Vikariera som flickvän [ fortsättning del 12 ] |
Kärlek är den yttersta förlåtelsen.
Jag slog ganska långsamt upp mina ögon och möttes av ett gällt skrik, jag förde långsamt mina fötter mot det kalla golvet och gick bort till sängen där Mirabell låg, hennes tårar rann. Jag lyfte upp henne och lade henne till rätta mellan mig och Isaac. Isaac vände sig mot henne och klappade henne på kinden, pussade henne i pannan, jag lade tungt ner mitt huvud på kudden och somnade om. Efter ett tag vaknade jag igen, då var klockan elva? Jag suckade tungt, det var lördag Isaac och Edvin var lediga idag, jag gick ut till köket och såg en ledsen Edvin sitta på en stol, jag gick fram lade en puss i pannan på honom och öppnade kylskåpsdörren. Edvin såg upp på mig,
- Morsning korsning. Sa jag glatt och började duka fram.
Han suckade och lämnade köket, något var fel så jag fäljde efter honom in i hans rum, jag öppnade dörren utan knackning, han låg på sängen och grät. Jag blev lite rädd och gick fram till den hulkande lilla pojken, han såg upp på mig med tårfyllda ögon.
- Men lilla vän, vad har hänt? Började jag långsamt.
Jag lade min hand på hans rygg och smekte han upp och ner i en tröstande rörelse. Han började långsamt prata men tårarna och hans ledsamma röst överrutade den lilla rösten han hade kvar till att prata. Jag "schhade" honom och satte mig ner på golvet så att jag kunde se rakt in i hans ögon.
- Du vet, mn flickvän.. eller den tjejen som jag dejtar om man säger så.
Jag nickade lungt och vässade öronen noga, han pratade nästan aldrig om henne eller om några flickor alls.
- Jag, vi.. eller jag gav henne min oskuld. Och nu..
han började gråta igen, jag scchade honom och viskade,
- Det är ingen fara, berätta nu. Jag klappade honom på ryggen.
Han suckade lite och vände huvudet åt mitt håll.
- Hon är gravid.
Jag blev rädd, riktigt rädd, hon.. han var femton eller kanske sexton just nu orkade jag inte tänka på det. Jag kom på mig själv med ett uttryck i ansiktet som faktiskt såg förskräckt ut. Så jag log lite lamt åt honom istället.
- Det ordnar sig, berätta det för pappa bara. Hon ska väl göra abort?
- Hon vill inte det, men jag vill verkligen att hon ska göra det.
Ett iksallt ögonblick rörde min ryggrad.
Alla satt runt bordet och kollade på Edvin med ett ömt uttryck i ansiktet, Isaac såg inte vanlig ut, men inte heller ovanlig. Han satt där och kollade lite oroligt på Edvin, Edvin ville knappt kolla upp, han ville säkert inget annat än försvinna genom jorden. Det hade jag velat. Det här var ju inte hemskt det här var ju pinsamt, man vill ju inte direkt berätta för sina föräldrar om att man legat med en tjej, men det här var ju soppas allvarligt.
- Okej först och främst vill jag bara säga det började Isaac lungt. Du måste andvända skydd, du kan sätta sig i sånna knipor Edvin. Det kan förändra ditt liv och framför allt hennes.
Edvin suckade tyst och kollade ner i bordet, han grät igen. Jag reste mig upp och lade en hand på Isaacs rygg och en på Edvins.
- Nej pojkar, nu gör vi såhär, Edvin visar mig vad den här tjejen bor, så går vi och pratar med henne. Vad hon tycker är också viktigt i sammanhanget, tro mig.. jag vet!
- Kan vi ta med Mirabell? Edvins första ord på flera timmar.
Jag log åt honom och nickade.
- Självklart!
Tjugo minuter senare stod vi utanför en röd dörr med ett guldigt handtag, långsamt förde Edvin sina fingrar mot ringklockan. En blond jättesöt tjej öppnade dörren, Edvin log åt henne. Hon gav honom ett lite orolig blick när hon såg mig, han nickade bara och tog ett steg in i huset. Flickan ställde sig så att vi kunde komma in, jag tog av mig skor och jacka, tog Mirabell i famnen och följde efter dem in i hennes rum.
- Det här är pappas sambo, Lisa. Sa Edvin kort och kramade sedan om flickan.
Hon log och lade lamt sina armar kring Edvins ledsna kropp.
Jag log lite lätt åt dem och satte mig ner på hennes säng med Mirabell i famnen.
- Och min lillasyster Mirabell.
Hon nickade..
- vad gör ni här? Sa hon sen.
Edvin suckade och tog ett steg närmare henne.
- Du vet att jag tycker om dig, jätte mycket. Otrolig är du! Men det här med barnet jag fixar inte det. Det går inte, jag kan inte bli pappa jag är sexton år! det funkar inte. Han kollade ner i marken.
Hon lade sina tunna fingrar under hans haka och lyfte upp hans tomma ansikte.
- Jag har bestämmt mig, för jag tycker om dig med. Jag kan inte bli mamma. Jag var knäpp som sade att jag vägrade göra abort, men jag är rädd liksom.
Han tog hennes hand i sin.
- Jag följer med dig, jag lovar. Han log åt henne.
Dem kysstes och sen lämnade vi hennes hus. Vi gick tysta en stund innan jag fick fram några ord..
- Hon var ju jätte söt! Jag skrattade ut orden och kunde inte hjälpa att det faktiskt var sant.
- Ja, hon heter Tiara. Underbar tjej alltså.
Mitt samvete lättade lite när jag såg att Edvin var sig själv igen, han sträckte armarna efter Mirabell och kysste henne panna. Mirabell skrattade, hennes första skratt.. det förvånar mgi inte att det var Edvin som fick fram det.
Kanske lite kort? Men kan typ inte skriva mer just nu, men vill ni ha en fortsättning kanske det kommer.. bröllop och sånt kanske också kommer ;) vem vet.. x) Kommentera :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Maade - 5 nov 07 - 16:45- Betyg:  | | kanonbra! fortsättning, absolut :) 5+ | | prickigthallon - 4 nov 07 - 19:00- Betyg: | | ASBRA :) Kul att du fortsatte :) | | empalove - 4 nov 07 - 01:08- Betyg: | | skit bra!! MERA!!!:D | | nohappy - 3 nov 07 - 20:43- Betyg: | as bra... forsätt, skriv så du tycker det är ju din novell så
det e du som bestämer.. Jag kommer värkligen forsätta läsa.. |
|
|
|
