Inte utan dig (del 5-6) |
Del 5 - Sebbes Ronja
"Hej Hailie, det var ett tag sen. Nej, vänta. Tja Hailie! Din idiot!"
Sebbe slängde irriterat med huvudet och sparkade till en gammal, rosa gosekanin som låg på hans golv. Den flög genom hela rummet och landade med en duns ute i hallen, men Sebbe var för frustrerad för att bry sig. Idag var det första gången på över två år som han hade gått hem direkt efter skolan, och nu hade han stått framför spegeln i över en halvtimme och försökt föra en
vettig konversation med en inbillad Hailie. Men han hittade aldrig rätt ord, för vad han än sade så lät det bara dumt, och om Hailie skrattade åt honom en gång till... Sebbe skakade på huvudet och gick sen ut i hallen och tog upp gosekaninen. En gång i tiden så hade den varit hans, men när han slutade att leka med gosedjur som femåring så fick den istället bli familjens gamla hund Ronjas nya leksak. Hon hade funnits så länge Sebbe kunde minnas, och även om hon numera rörde sig lika smidigt som en fågelskrämma, hade gråa hår över ögonen och inte kunde skälla ordentligt så var hon ändå lika älskad och omtyckt. Sebbe var hennes favoritperson, kanske främst för att det aldrig var någon hemma, och varje gång som han slog i dörren så kom Ronja haltande med en pigg glimt i dom mörka ögonen och svansen svagt viftande. En annan av Ronjas vanor var att alltid lägga sin älskade gosekanin inne i Sebbes rum, och när han sparkade ut den så kom hon lunkande för att leka innan hon kurade ihop sig på Sebbes säng. Såhär hade Ronjas dagar sett ut i stort sett hela hennes liv, och både Sebbe och Ronja själv älskade att ha något som aldrig förändrades. Det fick dom att känna sig trygga. Sebbe log för sig själv, men sen kom han plötsligt att tänka på att han inte hade sett till Ronja idag.
Hon hade inte hälsat när han kom eller kommit för att hämta sin kanin, och nervositeten över sina inbillade samtal med Hailie byttes ut mot en iskall klump i magen av rädsla över Ronja. Snabbt dundrade han ner för trappan och började leta. Egentligen så borde inte en stor Rottweiler kunna gömma sig, men efter att ha kollat precis överallt så började Sebbe få panik. Vart sjutton hade Ronja tagit vägen? I samma ögonblick så hördes ett svagt rosslande, och när Sebbe kikade in bakom soffan så låg Ronja där, utsträckt på sidan med slutna ögon. Hon andades så tungt, men lyfte ändå på huvudet när hon såg Sebbes ansikte och dunkade svansen matt mot golvet. Sebbe stirrade skräckslaget på hunden i några sekunder, men sen ryckte han åt sig telefonen och slog akutnumret till veterinären samtidigt som han satte sig ner och strök Ronja över den toviga pälsen. "Johansens veterinärklinik" sa en röst i andra änden, och när Sebbe lyckats haspla ur sig någon sorts förklaring så fick han order att invänta djursjukvårdaren som skulle komma och göra en bedömning.
Snart hörde Sebbe ljudet av en bil utanför, och sen grät han för första gången på åtta år, stora tårar som droppade ner i Ronjas päls. Ingen fick ta Ronja ifrån honom. Ingen. Så orättvist fick livet bara inte vara. Inte hans Ronja.
Del 6 - Bruten is
"Vändstensvägen... Här borde det vara." mumlade Hailie för sig själv, och när
hon höjde blicken så möttes hon av en stor, neonfärgad skylt som det stod
"Johansens veterinärklinik" på. Direkt efter skolan så hade hon tänkt gå hem,
men sen hade hon kommit ihåg att hon var tvungen att köpa hundmat och fått
leta upp närmaste veterinärmottagning i telefonkatalogen. Egentligen så skulle
nog hundarna kunna äta vanlig hundmat, men Becky, den äldsta av dom, hade
alltid haft problem med sin mage och krävt specialfoder, vilket lett till att dom
numera vägrade äta något annat. Så Hailie hade inte haft något annat val än
att ge sig ut i ösregnet och följa adressen som hon skrivit ner på en liten lapp.
Som tur var så låg veterinärkliniken i en stor byggnad som var nästan omöjlig
att missa, och nu så drog Hailie snabbt upp en av dörrarna och skyndade sig
in i vänterummet.
Kliniken var större än hon förväntat sig, och till höger så fanns affären som
sålde veterinärutfärdade varor, receptionen och en kaffeautomat. Resten av
rummet upptogs av soffor där det satt ett tiotal personer med alla möjliga
sorters djur och väntade på sin tur. En äldre dam stirrade irriterat på Hailie
när hon kom in, men Hailie gav inte tanten så mycket som en blick utan styrde
stegen mot den lilla butiken. Men i samma ögonblick som hon skulle gå in,
så fick hon syn på en bekant gestalt som satt i en av sofforna med det svarta
håret hängande och huvudet lutat i händerna. Sebbe! Vad sjutton gjorde han
här? Hailie stod i några sekunder och vägde från den ena foten till den andra,
men sen suckade hon och gick långsamt fram mot honom. När hon kom
närmare så såg hon till sin förvåning att han skakade i hela kroppen, och Hailie
visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Nu när hon gått fram så kunde hon
ju inte heller bara vända på klacken och gå.
"Hej" sa hon till sist försiktigt, och vid ljudet av hennes röst så lyfte Sebbe på
huvudet och stirrade på henne med rödgråtna ögon. Han såg helt förstörd ut,
så Hailie lutade huvudet lite på sned och kollade in i hans ansikte. I samma
ögonblick så suckade han och drog djupt efter andan. "Om du har kommit för
att slänga något mer elakt i ansiktet på mig, så låt bli. Jag orkar inte ta mer
skit just nu" sa Sebbe och fäste blicken på en klocka som var upphängd på
motsatta väggen. För ett ögonblick så skämdes Hailie, för hon hade faktiskt
betett sig hemskt mot honom. Men i skolan så hade han alltid verkat så...
Dum, och nu satt han här på en veterinärmottagning och grät.
"Vad har hänt?" sa hon till sist. Sebbe fnös och gav Hailie en arg blick, men när
han såg in i hennes gröna ögon så förstod han att hon var orolig på allvar.
"Vi har en gammal hund, Ronja" sa Sebbe till sist och försökte stoppa tårarna
som hotade att tränga fram. "Hon låg i kramper idag när jag kom hem och är
inne för undersökning just nu. Veterinären vet inte vad som är fel, och dom var
inte säkra på att hon skulle..." Sen bröts hans röst, och när gråten tryckte på i
halsen så svor han inom sig. Fan, fan, fan. Att Hailie kom in här och såg honom
gråta, måste vara något av det värsta som kunde hända. Men istället för att
kläcka ur sig något elakt, så gick Hailie fram och satte sig ner bredvid honom,
och efter någon minut så tog hon försiktigt tag i hans hand och kramade den.
"Din hund kommer säkert att klara sig" sa Hailie sen och såg in i hans ögon.
Sebbe blev så överraskad, men samtidigt så var det en otrolig lättnat att få lite
stöd mitt upp i allting. Så istället för att försöka slå på charmen så lät han
tårarna rinna fritt och lutade sig mot hennes axel. Hailie visste först inte riktigt
hur hon skulle reagera, men sen gjorde hon precis som när hon tröstade sin
syster som ofta vaknade gråtande på nätterna; lutade sitt eget huvud mot
hans och strök honom försiktigt över ryggen. Dom satt så en stund, och under
den tiden så tänkte inte Hailie på att Sebbe var skolans tuffaste kille, att han
för det mesta var odräglig som få och att hon egentligen avskydde honom.
Nu var han bara en normal kille som var förkrossad och nära att förlora sin
bästa vän, och vetskapen om hur hon skulle känna ifall Zoê eller Becky svävat
mellan liv och död, fick henne att ta ett fastare tag om Sebbes hand och
hoppas än mer att Ronja skulle klara sig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | nanna_limpan - 7 apr 08 - 20:42 | | JätteBra! | Ifos95 - 15 dec 07 - 11:16- Betyg:  | | Mållös. Perfekt! | | Mp3 - 22 nov 07 - 15:39 | | rktigt riktigt bra! <3 | | blixten_88 - 3 nov 07 - 23:41- Betyg: | | ååh..så bra:)) | | M-424 - 2 nov 07 - 15:03- Betyg: | Jääätteeeeeeeeeeeeebraaaaa::):):):):)
<33333 | | edenel - 2 nov 07 - 09:55- Betyg: | kan inte förklara i ord. ÄLSKAR DEN HÄ BERÄTTELSEN SÅ MYCKET!!
FORTSÄTT!! | | empalove - 1 nov 07 - 11:44- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!!! | | Melleee - 1 nov 07 - 09:33 | | meeeeer=D | | psychopatica - 1 nov 07 - 02:24- Betyg: | | skriv mer lilla du :) | | eviigheet - 1 nov 07 - 01:24- Betyg: | | MEEEEEEEEEEEER !!!!!!!! :O De var riktigt bra, du är fantastisk | | mikaelanystrom - 1 nov 07 - 01:23- Betyg: | | snälla MER!!! | | HandBollsFreak - 1 nov 07 - 00:10- Betyg: | | Du skriver otroligt :O Helt underbart! Önskar du ksrev en ny nu! :D Jag kan knappt bärga mgig, du är fantastisk! och jag menar det verkligen fantastisk!!! :) | | sockervaddsmoln - 31 okt 07 - 23:37- Betyg: | alltså, vad ska jag säga?
underbart |
|
|
|
