Ifos95 - 4 nov 07 - 18:48 | Vi var visst samtidigt du och jag JennyJ!
glömde skriva:
Hoppas Remus klarar sig, den stackarn!
<3 /Kitty | | JennnyJ - 4 nov 07 - 18:46 | | NOOOOOOOO!!!!! IFOS95 NU JÄDRANS!!! MAN GÅR ALDIG EMELLAN JENNY VON J OCH HENNES FÖRSTAPLATS OSTRAFFAT... SPEC DÅ DET HANDLAR OM HUNDRADELAR *MORR* GAAAAH!! :|...... GAAAAAAAAAAAAAAAH! | | JennnyJ - 4 nov 07 - 18:45- Betyg: | | GAAAAAAAAAAAAAAH! Först tänkte jag, hallå? det här har ju jag redan läst... så då bläddrade jag förbi den ökända hångeltävlingen och komm till remus, gaaah, där var jag helt fast och följde honom till sista punkten... GAAAAAAH HOPPAS SUSSIE RÄDDAR HONOM!!! KOM IGEN SUSSIE KOM IGEN, KOM IGEN SUSSIE KOM IGEN!!! haha jag ver föööööörst föööööörst föööööörst ;) <3 JvJ (haha Lorapora e hemma!! :D HAHA) | | Ifos95 - 4 nov 07 - 18:45- Betyg: | Jag var fööörst!
Dena del var lika SUPER som dem andra, om inte bättre
( det trodde jag inte gick :o ) Jag fattar inte hur du gör.
Jag tänker och tänker men jag kan inte komma på det.
HUR GÖR DU???!!!
Men iaf du gör det helt enkelt fantastist, underbart, ja
jag vet inte mer vad jag ska skriva mer... En solklar 5:a!!!
(Önskar jag kunde ge mer.) |
|
|
|
