En I Mängden (del 10-11) |
Del 10
Det var flera timmar senare som det hördes tre knackningar på dörren. Oliver sträckte ut armarna i luften och gäspade lite innan han gick upp ur sängen och öppnade dörren. Ylva och Dave satt kvar i sängen och fortsatte snacka. Allt kändes så enkelt med honom!
Det var den andra livvakten som kom för att lämna tre pizzakartonger. Glatt flög Dave upp på fötter och vrålade ut sin hunger innan han slet åt sig en kartong och kastade den sista till Ylva som skrattade åt hans beteende.
De satte sig återigen till rätta i sängen samtidigt som de åt upp pizzorna bit för bit.
- Do you guys ever eat out on restaurants? Sa Ylva samtidigt som hon stoppade in en stor tugga av den ganska äckliga och sliskiga capricciosan i munnen.
- Well, out on tour we kind of can’t, we can’t even leave the hotel, svarade Dave och blåste en bit av luggen ur ansiktet.
- Do you remember when Red was about to buy some cigarettes in Copenhagen this time we where there? He came back running like an Olympic sprinter when the press started to chase him! Sa Oliver och höll på att dö av skratt åt minnet.
- It sounds like you’ve been in Copenhagen more than one time? I thought this was your first tour?
- This is our first tour as a famous rock-band, but we’ve been touring around in Europe once before with several other “non-famous rockbands”. It was pretty fun actually, not as hysteric as this time.
- Well to you it was more than funny! You met your Swedish darling down in Copenhagen, sa Dave och körde skämtsamt in en armbåge i sidan på Oliver.
- I didn’t know that you had a girlfriend? Sa Ylva nyfiket för att försöka luska ut mer om denna svenska tjej som Oliver träffat senast de var ute på turné.
- Well, that’s nothing you tell the press really… Oliver lät plötsligt besvärad och Ylva var inte sen med att byta ämne.
De fortsatte att prata och att äta pizza men det var som om Oliver plötsligt bytt personlighet, han var tystlåten och verkade ha tankarna på annat håll. Han gick efter ett tag och lämnade Ylva och Dave ensamma.
- You have something there, sa Dave tyst och böjde sig framåt för att ta bort vad Ylva trodde var en skinkbit från pizzan.
Sen kysste han henne.
Ylva satt där som ett fån och kunde inte förmå sig att röra sig över huvud taget när hon kände Daves ena hand ta tag om hennes midja och drog henne lite närmare intill sig.
Läpparna kändes alldeles livlösa och det kändes omöjligt att besvara kyssen. Dave förstod ganska snabbt att han inte fick något gensvar och lutade sig tillbaka, såg henne djupt in i ögonen, som om han kanske ångrat sig.
Ylva lyckades pressa fram ett leende samtidigt som hon tänkte att hon måste vara dum i huvudet som satt som en död fisk när Dave Simon försökte kyssa henne. Snabbt la hon armarna runt hans hals och lät hennes läppar möta hans.
Nu var det Dave som blev förvånad, men han var inte sen att besvara känslorna och tryckte henne ännu närmare sig och lät sin lediga hand prövande leka med hennes hår.
Allting var för bra för att vara sant, det här kunde inte vara sant.
Ylva hann tänka mycket på hur lyckligt lottad hon var innan de var tvungna att avbryta det de höll på med för att göra sig i ordning för att åka iväg till konserten.
Ännu en gång satt hela bandet, John och Ylva i limousinen. Chauffören och den andra livvakten i framsätena glömdes bort på något sätt bort.
Marcus Priest verkade på något bättre humör den här gången än sist de träffades, den natt då Ylva fått skjuts hem, men på något sätt verkade han hela tiden avvaktande, som om Ylva skulle visa upp ett par snygga huggtänder och bita honom i halsen.
- Do your parents even know that you’re down here? I haven’t seen you with your mobile once since you came here, sa han och granskade henne noga.
- Maybe that’s because she has been in Dave’s room all day long, sa Red och flinade brett.
Ylva kände sig trött och orkade inte svara på deras dumma frågor och gliringar, istället lät hon huvudet tungt falla ner mot Daves axel och slöt ögonen. Allt kändes så overkligt.
Tillslut så kom inte Red med några fler kommentarer utan höll även han tyst.
Tystnaden bröts av det ettriga ljudet av en mobilsignal.
Det var Ylvas mobil.
Marcus som precis somnat gav henne en blick som kunde döda. Ylva glodde tillbaka.
Ylva såg på displayen att det var Sandra. Helvete.
Så ljudligt och irriterat hon kunde slog hon upp mobilens lock och svarade:
- Ja?
- Hej gumman! Vart håller du hus egentligen? Du var inte hemma när jag skulle hälsa på idag, din morsa håller på att avlida.
- Jag är i Göteborg.
- Göteborg, vad fan gör du i… plötsligt stannade Sandra upp och Ylva kunde nästan höra hur det gick upp ett ljus för hennes vän i andra sidan luren. Du har väl inte? Fortsatte Sandra och Ylva kunde se framför sig hur hon satt där med munnen gapande och ögonen vidöppna.
- Jo, det har jag, jag sitter här och har en vild sexorgie med Frustrating Sounds.
Red, som satt mitt emot Ylva, hade tydligen kunnat urskilja orden ”sex” och ”Frustrating Sounds” och han började asgarva, precis som Dave. Marcus såg bara mer och mer surmulen ut.
- Jag tror dig inte! Sa Sandra ivrigt och gick upp i falsett.
- Gör inte det då. Men berätta inte ett skit om att jag är här för morsan, säg att jag hatar henne så mycket att jag sover över hos en kompis ett tag, eller nått.
Sen la hon på.
Del 11
Med en brysk knuff från Johns sida så tog Ylva några stapplande steg in i en tom korridor. Därinne stod redan alla andra med något tyngre andhämtning än vanligt. Pressfotograferna hade varit som galna och de hade fått anstränga sig till det yttersta för att stressa förbi alla utan att dra till sig alla paparazzis uppmärksamhet.
I samlad trupp gick de längs med korridoren (som starkt påminde om den i Stockholm) och tillslut kom de fram till en dörr som det stod ”Frustrating Sounds” på.
John knappade snabbt in en kod och de klev in.
Det var en stor loge med både sminkbord, soffor och en TV. Där inne stod redan två tjejer i 20-årsåldern som antagligen var sminköser då de stod och packade upp smink vid sminkborden.
Oliver viskade något till John, som ryckte på axlarna åt det han sagt, innan han räckte fram handen till en av sminköserna och hälsade på henne. Sminkösen i fråga rodnade ända ner på halsen och viskade fram ett tyst ”Hello” innan Oliver satte sig ner i en av de två stolarna framför den gigantiska spegeln och hon började sminka honom.
Red slog på TV:n och satte sig slappt ner i soffan och började glo på någon kass Amerikansk såpa tillsammans med Marcus.
Dave ryckte Ylva lätt i armen så hennes uppmärksamhet drogs till honom. Han log milt och drog iväg henne bort mot något som såg ut som en toalettdörr.
Aningen fundersam gick Ylva in före honom och när även han gått in så låste han om dem.
- I’m just so glad that you are here right now Ylva… de bruna ögonen verkade se rakt igenom henne, rakt in i hjärtat. Hon kunde inte göra annat än smälta för dem.
- I’m glad that I’m here too, that I’m here with you I mean… hon kunde inte hjälpa att hon fnissade lite åt att hon lät så dum men Dave bara skrattade lite tyst med henne.
Sen kysstes de för andra gången.
Den här gången så var Dave mer eldig, krävde mer utav henne.
Plötsligt var han i full fart med att dra av henne tröjan, kysste henne på halsen, drog hennes midja så nära sin som det bara gick.
Tankarna började flyga igenom Ylvas huvud i raketfart. Ville hon verkligen det här? Varför skulle hon inte göra det egentligen? Men på en toalett, med en nittonårig rockstjärna? Gillade hon verkligen Dave?
Hans händer på hennes rumpa. Hans läppar mot hennes hals. Hans…
- Dave, it is time for you to get you’re makeup done! Det var Oliver som försiktigt knackade på den låsta toalettdörren.
Dave avslutade abrupt vad han höll på med och gav Ylva en snabb puss på munnen innan han log ursäktande och gick ut.
Kvar stod Ylva. I badrumsspegeln såg hon en sjuttonårig tjej med ett svart, ruffsigt hår, en tjock eyeliner runt ögonen, rött läppstift utsmetat över halva ansiktet. Hon hade ett par riktigt snygga, svarta jeans på sig, fast intrycket förstördes av att gylfen var uppknäppt och hon hade ingen tröja på sig. Flickan i spegeln såg ut att vara djupt olycklig.
Ylva la händerna på handfatets kant och lutade sig mot den olyckliga flickan i spegeln.
Varför var hon inte så glad som man borde vara när man precis strulat med Dave Simon?
Hon sträckte fram handen och mötte flickan i spegelns hand.
Hon kom fram till att hon var ledsen för att det gått för fort fram med Dave.
Hon tvättade bort allt läppstift.
När hon klev ut i logen igen så satt Red i soffan med håret om möjligt ännu mer åt alla håll och kanter. Omedvetet satt han och spelade på gitarren han hade i knät samtidigt som han tittade på TV:n framför honom. Bredvid honom satt Oliver med en tjock eyeliner runt ögonen och med två trumpinnar i handen, varje gång ett musikstycke spelades på TV så kompade han förstrött med trumpinnarna mot bordet.
Dave och Marcus satt vid den stora spegeln och blev sminkade.
Det kändes som lugnet före stormen.
Plötsligt slets dörren ut till korridoren upp och en fet, svettig sydstatsamerikan tog några pingvinliknande steg in i rummet.
- Hi boys! Ready for the concert? Hans röst var ljus och hes.
- Hi Trevor… lyckades de fyra bandmedlemmarna mumla fram. John och den andra livvakten höll tyst.
Denne Trevor synade allihopa en efter en, uppifrån och ner. Tillslut kom han fram till Ylva och höjde förvirrat på det ena buskiga ögonbrynet.
- Who’s that chic? Didn’t I tell you guys to stay away from groupies?
- She’s not a groupie, she’s just… Dave’s friend, sa Oliver tyst innan han återgick till att se på TV.
- ”Friend” eh? Well, it’s ok for this time, but I don’t want to see any more ”friends” here after we’ve left Sweden. I just don’t get this thing with Scandinavia. Oliver, and now Dave… Trevor fortsatte att mumla för sig själv samtidigt som han gick bort mot dörren. Väl där stannade han och vände sig om.
- Make this a concert you can’t forget, it’s the last one in Sweden, avslutade Trevor innan han öppnade dörren och gick.
Alla stod och tittade efter honom men efter några sekunder återgick alla till det de sysslat på med tidigare.
- That was Trevor. He’s the guy who made us famous. His a some kind of manager I guess, sa Dave samtidigt som hans sminkös omsorgsfullt smorde in hans ansikte med foundation.
Basen måste vara på högsta volym, tänkte Ylva där hon satt ensam i logen. Bandet hade gått iväg för att börja konserten och de båda livvakterna och sminköserna hade väl antagligen bättre saker att göra än att stirra in i vägen.
Basen tycktes dunka ännu högre i väggarna och när hon spetsade öronen riktigt ordentligt kunde hon urskilja några få ord ur låten ”Dressed up for combat”.
Ylva hade definitvt tråkigt.
Hon kunde inte sluta tänka på Dave.
Det knackade på dörren.
Ylva blev så förvånad över knackningen att hon spänt ställde sig upp och stirrade på den vita dörren. Hon kände inte direkt för att öppna. Men tänk om det bara var John som glömt bort koden in till rummet?
Hon gick fram till dörren och grep tag om handtaget, försökte förmå sig själv att öppna dörren.
Tänk om det var ett galet fan som ville ge bandet vatten?
Hon öppnade.
Där stod en kille, han såg ut att vara ungefär lika gammal som hon själv. Han hade ett charmigt, osäkert leende på läpparna. Han var snygg.
- Hi, sa han och lät leendet bli lite större. Is this Frustrating Sound’s dressing room?
Jaha, ett galet fan alltså.
- Yes, but there’s no way in hell I’m going to let you in.
- But I have this backstage-pass, I won some stupid contest so I’m about to meet them… smidigt drog han fram ett backstage-pass ur pilotjackans ena ficka och höll upp det framför henne.
Ylva kände sig genast osäker. Hade hon rätt att bara släppa in den här snubben bara så där? Det kanske var bäst att ringa John, inte för att hon hade hans nummer men ändå…
- Well… Come in then…
Han klev med en nyvunnen säkerhet in i logen och drog av sig jackan och hängde den på den vita hatthängaren. Som om det var något han gjorde allt för ofta drog han tankspritt handen genom det svarta, halvlånga håret och synade rummet med de mörkbruna ögonen.
Han var ganska lik Dave faktiskt. Samma rockiga utseende, samma självklarhet… Det enda som egentligen skilde de båda åt var att killen framför henne såg aningen yngre ut, hade aningen mer markerade kindben och större ögon, som precis som Daves ramades in av eyeliner.
Han var snygg.
- What’s your name then? Sa han och vände sig om.
- Ylva, and you?
- Ylva… han tog en paus som för att smaka på namnet. Är du svensk?
- Ja…
Killen skrattade lätt och sträckte fram höger hand.
- Tja, jag heter Hampus. Trevligt att träffas.
Ylva hann snabbt tänka att var i hela friden fanns alla snygga rockkillar i vanliga fall, just nu verkade hon översvämmas av dem.
- Och jag är Ylva då, kul att träffa dig också. Snacka tur att vinna en sån där tävling, hon försökte le och verka allmänt trevlig istället för att låta hennes egentliga förvirring lysa igenom.
Hampus såg plötsligt ut som hon kände sig, totalt förvirrad, som han inte förstått något av vad hon sagt.
Det var ju klart, är de snygga så är de korkade, tänkte hon.
- Ja just det, jo, jag hade verkligen tur, de är ju mina största idoler, sa han efter att ha kommit tillbaka till verkligheten.
En pinsam tystnad la sig över de båda tonåringarna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | AngelXMadd - 29 okt 07 - 20:12- Betyg:  | | Jätte bra, mer mer mer :D XD | | ellan_7 - 29 okt 07 - 18:09- Betyg: | | MER NU!!!!!!!! | | tjoh - 29 okt 07 - 17:28- Betyg: | omg vad gör han hampus där? ;) hahahaha jag älskar denna
novellen, so give me mooooore!!!!!!!!!!!!!!! självklart en femma ;) | | jOSEPHINE - 29 okt 07 - 16:23- Betyg: | | Du är jätte bra :), skriv meeer :D | | anchii - 29 okt 07 - 15:31- Betyg: | alltså.. jag vet inte vad jag ska säga,
superbra! asbra verkligen, meeer! | | JennnyJ - 29 okt 07 - 15:03- Betyg: | | GAAAAAAAAAAAAAH!! Känns som om jag inte kommer att få ur mig någe mer... älskar den hr.... MEEEEEEEER! :D |
|
|
|
