Ingenting att säga |
Så länge sedan var det,
Att jag nästan inte minns
Att vi varit vänner
Att du fortfarande finns.
Det finns ingenting att säga dig
Du har ingenting att fråga mig
När vi stötte på varandra nu ikväll
Insåg jag hur mycket som förändrat sig.
Du började långt innan mig,
Och kämpar vidare så vitt jag ser,
Men hur kan det nu komma sig
Jag har upptäckt mycket mer?
Jag kan inte riktigt släppa taget,
Om tanken på hur allting en gång var,
När jag borde ha insett vid det här laget,
Hur lite som finns kvar.
Du och jag var ett en gång,
Vi delade allt och mer ändå,
Tiden som flytt var svår och lång,
Det som hänt kan jag förstå.
Men hur kunde vi en gång tala fritt?
Hur kunde det vara jag och du?
Du är ute ur mitt liv och jag ur ditt,
Tystnaden är allt som existerar nu.
|
|
|
|
