En I Mängden (del 14) |
Näst sista delen här ;D
Del 14
Ylva öppnade långsamt ögonen och fann sig stirra på någons nyckelben. Det stod alldeles stilla i huvudet, vem fan var det här? Hon följde blicken ner en bit, okej, inga bröst, det var en kille, bra. Hon bytte riktning och lät blicken vandra uppåt istället. Svart, halvlångt hår, en mun som vore perfekt att kyssa, lite skäggstubb, en alldeles rak och fin näsa och så var det ögonen. De var visserligen en spretig lugg i vägen men hon kunde lätt se att när de inte var slutna skulle det vara ett par underbara ögon att titta på.
Hon kom underfund med att hon antagligen gjort mer än bara strulat med den här killen med tanke på hur allting i hans drag och former verkade välbekant.
Vem var det egentligen?
Hon hatade verkligen baksmällor.
Ylva smackade ljudligt med läpparna för att fukta munnen som var helt snustorr. Hur mycket var klockan egentligen? Det stod en digitalklocka på nattduksbordet bakom killen bredvid henne och hon var tvungen att flytta på hans arm som tydligen legat runt hennes midja utan att hon märkt det för att kunna se hur mycket klockan var. Snart kvart över nio, då måste hon ha lagt sig tidigt då.
Ylva bestämde sig för att försöka återfå minnet efter att hon klätt på sig så hon började vandra runt sängen och plocka upp de kläder hon antog var hennes och satte på sig dem.
Det slutade med att hon stod med ett par svarta jeans, en alldeles för stor T-shirt och ett nitbälte runt alltihopa för att få henne att se aningen mer respektabel ut och hålla ihop tröjan så den inte hängde ner över hela baken på henne. Hela tiden kollade hon då och då på killen i sängen för att kanske få ett hum om vem han var och vad hon gjorde här, och hon kände hur allting långsamt började komma tillbaka till henne.
Hon gick in på toan utan att stänga dörren och drog ner jeansen och satte sig på toalettsitsen. Rakt framför henne stod av en konstig anledning en gitarr, och på den lilla hyllan stod ett foto föreställandes fyra obehagligt snygga killar i en soffa, och bredvid en av dem satt någon liten mystisk figur med svart, rufsigt hår i en gul tjocktröja.
När hon stod och tvättade händerna fick hon en närmare titt på fotografiet, och visst fan var det hon själv som satt där i den gula tröjan! Ylva gapade förvånat och kände också igen en av killarna som den som låg i sängen där ute. ”Frustrating Sounds is the shit” stod det på en tröja som en rödhårig snygging höll upp.
Då kom allt tillbaka.
Plötsligt var allting kristallklart, som om det precis hänt.
Hon hade tagit fel tröja till sig själv, hon hade haft ihop det med Dave Simon och hon var antagligen den lyckligaste tjejen på hela jorden just nu, och ändå kändes det som om hon borde ångra sig eller oroa sig för något. Men just nu kändes allting perfekt.
Ylva hittade en eyeliner i ett stort behov av en pennvässare som hon drog två svarta streck under ögat med, det fick räcka för idag, hon orkade inte riktigt anstränga sig just nu.
Tröttsamt gick hon ut till sovrummet igen där Dave fortfarande log och sov med täcket nu tätt virat runt om sig. Hon kunde bara inte låta bli att stå och titta på honom ett tag, var det ens möjligt att någon kunde bli snyggare för var dag som gick?
Plötsligt slog huvudvärken till och hon satte sig ner i en klädfylld stol, hon måste få tag i en huvudvärkstablett, nu på en gång! Det kändes som att det dunkade i hela Ylvas huvud, och det blev bara värre och värre.
Hon hatade baksmällor.
Långsamt gick hon ännu en gång in i badrummet. Huvudvärkstabletter, vart kunde de finnas? Det hängde en necessär på en krok bredvid spegeln och hon började rota i den. En deo, någon hudkräm, lite smink, men inte en enda jävla tablett. Fan.
Hon gick ut igen, drog på sig skorna som låg vid dörren och drog på sig dem.
Väl ute i korridoren var det inte en själ där men hon kunde höra hur någon spelade Led Zeppelin i något rum.
Skulle hon kanske knacka på någons dörr och fråga helt enkelt? Marcus skulle nog vara bäst att störa, han gick ju och la sig tidigt igår. Hon gick bort till hans dörr och skulle precis knacka på när Trevor som vanligt öppnade dörren in till korridoren och for in som ett jehu. I handen höll han något som såg ut som Aftonbladet och han skrek för full hals:
- This is perfect, really fucking amazing! Han log brett och sken som en sol, han nästan mänsklig ut när han log.
Ylva vände sig om för att se om han pratade med någon annan men det var bara hon och han där ute i korridoren.
- What? Sa hon försiktigt.
Trevor tog några gigantiska, vaggande steg mot henne och höll upp en sida framför henne. Rubriken var ”Frustrating Sounds-Oliver ihop med svenska”. Rubriken följdes av X antal bilder där hon och Oliver gick hand i hand i en stor folkmassa omgivna av fotografer, det måste ha varit från när han räddade henne ur folkhopen igår när de skulle tillbaka till hotellet. Visste man inte hur det egentligen låg till så såg det verkligen ut som om de var ett par. Fan.
- What’s so good about that? Sa hon och studerade bilderna mer ingående. Hon såg förjävlig ut på de där bilderna, och hela jävla Sverige skulle få beskåda dem idag. Shit, morsan läste ju Aftonbladet.
Trevor slutade plötsligt att le som om han kommit på något som hon inte visste om, men han samlade sig snabbt och bredde ut ett leende igen.
- It’s just really good, the greatest PR is bad PR, is any of the guys awake? No? Well, I’ll be back in a hour, han svarade på sina egna frågor och vaggade iväg igen.
Vad fan hade det där varit om? Allting var bara så väldigt udda och det blev nästan bara värre, det var minsann en hel del hemligheter hon inte visste om, det var i alla fall säkert.
Huvudvärkstabletten var det hon skulle få tag i. Men ingen verkade vara vaken, och hon kände inte för att väcka någon, och de skulle nog inte heller vilja bli väckta av någon dum svenska som bara ställde till problem för dem. Hon fick väl gå och sova bort baksmällan helt enkelt.
Hon traskade tillbaka till Daves dörr och öppnade den. Hon ställde sig i dörröppningen och började ta av sig skorna när en dörr bakom henne öppnades.
Hon vände sig klumpigt om med ena foten i luften och spärrade upp ögonen.
Där stod Hampus med en morgonfrilla som hette duga och med en mindre resväska i handen. Mitt emot honom stod någon med ett täcke virat runt omkring sig i dörröppningen och kysste honom. Ylva spärrade upp ögonen och släppte ner hakan. Vad fan?
När de tog en kort paus från kyssandet så såg hon att den som kysste Hampus var Oliver, det svarta håret och de isblå ögonen kunde inte tyda på någon annan. Vad fan, vad fan, vad fan?! Deras blickar vas så fyllda av åtrå, så varma och kärleksfulla, som om det bara fanns de två i hela världen, som om ingenting annat betydde någonting. De kysste varandra lidelsefullt, tittade varandra djupt i ögonen. Ylva kunde inte göra någonting annat än bara stå och titta på dem när de fortsatte att kyssa varandra men efter någon minut slutade hon att vara handlingsförlamad och lyckades tyst backa in i Daves rum och stänga dörren.
Nu förstod hon vad Trevor menat med Aftonbladets artikel, klart det skulle vara bra om alla fortsatte tro att Oliver var hetero. Och hon förstod att Hampus var Olivers ”Swedish darling he met in Copenhagen”, och Hampus hade inte alls vunnit någon tävling, de hade bara försökt lura Ylva, men nu visste hon.
Hon vände sig om för att lägga sig i sängen och vila, försöka få tankarna att klarna, men där satt Dave, han måste också ha sett vad som hände där ute för han bara log milt mot henne och sa:
- Isn’t that just so emo? Han garvade.
Hon la sig bredvid honom, så sov de lite till.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | xTiNGELiNG - 30 okt 07 - 19:45 | Danding1nTheDark - Okej ^^ tack :3
Lillen94 - Eh, typ "är inte det bara så gulligt/känslofullt", ungefär :P | JennnyJ - 29 okt 07 - 21:27- Betyg:  | | come one, som ditt största fan så KRÄVER jag en ny del nu innan jag måste sova XD /JvJ <3 | | AngelXMadd - 29 okt 07 - 21:13- Betyg: | Aww ^^
Super! Meeera xD | | sockervaddsmoln - 29 okt 07 - 20:55 | | åh, lägg upp den sista delen :) | | JennnyJ - 29 okt 07 - 20:52- Betyg: | | GAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!! MER MER MER MER MER MER!! ÄLSKA! :O :) <3 MEEEER /JvJ |
|
|
|
