Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Inte utan dig (del 9-10)

Del 9 - Kärlek och kompisbråk
"Tack så mycket Johan. Ja, vi kan glatt meddela att solen kommer att
skina hela helgen.."

Sebbe öppnade ögonen och blinkade yrvaket ett par gånger innan han förstod
att det var bruset från TV:n som hade väckt honom, och efter en snabb blick
på rutan och den leende väderleksmannen så rafsade han åt sig tv-kontrollen
och stängde av. Sen la han sig ner igen och såg leende på Hailie som sov
djupt med huvudet mot hans bröst. Hennes långa, blonda hår (Det var mer
blont nu eftersom den bruna och svarta färgen började gå ur) var trassligt och han
drog undan några slingor från hennes ansikte, men Hailie rörde sig inte. Hon
var säkert trött. Sebbe drog upp filten som dom hade över sig en bit och slöt
sen ögonen igen.

Kvällen före så hade dom haft filmkväll hemma hos Sebbe, och Sebbe hade
laddat upp med massor av godis och filmer så att dom skulle vara sysselsatta
hela tiden. Visst hade han haft tjejer hemma förut, men det hade aldrig varit
något seriöst, utan Sebbe hade bara varit ute efter en sak och aldrig brytt sig
om det där med kärlek och förhållanden. Han hade sett tjejerna som leksaker,
som man kastade bort när dom blev utslitna, och nu i efterhand så skämdes
han verkligen över alla känslor han hade sårat. Men nu var det Hailie som
gällde, och Sebbe ville ha något mer med henne. Han ville vara med henne
dygnet runt. Vakna upp bredvid henne, prata med henne, höra henne skratta
och se henne le. Och när det gällde sånt så var han som en nykläckt kyckling.
Oerfaren.

När Hailie väl hade kommit så släppte nervositeten efter ett tag, för hon
pratade, skrattade och fick honom att känna sig lyckligare än han någonsin
varit tidigare. Dom hade haft det jättemysigt hela kvällen, men när Sebbe
stoppade i den fjärde filmen i DVD-spelaren så började Hailie gäspa, och efter
en halvtimme så hade båda somnat i soffan. Nu var det morgon, och trots att
Sebbe längtade efter att få se Hailies gröna ögon och fina leenden igen så
ville han att hon skulle sova vidare. Han kunde inte riktigt förklara känslan,
men det var så skönt att bara ha henne intill sig och höra hennes jämna och
lugna andetag. Men i samma ögonblick så började Hailie röra på sig, och efter
att ha dragit undan sitt hår så reste hon sig halvt och såg sig lite förvirrat
omkring. "Godmorgon" sa Sebbe leende och flyttade sig lite så att hon skulle
få mer plats. Hailie verkade fortfarande fundersam, men sen gled hennes
blick över till filmerna och hon log. "Vi somnade, eller hur?" sa hon och kröp
Sen ihop intill Sebbe med huvudet på hans arm. "Ja" sa Sebbe och strök
henne över kinden. "Men klockan var nog ändå runt ett". Han såg på Hailie
som log sitt söta leende och fick honom att bli alldeles varm inombords.
"Vad tänker du på just nu?" sa han sen. Hailie fnös roat och höjde sen lite
på ögonbrynen. "Jag tänker på hur förjävlig jag måste se ut" svarade hon och
verkade för första gången någonsin orolig över vad han skulle tycka. Men
Hailie var inte den typen av tjej som såg förjävlig ut. Trots att hon somnat i
soffan med honom så var det småtrassliga håret fortfarande lika fint och
hennes hy frisk med rosiga kinder. "Du ser perfekt ut" sa Sebbe lågt och drog
henne närmare innan han kysste henne. Hailie besvarade kyssen och förde
fingrarna genom hans hår, och inom sig så kunde Sebbe inte riktigt fatta vilken
tur han hade haft som hittat en sån kanontjej som Hailie.

"Så" sa Carro och smällde igen sitt skåp så att det ekade i hela korridoren.
"Det ska vara fest nere på stranden ikväll. Typ hela klassen kommer vara där
för att fira, nu när våren äntligen kommit. Brasa, grillad korv, massor av
människor... Ska du hänga med?" Hailie skakade på huvudet och passade på
att kolla sitt schema. "Jag ska vara med Sebbe ikväll" sa hon men höjde
blicken när Carro surt mumlade "Jaha" och skyndade på stegen. Hailie rynkade
pannan och gick ifatt sin kompis. "Vad är det?" sa hon och ställde sig framför
Carro. Carro slängde med håret och svarade inte först, men sen såg hon argt
på Hailie. "Du är så himla trist nuförtiden" svarade hon. "Fan, Hailie, vad har
hänt med dig? Förut så var du ju skittuff, med den där snygga hårfärgen, dina
svarta kläder och värsta coola attityden. Jag trodde att du var annorlunda. Men
nu har du förvandlats till en riktig plastbrud som inte snackar om något annat
än din kille. Precis som alla andra." Carro gjorde sig redo att gå iväg, men
Hailie tog tag i hennes arm och såg på Carro. "Jag är inte annorlunda, Carro"
sa hon sen. "Jag är lycklig. För första gången sen jag flyttade till Sverige så är
jag lycklig. Varför är du sur över det?" Carro skakade på huvudet. "Jag vill att
du ska vara glad, Hailie. Men nuförtiden så väljer du alltid Sebbe framför mig.
Jag trodde att du faktiskt var en riktig vän, men...Vi har inte gjort något efter
skolan på över tre veckor. Du har bara varit med Sebbe hela tiden. Så du får
välja, Hailie. Om du inte kan fördela tiden emellan oss, så får du välja. Mig
eller Sebbe. Det är upp till dig." Och med dom orden så vände Caroline på
klacken och försvann ur sikte.




Del 10 - Ännu mer trubbel
"Hailie, vad är det? Du är så tyst". Sebbe såg undrande på sin flickvän. I vanliga
fall så brukade hon vara full av energi och prata hela tiden, kanske lite för mycket
ibland, men idag så hade hon varit ovanligt tyst. Dom senaste två veckorna så
hade dom haft sällskap hem från skolan varje dag, och oftast så följde Sebbe
Hailie ända fram till dörren och tvärtom. När nu Hailie gick med nerböjt huvud och
frånvarande blick utan att säga ett ord så fick det Sebbe att undra om hon mådde
riktigt bra. "Hailie?" sa han igen och tog tag i hennes hand. "Jag lyssnar, jag lovar"
sa hon och ryckte till. Sebbe log. "Hailie, är det något som har hänt? Du har knappt
sagt ett ord på hela dagen. Är du sur för något?" Hailie skakade på huvudet.
"Det är inte du, Sebbe. Jag bara..." Hon såg ut att tveka lite. "Carro... Hon är sur
för att vi är tillsammans hela tiden. Hon tycker att jag ska ägna mer tid åt henne.
Det skulle tydligen vara någon fest på stranden ikväll, och när jag sa att jag inte
skulle komma så blev hon jättearg och gick sin väg." Hailie suckade och såg bort
mot huset som ni kommit inom synhåll. "Vi kan gå om du vill" sa Sebbe i samma
ögonblick. "Jag menar, det kan vara kul med lite action. Och om det blir för vilt så
kan vi alltid dra." Hailie fnittrade. "Du" sa hon sen. "Om jag inte minns helt fel så
var det du som brukade supa dig full och pröva på både det ena och det andra,
så jag litar inte riktigt på din uppfattning om vad som är vilt." Sebbe skrattade och
stannade sedan, för nu hade dom kommit in på gårdsplanen. "Vi går dit" sa han
sen. "Vi går dit, du löser allting med Carro och sen har vi kul med dom andra som
är där. Ibland måste man faktiskt släppa loss, Hailie. Vi kommer att få det jätte-
roligt." Hailies ögon glittrade, och Sebbe såg på henne några sekunder innan han
drog henne intill sig. Trots att dom kyssts många gånger så exploderade han
fortfarande inombords varje gång, och nu var inget undantag. Dom stod
omslingrade i minst ett par minuter, och sen tog det ytterligare en bra stund innan
Sebbe släppte henne och styrde stegen åt andra hållet. Hailie log för sig själv, men
sen kastade hon en snabb blick mot garaget och hajade till. Där stod hennes
föräldrars bil, och det kunde bara betyda en sak. Dom var hemma. Vild av glädje
så rusade hon upp för trappan, slängde upp dörren, puttade undan Zoë och Becky
som genast kom farande för att hälsa och kanade in i köket där hennes pappa
satt vid köksbordet med en kopp kaffe och hennes mamma stod framför disk-
bänken i full färd med att packa upp någonting. "Mamma! Pappa!" sa hon
glädjestrålande och slängde sig i sina föräldrars famn. Hennes pappa skrockade
lite, och när hon väl släppte taget så satte hon sig genast ner vid köksbordet och
såg ivrigt på dom. "Jag trodde inte att ni skulle komma hem förräns om en vecka!"
sa hon och såg på sin mamma. Hennes pappa log. "Ändrade planer" svarade han.
"Förhandlingarna gick snabbare än förväntat, så vi kunde komma hem. Men vi har
glada nyheter till er ungar." "Vänta lite, Howard" avbröt hennes mamma. Sen såg
hon på Hailie. "Hailie, vännen, vem var den där killen du hade med hem från
skolan?" Hailie stelnade till. Skit. Hennes föräldrar hade sett henne och Sebbe.
Dom hade sett dom hångla ute på gårdsplanen. Det här var inte alls bra.
"En vän" sa hon avvaktande. Hennes pappa fnös och hennes mamma gjorde en
av sina berömda grimaser. "Den där pojken såg ju hemsk ut! Såg du det, Howard?
Svart hår och piercingar i hela ansiktet. Nej, Hailie. Varför träffar du en sån?"
Hailie ruskade på sig. "Han är jättesnäll." sa hon sen. "Jag gillade honom inte
heller i början, men... Han är världens gulligaste när man väl lär känna honom."
Hennes mamma fnös och hennes pappa grymtade, men sen smilade han upp sig
och drog av sig glasögonen. "Jaja, men nu vill jag berätta våra nyheter" sa han.
"Vi ska flytta tillbaka till Californien, gumman. Till Los Angeles. Det blir väl bra?
Du kan bli kompis med Aimee igen och vi skaffar ett nytt, fint hus."
Hailie stirrade på dom. "Ni skojar" sa hon sen, men allvaret i hennes föräldrars
blick fick henne att inse att dom inte hittade på. Tårarna vällde upp i ögonen på
henne och hon flög upp från stolen. "Ni ljuger!" skrek hon upprört. Hennes
mamma såg förvånad ut. "Men älskling" sa hon. "Du ville ju tillbaka till Californien.
Jennie blev överlycklig. Och du får träffa dina vänner igen, det blir väl bra?"
"Nej," sa Hailie argt. "Inget är bra." Hon fnös och slog ut med händerna. "Det var
ni som släpade mig hit till Sverige! Ni tog allting ifrån mig, och nu när jag äntligen
har börjat trivas här så ska ni förstöra allt igen. Jag hatar er!"
"Nu räcker det!" sa hennes pappa argt. "Vi ska flytta tillbaka Hailie, punkt slut. Och
du kan sluta träffa den där svarthåriga, sönderpiercade pojken. Då kanske du
kommer på bättre tankar." Hailie stirrade på dom med tårfyllda ögon ett par
sekunder, och sen rusade hon ut ur köket, slet åt sig jackan och sprang ut.
Det här hände bara inte. Så i helvete att hon tänkte flytta tillbaka. Över hennes
döda kropp.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mp3 - 22 nov 07 - 15:51
Riktigt riktgit bra! <3<3<3<
tjoh - 4 nov 07 - 12:55- Betyg:
aaaaah ! :o jättebra :D skriv mera snabbt ;)
btw, hennes föräldrar är ju korkade XD ;D
ellan_7 - 4 nov 07 - 10:30- Betyg:
MER NU!!!
empalove - 4 nov 07 - 01:03- Betyg:
skit bra!! MER NU!!
eviigheet - 4 nov 07 - 00:13- Betyg:
ååååh sååå underbart, JAG ViLL OCKSÅ HA MER MER MER. DU är verkligen min favorit du måste skriva fortästtningen :O DU ÄGER !
blixten_88 - 3 nov 07 - 23:50- Betyg:
helt underbart. mer! :D
IdAaaH - 3 nov 07 - 23:03- Betyg:
åh, du skriver inte dåligt du ;)
HandBollsFreak - 3 nov 07 - 22:58- Betyg:
Scheat alltså! Så underbar lilla du! :D Jag är helt, jag vet inte vad jag är.. förundrad över hur du skriver, jag vill bara ha mer mer och mer :D <3 älskah den här alltså, du börjar komma närmare och närmare minaa favoiter :D eller jaa nu är du min favorit :D <3 skit bra skrivet verkligen underbart! :)

Skriven av
xTiNGELiNG
3 nov 07 - 22:51
(Har blivit läst 262 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord