Inte utan dig (del 7-8) |
Del 7 - Hjärtslag
"Hur länge har vi väntat här egentligen?" sa Sebbe och lutade huvudet bakåt
mot soffryggen. Hailie, som legat med huvudet i Sebbes knä, suckade och
vred på sig för att få en skymt av klockan. "nästan tre timmar" sa hon sen
och lade sig tillrätta igen. Sebbe drog försiktigt undan håret från hennes
ansikte innan han försiktigt rörde vid hennes kind. "Du behöver inte stanna
här längre ifall du inte vill." sa han. "Jag är skittrött själv, så om du inte
orkar..." Hailie drog lite på munnen och började sen stirra upp i taket. "Om
det hade varit någon av mina hundar så hade jag nog inte velat vänta här
ensam" sa hon. "Och efter vad du berättat om Ronja så verkar hon väldigt
speciell." "Jo, det är hon" sa Sebbe och log. "Ronja har funnits så länge jag
kan minnas. Hon är en del av familjen, och att förlora henne... Men just nu
är det dig som jag tänker på." "Mig?" sa Hailie och rynkade pannan. Sebbe
förde försiktigt hennes hår åt sidan igen. "Ja, dig. Varenda gång jag försökte
prata med dig i skolan så verkade du tycka att jag var en stor idiot. Och nu
har du väntat här med mig i tre timmar och lyssnat till alla gamla minnen
som jag har av min hund. Dessutom, om jag ens hade snuddat vid dig i
skolan så skulle du säkerligen ha smockat till mig ordentligt" sa han och log.
Hailie fnös lite, men sen log hon för sig själv och såg upp i Sebbes ansikte.
"Jag trodde väl att du var som vilken idiot som helst. Du agerade verkligen
som en också, omgiven av ditt lilla killgäng och med den där jävla attityden.
Men det verkar finnas något mer i dig ändå. Och om du släppte ut ditt riktiga
jag ibland, så kanske jag skulle tycka om dig lika mycket som jag gör nu."
Sebbe lade huvudet lite på sned och log vad som såg ut att vara ett äkta
leende. "Så du gillade mig i alla fall? Jag menar... Så som jag egentligen är?"
Hailie reste på huvudet och drog sig upp i skräddarställning. "Lite grann
kanske" sa hon sen och log. Sebbe log också och såg in i Hailies ögon som
verkade ännu grönare i det här ljuset. Sen lutade han sig försiktigt framåt,
men just innan hans läppar rörde vid hennes så hördes ett svagt skall och
ljudet av klor mot golvet, och när Sebbe och Hailie snabbt vände på huvudena
så stod Ronja framför dom. Visserligen såg hon trött och sliten ut, men hon
levde. Sebbes ansikte sprack upp i ett brett leende, och sen satte han sig
ner på golvet och kramade Ronja så hårt att hon gnydde till. Hailie satt tyst
kvar och betraktade skådespelet, men när hon fick syn på veterinären som
kom gående så reste hon sig upp, och Sebbe gjorde samma sak. "Jag ser att
det blev en lycklig återförening" sa veterinären, men när hon såg Sebbes
blick som fortfarande var orolig så log hon. "Oroa dig inte, din hund kommer
att bli frisk igen. Vi har inte lyckats hitta någon direkt orsak till hennes hälso-
tillstånd, men vi har gjort grundliga undersökningar och ska ge dig lite olika
mediciner som hon måste få i sig. Jag ska hämta dom." Sen vände
veterinären på klacken och gick, och Sebbe vände sig glädjestrålande mot
Hailie och kramade henne så hårt att det kändes som om hennes revben
skulle knäckas. Sen släppte han försiktigt taget och såg på henne. "Tack
Hailie" sa han och strök henne över kinden. Hailie såg på honom, killen som
hon hatat, men som nu charmat henne på alla sätt och vis, och log tillbaka.
Sen lutade sig Sebbe fram och kysste henne, och även om dom inte befann
sig på världens mest romantiska ställe så kände Hailie det som att det slog
gnistor emellan dom. Efter vad som verkade vara en evighet så släppte Sebbe
henne och Hailie såg in i hans ögon. I nästa stund så hördes dock ett högt
gnyende och när Sebbe kände en tass mot sitt ben så såg han och Hailie ner
på Ronja som avundsjukt betraktade dom, och brast ut i skratt.
Del 8 - Trassligt värre
Nästa dag så blev alla i klassen förvånade över att finna att Hailie inte var sitt
vanliga, bitska jag. Istället för att fräsa åt lärarna och smätta suddgummin
på dom så satt hon stilla i sin bänk med huvudet nerböjt över böckerna, och
så fort hon fick syn på killgänget så gick hon långa omvägar för att slippa stöta
på dom. Carro, som klängde på Hailie som en liten apa, kunde inte förstå vad
som hade hänt med hennes kompis och när dom till sist kunde slå sig ner i
matsalen vid sitt vanliga bord så stirrade Carro med en "Jag-måste-få-veta-vad-
som-har-hänt" ;-blick. "Okej Hailie, erkänn nu." sa Carro. "Varför beter du dig så
underligt idag?"
"Jag beter mig väl inte underligt?" svarade Hailie och petade i sin mat samtidigt
som hon kastade nervösa blickar mot matsalsdörren, så att hon hade möjlighet
att fly ifall Sebbe och hans gäng kom in. I samma ögonblick så suckade Carro
och slängde dramatiskt med sin blonda hårman innan hon åter såg på Hailie.
"Det är Sebbe, eller hur? Vad har han gjort, skrämt skiten ur din lillasyster eller?"
Hailie stirrade på Carro i några sekunder, och när Carro såg Hailies ansiktsuttryck
så brast hon ut i skratt. "Men kom igen skruttan, jag har gått här tillräckligt länge
för att veta att killar alltid ligger bakom. Och så som Sebbe har kollat på dig..."
Sen lutade sig Carro bakåt, kippande efter luft, innan hon lugnade ner sig och
kunde prata normalt igen. "Men kom igen, vad har hänt? Varför vill du inte träffa
honom?" Men när Hailie inte svarade med en gång, så blev Carros ögon runda
som tennisbollar och hon lutade sig ännu närmare. "Du har hånglat med honom,
eller hur?" väste hon fram och såg så retsam ut som bara hon kunde göra.
"Fy fan alltså! Jag visste att du inte kunde ogilla Sebbe! Men gud, hur var det?
Jag menar, detaljer, massor av detaljer! Kom igen nu Hailie!". Först vad Hailie
ovillig att säga något, men bit för bit så kom historien fram och Caroline verkade
bara tycka att det blev roligare och roligare för varje sekund, men efter att ha
avslutat berättelsen så suckade Hailie. "Vad ska jag göra?" sa hon sedan. "Jag
menar, igår, det var så speciellt, men nu är han säkert samma gamla vanliga
irriterande kille." Just som Carro skulle till att svara, så smälldes dörrarna till
bamba upp och killgänget klev in. Hailie blev alldeles vit i ansiktet, och inom
loppet av några sekunder så hade Hailie rest sig, gått iväg och försvunnit utom
synhåll. Carro suckade. "Hailie, ditt löskokta jävla ägghuvud" muttrade hon och
gick sen bort mot killgänget för att skicka Sebbe efter henne.
Sebbe stod utanför matsalen och försökte smälta vad Caroline just hade sagt.
Hailie var nervös. Och rädd. För honom. Det var ju inte klokt egentligen.
Tankfullt så bet han sig i läppen och stirrade på Amandas gäng som satt en bit
bort och rökte. Dom skvallrade ivrigt om det senaste modet och då och då så
gav Amanda ifrån sig ett kacklande, tillgjort skratt som fick henne att låta precis
som en fiskmås. Hailie var inte sån. Hon var ett mysterium, ett pussel som bara
väntade på att bli löst, men Sebbe visste åtminstone att hon var en tuff tjej som
aldrig fejkade eller gjorde sig till. Hon var Hailie, helt enkelt. Och om det nu var
sant som Carro hade sagt, att hon var orolig att han skulle vara sitt gamla, tuffa
jag igen, så var han ju såklart tvungen att visa henne att hon hade fel.
Sebbe började gå bort från skolan och sökte med blicken efter någon som
liknade Hailie, men efter att ha vandrat runt i över en kvart så gav han nästan
upp. Om det fanns något som den tjejen var riktigt bra på, så var det att hålla
sig undan när hon inte ville bli hittad. Men i samma ögonblick så fick han syn
på en smal gestalt som satt på ett picknickbord som var uppställt mot en avskild
husvägg, och leende så gick han bort till Hailie. Hon märkte inte ens att han kom,
så Sebbe satte sig ner bredvid henne på bänken och betraktade henne i några
ögonblick innan han smög sin hand i hennes. Då ryckte Hailie till och såg på
honom, med en fly-önskan i sin blick. Sebbe log och höll ett fast tag om hennes
hand. "Du kan inte fly nu, Hailie." sa han. "Varför är du så rädd helt plötsligt?"
Hailie vände bort blicken och stirrade ner i marken innan hon sa något.
"Jag vet inte" svarade hon till sist. "Jag var bara inte säker på att du skulle vara...
Att du skulle vara den Sebbe som du var igår. Och jag antar att jag är för feg för
att ta reda på det." Sebbe frustade till. "Du är inte feg, Hailie" sa han sen. "Om
det är något som du inte är, så är det feg." Sen såg han in i hennes ögon en
kort stund och flyttade sig lite närmare, så nära att han kunde känna henne
andas. "Men om du fortfarande är osäker på att jag är samma kille, så låt mig
bevisa det för dig." Hailie, som känt sig som hypnotiserad för ett ögonblick,
ruskade lite på sig och såg sen in i hans ansikte. "Hur?"
Sebbe log och drog fingrarna genom hennes hår innan han lade sin lediga hand
runt hennes nacke, vände upp hennes huvud och pressade sina läppar mot
hennes. Hon var så speciell att hon fick det att pirra i hela kroppen på honom,
och trots att Sebbe hade haft fler tjejer än han kunde räkna så hade han aldrig
känt såhär bara av en kyss. Hailie var speciell. Riktigt, riktigt speciell. Efter ett
kort ögonblick så la Hailie armarna runt Sebbes hals och han drog henne ännu
närmare, och trots att massor av människor passerade så var det inget som
störde. Just det här ögonblicket, så var världen deras.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ifos95 - 15 dec 07 - 11:24- Betyg:  | | Du är såå grym på att skriva!<333 | | Mp3 - 22 nov 07 - 15:44 | | riktigt ritkgit underbart bra! <3<3 | | blixten_88 - 3 nov 07 - 23:45- Betyg: | | sååå skitbra!!!!! | | mikaelanystrom - 3 nov 07 - 22:55- Betyg: | du måste bara skriva mer!!
Den är bara så bra!!! | | eviigheet - 3 nov 07 - 22:11- Betyg: | | äääh kan du inte fortsätta snälla lilla söta du :o, den är jävligt bra ursäkta för ordet, men den är RIKTIGT BRA snälla fortsätt bara du äger tjejen <3 | | HandBollsFreak - 3 nov 07 - 21:50- Betyg: | | Åh vad bra du skriver, du andvänder "men Hilie ditt sönderkokta jävla ägghuvud." eller vad det sot, jag skrattade gott ått det :D du fångar verligen upp allt så himmla bra fortsätt så är jag mer än jätte otroligt nöjd :D <33 | | IdAaaH - 3 nov 07 - 21:46- Betyg: | | mer :) ! |
|
|
|
