På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Inte utan dig (del 3)

Del 3 - Plågsamma minnen
Efter att ha sagt hejdå till Carro utanför skolan så började Hailie långsamt
att följa den långa, slingrande grusvägen hem. Den var säkert ett par, tre
kilometer lång, och Hailie hade bestämt sig för att någon dag ta reda på
vart den slutade. Någon gång, men inte idag.
Efter ungefär en kvart så kom Hailie fram till den vita tvåvåningsvillan i
sten som numera var hemma. En utomstående skulle säkert ha tyckt att
det var ett ståtligt hus, men ända sen dom kom till Sverige så hade Hailie
vägrat att se något bra med det. Hennes förhoppning var att ifall hon
betedde sig tillräckligt illa så kanske hennes föräldrar skulle skicka tillbaka
henne till Kalifornien, men än så länge hade hon inte lyckats. Att dessutom
få den där irriterande Sebbe på halsen var bara för mycket. I samma ögonblick
som Hailie låste upp dörren och klev in i hallen så blev hon överfallen av två
stora, skällande hundar med långa flåsande tungor och tjocka pälsar. Dom tjöt
och skrek av glädje eftersom deras stormatte äntligen hade kommit hem, och
det tog en bra stund innan Hailie fick chans att ta sig upp igen. Då först lade
hon märke till dom tre stora resväskorna som stod i hallen, och den glädje hon
hade känt för en kort stund försvann omedelbart. Så det var dags då. Igen.
”Hailie? Är det du gumman?” Hennes pappas bullrande röst ekade genom
huset och i nästa sekund så kom han nerklampande för trappan med Hailies
mamma och lillasyster Jennie i hälarna. Hennes mamma var uppklädd i
pälsjacka, något som Hailie avskydde, hade högklackade skor och alldeles
för mycket smink i ansiktet. Hennes pappa bar som vanligt kostym och
fyrkantiga glasögon, och när han kom fram till ytterdörren så gav han Hailie
en kram. Hailie besvarade den inte, utan såg bara på resväskorna.
”Ska ni åka igen?” sa hon sen. Hennes pappa nickade.
”Ja, affärsresa till Belgien. Oroa dig inte, vi har lämnat pengar i byrån och
sätter in mer på ditt konto ifall dom skulle ta slut. Det kanske är lika bra
att du går och handlar idag, och glöm inte att köpa hundfoder. Ta hand om
din syster också så är vi tillbaka om två veckor.” Med dom orden så tog
hennes pappa alla resväskorna och gick ut med sin fru tätt i hälarna.
Hailies mamma vinkade lite, och snart hördes ljudet av en bil som
avlägsnade sig. Sårat så vände Hailie bort huvudet och smällde igen dörren.
En kort stund senare så gick Hailie in i köket och började leta igenom frysen
efter något att äta. Dom två bordercollie tikarna, Zoë och Becky, svansade
genast efter och satte sig ner på golvet i förhoppning om att något skulle
trilla ner. Hailie log och kunde till sist inte stå emot, utan satte sig ner och
kramade hundarna hårt. Hon kunde slå vad dom att Zoë och Becky var dom
ända som hatade att vara här lika mycket som henne. ”Era busar, hoppas ni
få lite extra lunch va?”
I samma ögonblick så trillade något ur Hailies ficka, och när hon plockade
upp det så upptäckte hon att det var två hopvikta, ganska tilltufsade fotografier.
Det ena föreställde henne och hennes bästis Aimee när dom satt bredvid
varandra på stranden, och på den andra satt hon i sin kille Jacks knä med
huvudet lutat mot hans axel. Hon hade inte ens vetat om att dom låg i fickan,
och när Hailie såg sina välbekanta vänner så vällde tårarna upp i hennes ögon
och hon sjönk ner med ryggen lutad mot väggen. Skit också. Hon hade gråtit
tillräckligt. Om man skulle samla ihop alla tårar hon hade fällt innan flytten
så skulle det säkert bli ett helt badkar fullt. Hailie ville inte komma ihåg, men
ändå så ploppade minnena upp i hennes huvud, ett efter ett. Långsamt så
sträckte hon ut handen och kliade Becky bakom örat samtidigt som hon såg
in i hundens varma, bruna ögon.
”Visst saknar du också USA, brickan?” sa hon lågt och log för sig själv när
Becky gnydde till. ”Kommer du ihåg när jag fyllde 14, och jag fick dom där
inlines en som jag hade önskat mig så länge? Det första jag och Aimee
gjorde var att ta på oss dom och sen knyta era koppel runt våra midjor.
Minns du att både du och Zoë rusade iväg i full fart med mig och Aimee efter
er och sen hoppade ner i en fontän på torget? Gud vad blöta vi blev! Eller
den gången som vi skulle grilla på stranden, och Aimee läste fel och la på
så mycket kol att hon skapade en låga på minst en och en halv meter!
Vår mat blev typ förkolnad, och sen började det ösregna så vi sprang hem
till henne och kröp upp i soffan med chokladmuggar istället.” Sen bröts Hailies
röst och hon lät tårarna rinna igen, men efter bara någon minut så torkade hon
bort dom, reste sig beslutsamt upp och gick för att hämta hundkopplena.
”Kom nu, tokungar, så ska vi gå till stranden. Er matte har lipat färdigt för idag.”

Sebbe svor för sig själv där han gick. Jävla skit. Jävla brud. Jävla idiothonom.
Ända sen Hailie hade hånat honom för lite mindre än två timmar sen så hade
Sebbe blivit konstant retad av sina kompisar, kanske främst för att han aldrig
hade fått nobben förut. Dom andra fixade det efter att ha blivit avspisade
massor av gånger, men Sebbe hade bara behövt kolla på en tjej och så hade
hon i princip lagt upp sig på bordet. Hailie var däremot annorlunda. Trots att
han inte ens kände till hennes efternamn så drogs han till henne som en natt-
fjäril dras till ljus, och det var något unikt eftersom Sebbe aldrig direkt hade
gillat tjejerna han varit tillsammans med. Han sparkade ilsket till en brandpost
som stod vid vägkanten och kläckte ur sig hemska svordomar när smärtan
började bulta i foten. Men plötsligt så tystnade han och lyssnade. Utan att ha
märkt det så hade han följt vägen ner till stranden, och när han kikade runt
svängen så såg han en människa stå nere vid vattnet, trots att det var nästan
mörkt ute. Två skuggor rörde sig lite längre bort och Sebbe identifierade dom
snart som två bordercollies. "Ta den Zoë!" sa plötsligt flickan och slängde iväg
en pinne, och det fick Sebbes hjärta att slå fortare. Det var ju Hailie som stod
därnere på stranden, och det var antagligen hennes hundar. Sebbe tog ett par
djupa andetag, drog fingrarna genom det svarta håret och gick sen med snabba
steg bort mot henne. Hailie reagerade inte, och plötsligt fick Sebbe något som
verkade vara en toppenide, tog några springande steg och slängde sig sen över
henne så att båda flög omkull och rullade runt i sanden. Hailie sa inte ett ljud,
men han hörde henne kippa efter andan och när han rullade över på mage och
lutade sig över henne så såg han rädslan i hennes ögon. Men bara för en kort
stund. "Sebbe?! Vad i helvete håller du på med?" spottade hon ur sig och satte
sig upp samtidigt som hon borstade sanden av kläderna. Sebbes hjärta slog så
hårt att han trodde det skulle hoppa ur bröstet på honom, och Hailie satt fort-
farande så nära att han kunde känna doften av hennes hår, även om hon nu
mest verkade förbannad. Men just som han skulle svara, så hördes höga
morranden och i nästa sekund så hade han två bordercollies över sig som
skällde och gjorde allt för att hålla nere sin mattes överfallare. "Zoë, Becky,
sluta!" skrek Hailie, och efter vad som kändes som en evighet så drog dom sig
tillbaka, fortfarande med blottade tänder, och Sebbe satte sig upp igen. "Dom
kommer väl inte att, typ, bitas va?" sa han osäkert och gav hundarna en blick.
Hailie ryckte på axlarna. "Dom är tränade att anfalla ifall vi råkar illa ut," sa hon
sen. "Vad fan skulle det där vara bra för föresten? Tänder du på att skrämma
livet ur tjejer på det sättet?" Sebbe flinade och makade sig närmare, och när
Hailie inte flyttade på sig så kände han sig uppmuntrad för ett nytt försök. "Jag
såg dig nere på stranden och kunde bara inte låta bli" svarade han. "Fast att bli
attackerad tillbaka av två vallhundar var jag inte riktigt beredd på." Det var
menat som ett skämt, men Hailie drog inte ens på munnen. Istället så reste
hon sig och slängde med håret så att sanden flög åt alla håll. Sebbe gjorde
likadant. "Har du funderat något mer över festen eller?" sa han sen. Hailie fnös.
"Jag tänker inte gå på era djävla fyllefester, men jag antar att du är lite trög
eftersom du inte har fattat det än." Sebbe såg uttryckslöst på henne, och i
samma ögonblick så verkade något tändas i Hailies ögon och hon förde några
hårslingor ur ansiktet samtidigt som hon ställde sig så nära att Sebbe kunde
känna henne andas. "Du vet, Sebbe, även om du tror att du är tuff med allt det
svarta runt ögonen och dina piercingar, så står du inte särskilt högt i kurs hos
mig. Jag har umgåtts med din typ alldeles för mycket, och vet du vad? Jag har
upptäckt att jag gillar riktiga killar bättre. Killar som faktiskt ser sin tjej som en
människa och inte som något att visa upp. Så var snäll och lämna mig ifred".
Hon gav honom en sista blick, tog några steg bakåt, kallade till sig hundarna
och gick sen iväg för att lämna en handfallen Sebbe bakom sig.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Harrypotterlover - 6 nov 08 - 15:13- Betyg: