Älskad eller hatad [Del 17] |
- Okej, i morgon är det Strandpartyt, och jag har ingen att gå med, sa jag till mig själv medan jag pillade på mitt skåp.
Hela natten hade jag funderat på vad jag skulle ha haft på mig och så. Jag kom inte på något att ha på mig, men sedan kom jag på, att jag inte hade någon att gå med ju! Jag som hade lovat Mel att jag skulle gå med henne till Köpcentret i eftermiddag. Men det kan jag ju ändå göra. Min garderob behöver påfyllning. Egentlige skulle vi ha haft matematik nu, men Isadora är sjuk så att vi får ha rast nu. Vad skulle jag göra? Jag kanske kunde leta reda på Amelia...
- Hej, Julia!
... fast hon fann mig först.
– Hejsan, svarade jag vänligt. Har inte du lektion nu?
– Jo, men Isadora och vår fröken Campbell är syskon och är båda sjuka. Någonting som har spridit sig inom familjen kanske.
Jag skrattade.
- Ja, kanske det. Vad ska vi hitta på då? frågade jag medan jag stängde mitt skåp. Det finns ju ingenting att göra.
- Nej, jag vet, instämde Amelia klagande. Vi borde kanske göra som Mrs. Hammel gjorde.
- Och vad gjorde hon då? frågade jag intressant.
Vi började gå genom korridoren och genom elever från min och Amelias klass.
- Något smart. Hon gick i pension!
Jag skrattade hysteriskt.
– Haha!
Amelia små fnissade.
– Vi kanske ska förbättra sminket eller håret? föreslog hon.
Jag nickade.
- Visst.
Vi gick in i tjejtoaletten. Amelia hade ryggsäcken med sig så hon tog ut en hel neccesär med smink. Just då kom jag på att allt mitt smink fanns i skåpet.
- Amelia, allt mitt smink är i skåpet och...
- Coola ner dig, avbröt Amelia mig medan hon lade ett lager läppglans. Du kan få använda mitt smink.
Hon log mot mig och jag besvarade hennes leende. Jag tog tag i en svart mascara ur hennes neccesär och lade på mina fransar. De blev jätte långa.
- Vilken bra mascara! utbrast jag. Var köpte du den?
- Hmm, tänkte Amelia. Ja, just det. Det var i affären Rose. Den finns i Köpcentret.
- Jaha, sa jag. Jag ska dit idag så jag kan köpa den, förklarade jag.
- När du ända är där, började hon men gjorde en liten paus för att lägga på eye-liner. Så kan du köpa kläningar till Strandpartyt i affären Passion for young. Jag köpte en jätte söt lila, kläning därifrån. Crystal och Jodi köpte också kläningar därifrån. Jag tvingar dig inte, men det är bara ett tips.
Det kändes som om jag fick ett slag i magen. Jag var nog den enda personen som inte skulle gå på Strandpartyt!
- Ja, okej! Tack för rådet, tackade jag henen och försökte se tacksam ut.
- Det var så lite så...
Jag strök en kam genom mit blonda, långa hår. Jag skulle missa världens roligaste party! Alla skulle ju vara där. Tänk så skulle någon lägga märke till mig och jag kan satsa 100% att min hemliga beundrare kommer att vara där. Jag missar allting!
- Vem ska du gå med? frågade jag. Du hann aldrig berätta.
- Ja, just det, kom Amelia ihåg. Jag ska gå med Dylan.
- Vem är det? undrade jag och försökte låta intresserad.
- Han går sistaåret, svarade Amelia nonchalant. Han är jätte snygg, och han frågade mig! Vem ska du gå med då?
Ännu ett slag i magen. Jag skulle se ut som en mes där jag stod och sa : Ehm... hm... ingen vill gå ut med mig...
- Öh... Liksom... ingen har frågat mig...
Hon gapade och lade ifrån sig allting hon hade i händerna.
- Ingen har vaddå, sa du?
- Ingen har frågat mig, upprepade jag en gång till.
Hon såg besviken ut.
- Åh, Julia. Jag är så hemskt ledsen...
- Äh, sa jag som om det inte gjorde någonting fast det skärde i mitt hjärta. Det är inget att bry sig om.
- Så du ska inte gå? frågade Amelia ledset.
- Tydligen inte...
Hon suckade.
- Men det kanske kommer någon och frågar dig. Det är inte försent. Festen är ju imorgon, efter skolan. Så det finns faktiskt två dagar kvar, rapporterade Amelia för att rycka upp mig lite. Jag tycker ändå att du ska köpa en kläning. Den kommer ändå användas, så snygg är den. Så jag tycker ändå att du kan köpa den.
- Okej...
Kul att köpa en klänning om jag vet att den inte ska användas till det bruk jag vill använda den. Men vad gör det? Jag ska inte gå. Det finns väl fler personer som inte ska gå. Det kan ju inte bara vara jag... Eller hur?
- Vad tycker du om denna? frågade Melissa mig medan hon höll fram en svart, kort kläning där vi befann oss i Köpcentret denna eftermiddag i den spanska affären La tortura.
- Jätte fin, svarade jag förtjust. Ska du gå på Strandpartyt med Philip?
- Jaa, svarade Mel som om det var den mest självklaraste saken i världen. Men nu ska vi handla kläder till i morgon. Det var ju det vi gick ut för. Att köpa kläder till Strandpartyt och att köpa kläder till dig också.
- Ja, sa jag lågmält. Men varför ska jag ha något att ha på mig om jag inte har blivit utbjuden av någon?
Mel betraktade ett par Jeans shorts.
- Julia. Det finns tid. Några killar väntar med att fråga precis innan Strandpartyt. De är så omogna, påpekade Mel. Så du kan ta det lugnt.
- Mm, mumlade jag.
Melissa var alltid så ackurat i hennes klädval. Det fick inte gå en minut i spillo när hon var i stan.
- Vi går vidare till nästa affär, sa hon och nästan drog mig bort.
Nästa affär hette Linking. Där fanns fina fest-linnen och kjolar. Mel såg på ett fint turkost linne med paljetter. Jag kollade ut ur affären. Nästa affär vi skulle gå till var Rose. Den affären som Amelia tipsade mig om. Mels favorit affär var just Linking så jag visste att hon skulle vara här riktigt länge så jag passade på att köpa en milkshake i kiosken mitt emot Linking. När jag hade beställt en vaniljmilkshake så tog jag en klunk genom sugröret och slog mig ner vid ett bord. Melissa bara ljuger för att få mig på ett glatt humör. Ingen kommer vilja bjuda ut mig. Men jag känner att jag ändå vill köpa en klänning. Den kan faktiskt användas någon gång. Jag fingrade på sugröret. Sedan tog jag en klunk till. Plötsligt rusade Mel fram till mig med två påsar i handen.
- Jag hittade ett jätte fint halsband och ett tjockt, guldigt skärp, till en kläning jag ska köpa i Rose. Kom nu!
Hon fick syn på min milkshake.
- Dricka! utbrast hon och tog tag i min milkshake medan hon drack upp varendra liten droppe.
Hon såg förlägen ut.
- Förlåt. ursäktade hon sig medan hon slickade sig om munnen.
- Det gör inget, jag ville ändå inte ha mer, ljög jag för att inte få henne på dåligt humör.
Vi nästan travade fram till Rose. När vi kom in gick jag fram till kläningarna för att se vilka det fanns. Det fanns inga speciella och... Plötsligt bröts mina tankar. Jag fick se en kläning. En jätte snygg kläning. Jag kunde inte slita min blick ifrån den. Den var... magisk. Jag höll upp den. Mel såg den direkt.
- Åh, Julia, stönade hon. Vad fin den skulle sitta på dig!
- Ja, instämde jag.
- Gå och prova den! befallde Mel och stirrade förtjust på den och sedan på mina ögon. Kläninngen har samma färg som dina ögon!
Jag rodnade. Klänningen var ljus blå, lite åt marinblått-hållet och hade pärlor runt alla sömmar. En kläninng jag bara kunde drömma om! Jag sprang snabbt in i provhytten och tog på mig kläningen. När jag kom ut lät jag Mel se mig först innan jag själv såg mig.
Hon flämtade till.
– Fantastiskt! skrek hon ut. Helt fantastiskt! Kosta vad det vill kosta, du ska ha den!
Jag log mot henne. Sedan vände jag mig om och kollade på mig i spegeln. När jag fick se min spegelbild tog jag ett steg bakåt. Så förbluffad blev jag.
- Vad fin kläningen är! sa jag.
Mel klappade.
- Vi köper den direkt. Hur mycket kostar den?
Jag kollade på prislappen och kollade nervöst tillbaka på Mel.
– 69 $, svarade jag.
Mel bet sig i läppen men kom med ett leende.
- Jag betalar den åt dig!
Jag utgav ett illtjut och gick fram medan jag kramade henne.
- Akta pärlorna! rådde hon mig.
Jag fnissade. Jag gick in i omklädningsrummet medan jag tog av mig kläningen. Jag var så lycklig. Bara någon kunde bjuda ut mig. Då skulle jag ha varit världens lyckligaste och snyggaste tjej på hela Strandpartyt.
Melissa lade klänningen på bänken och betalade för den. Det var jätte snällt av henne. Hon köpte sig själv en röd, guldig kläning som matchade det guldiga skärpet. Nu fattades bara ett fint halsband. När jag vände mig om fick jag se ett pärlhalsband med samma färg som klänningen. Jag hoppade upp och ner. Mel stirrade på mig medan hon väntade på att expediten skulle ge henne pengar tillbaka. Jag gav henne mina ledsnaste ögon. Jag skiftade blick mellan henne och halsbandet. Hon fnittrade till.
- Hur mycket kostar det? sa hon med små fnissar.
- 10 $, svarade jag.
- Släng hit den! bad hon.
Jag gav henne den medan jag kramade om henne igen.
- Tack.
Jag var väldigt tacksam. Inte visste jag att Melissa var så snäll? Men det är nog bara för att jag praktiskt taget fixade ihop henne med Philip. Hon var tvungen att göra mig en tjänst. Jag är så tacksam för att jag har henne vid min sida. Jag sörjer med de barn som inte har några syskon. Jovisst, de kan handla med deras mammor eller pappor men det skulle inte ha känts som samma som som när man är med sin syster. Jag känner att jag har ett band med Melissa. Ibland kan jag bara komma in i hennes rum och säga: " Varför är du ledsen?" eller andra saker, och jag har alltid rätt i allt jag säger. När vi var i flygplanet till Boston så hade hon blivit av med sin Ipod. Jag var på toan så jag visste inte att hon hade blivit av med den. Jag bara satte mig och sa: " Du letade efter din Ipod. Här är den ". Jag kunde inte tro att jag hade sagt så själv. Orden bara slak ut ur mig. Det är helt konstigt... nästan... lite magiskt i det hela. Jag rös till när jag tänkte på det.
När vi var klara med allt satte vi oss ner på Coco Bean, vårt favorit café, och köpte oss var sin chokladboll. Så länge vi åt berättade vi våra pinsamaste händelser vi har gått igenom. Mel har inte varit en fel fri människa, nej! Jag skrattade så mycket så att jag fick ont i magen. Det var jätte kul att få spendera dagen med Melissa. Jag visste inte att hon hade humör. Melissa berättade sin värsta pinsamhet:
Melissas värsta pinsammaste stund!
I trean var jag störtkär i Kevin. Då ville jag imponera på honom och hans coola kompisar. Så jag och min kompis ville vara lika coola som dom är
eftersom vi trodde att vara cool var helt enkelt coolt. Vi betraktade dom.
De skickade alltid lappar till tjejer och så, och tjejerna skickade alltid så vi skrev ett till Kevin och lade den i hans bänk när vi hade slutat. Nästa dag skrattade alla åt oss när vi kom in. Mer åt mig. De skrek: Oh, du är kär i Kevin!
Jag blev röd som en tomat. Jag trodde alla skickade kärleksbrev men egentligen skickade dom bara skojiga kommentarer om vår fröken - som alltid var roligt klädd och hade en kroknäsa som alla skrattade åt. Brevet var då undertecknat mig och alla fick reda på det. Varje dag kallade dom mig: Miss. Kroon. Eftersom Kevin hette så i efternamn. Ännu idag har jag samma öknamn! Pinsamt till hundra!
Jag satt tyst en stund. Sedan brast jag i skratt. Jag skrattade så mycket att tårarna fällde ner.
- Okej, Miss Kroon...
Jag skrattade hysteriskt mycket. Mel kunde själv inte hålla för fniss.
- Våga inte kalla mig för det efternamnet! gnällde hon sedan. Kom ihåg att jag köpte din klänning!
- Och kom ihåg att jag fixade ihop en dejt till dig och Philip, tillade jag stolt.
Hon rynkade på näsan.
- Jaja...
Efter att vi hade ätit klart gick vi hemåt, båda med stolta leenden på läpparna för vad vi hade åstadkommit idag. Men när jag kom tänka på att jag kanske inte skulle gå på Strandpartyt, sjönk mitt leende ända ner till botten.
Melissas Dagbok. 10 Augusti.
I morgon händer det! Imorgon är det min första riktiga träff med Philip. På strandpartyt. Alla har sagt att detta kommer bli världens ( eller ja, de uttrycker det, vill säga ) bästa party. Årets smäll. Man måste bara dit. Jag längtar så mycket. Det kommer vara då en tävling om de snyggaste paret som kommer in i Strandpartyt. Det kommer vara repportrar ( från vår skola ) och kommer intervjua alla med några frågor. Tänk så blir det jag och Philip. Tänk! Jag skulle känt mig som en prinsessa som då skulle vigas till drottning. Det var tänkt att först så skulle alla bara prata, mingla, äta snacks och så där. Sedan skulle vi alla bjudas på middag. Repportrarna hade beställt pizza och hamburgare. Man får välja själv vad man vill ha av de möjligheterna. Efter det skulle vi ha en dans som vi var tvungna att lära oss, och som vi ska uppvisa ( med den killen / tjejen man gick med ) och det paret som skulle vinna kunde välja att antingen gå med de själva eller med någon annan till en hemlig plats som inte avslöjas ännu utan till sist. Den sista timmen får paren gå på en promenad längst stranden eller sitta vid ett bord med tända ljus för att prata lite och så. Den sista kvarten avslöjas vem som är de snyggaste paret. Och det paret får ett hemligt pris, som inte avslöjas det heller. Jag tror det ska vara så, jag har bara samlat in allt som folk har sagt till mig. Men man kan knappt bärga sig! Allt är ju helt perfekt. Dom har tänkt på allt. Att man ska ha kul ( dansen ) att man ska äta ( hamburgare och pizza ) förhållande mässigt ( strandpromenader eller sitta ner och prata ) vinster ( priserna ) Årets fest, eller vad?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mydreams_ - 4 nov 07 - 14:52- Betyg:  | | JÄTTE BRA GUMMAN! | | tjoh - 2 nov 07 - 18:57- Betyg: | | jättebra, merrra :D | | Antonietta - 2 nov 07 - 15:05- Betyg: | | jättebra :D |
|
|
|
