Älskad eller hatad [Del 15] |
"Detta kommer bli en lite längre kapitel, men jag hoppas att ni läser det och kommenterar:)
Och ingaa smygläsare tack, :}
Kapitel 15...
Jag ställde mig i kö till maten i cafeterian. Min mage kurrade och jag var jätte hungrig. Idag bjöds det på Tacos. Hallelulijah! När jag var framme lade jag ett tunt bröd på tallriken. Sedan lade jag på kött, tomater, ost, sallad och taco sås. Jag virvlade ihop den och satte mig själv på ett bord. Jag lade ifrån mig min hemkunskapsbok eftersom jag skulle ha hemkunskap efter lunchen. Jag tog två tuggor samtidigt. Små köttbitar föll till tallriken. Plötsligt satte sig Crystal framför mig. Hon tog en tugga av sin taco rulle.
- Hallå, hälsade hon. Hur är det med dig? tillade hon mellan en tugga.
- Hej, Crystal. Det är bra med mig. Hur är det med dig då?
- Jätte bra. Fick precis MVG i engelskan. Kan man bli gladare?
- Nej, sa jag med en fniss.
Vi åt på våra tacos.
- Min pojkvän John ska snart komma från hemkunskapen, så jag tänkte att jag kunde äta lite så länge.
Hemkunskapen? Skulle inte min hemliga beundrare vara där? Jo, det skulle han minsann!
- Jaha... Ehm, vilken klass går John i? frågade jag lite försiktigt så att hon inte skulle bli misstänksam om något.
- Sista året, svarde Crystal och rynkade på näsan. Varför undrar du det?
- Nä, jag bara frågade.
Första ledtråden. Nu vet jag att min hemliga beundrare är - 2 år äldre än mig! Okej, det var visst inte så mycket men tänk att en sista års elev gillade en första års elev. Det var helt otroligt - för att inte tala om helt magiskt. Jag började tycka om min hemliga beundrare mer och mer. Men hur skulle jag kunna kontakta honom?
- Öh... kan du säga alla namnen på de som är inne i hemkunskapen med John?
Nu såg Crystal misstänksam ut. Man såg en rynka i hennes panna.
- Varför vill du veta det?
- Snälla, bönade jag. Säg det bara.
- Ja, okej då, suckade hon och lade ifrån sig sin taco. Just nu är det bara killar där inne och de är: John, Jason, Michael, Andy, Justin, Shawn och Cohen.
Min nästa ledtråd. Han måste vara någon av dom. Okej, han är sista års elev och heter något av de namnen. Jag börjar komma närmare och närmare.
- Tack.
- Varsågod, sa hon lite smått ointressant.
Plötsligt kom alla från hemkunskapen ut. Jag höll utkik på vem som kollade på mig - 3 stycken. De hade namnbrickor på sig, så de hette: Andy, Shawn, Justin och Cohen. Ja, det var ledtråd nummer tre. De fyra namnen. Jag börjar komma allt närmare. Men tänk så kollade de bara på vad det var för mat eller något sådant. Man kan aldrig vara för säker. John kom mot oss. Han nickade mot mig.
- Hej.
Jag hälsade tillbaka.
- Ja, men jag ska gå nu, sa Crystal medan hon lade sin tallrik i disken bredvid oss. Hejdå.
- Vi ses.
De gick iväg hand i hand. Jag lade min tallrik i disken och gick iväg till automaten för att köpa små hårda choklad bollar. Jag lade in en femma i automaten och fick ut mina chokladbollar. Jag öppnade förpackingen och åt en liten chokladboll. Den var hård så man fick tugga länge. Plötsligt kom jag på att jag hade glömt min bok i cafeterian. Jag sprang tillbaka när jag till min förvåning fick se en rosa påse med en lila rosett om. Jag öppnade påsen och fick se en kaka. Jag delade kakan i mitten och fick se en grön lapp. Mysteriska killen som jag slagit till igen?
Hejsan, igen. Jag ville bara ge dig en av mina kakor
eftersom dom blev bra idag! Jag är jätte glad för det!
Haha. Hoppas det smakar... Gott, antar jag!
Men åh, var inte det sött? Jag menar, vilken kille skulle komma på att ge en kaka till den de är kära i? De skulle sluka i sig alla, så klart. Jag tyckte att det var jätte fint gjort av honom. Plötsligt ringde det in. Jag stoppade i kakan i fickan medan jag sprang mot skåpet för att lämna min bok. Sedan bar det av till hemkunskapssalen. Jag var den sista personen in. Jag satte mig på en stol och höll utkik. Vi skulle ha hemkunskap med andra årseleverna. Kanske Mel var där? Jag kollade runt, det var några jag inte kände, men de jag kände var; Miley, Sarah, Donna och Steven. Steven var där! Han log mot mig och jag besvarade hans leende. Plötsligt kom det in en kraftig kvinna med glasögon och en keps.
- Hej, allihopa. Jag är er nya hemkunskapslärare Dolly. Är det klart för er?
- Klristallklart, sa en kille med en tröja där det stod: Nerdy, no way.
- Okej. Bra. Idag ska vi baka chokladmuffins, sa Dolly och tog fram skolar och ting.
- Men jag är allergisk mot choklad, påpekade en tjej med rött hår och stora glasögon.
Dolly kollade sarkastiskt på henne.
- Men ut då!
Tjejen blev vettskrämd och nästan sprang ut därifrån. Dolly verkade inte vara en trevlig person.
- Är det någon mer som är allergisk mot choklad? undrade hon medan hon pekade med en träslev mot oss alla.
Några var rädda att hon skulle kasta den på dem så det tog skydd med händerna framför huvudet och böjda kroppar som gick neråt.
- Hittade ni ett kryp? frågade hon medan hon nu tog en skål och drämde in den i golvet. Var är krypet?
Alla kollade konstigt på henne. Hon drämde ner stolen på varje lilla minsta ställe. Hon trodde nog att det fanns ett kryp eftersom alla var böjde neråt. Åh, typiskt. Detta skulle nog bli en lång lektion. Plötsligt slutade hon slå och kollade stolt på sin spegelbild på en blänkande tallrik.
- Du jagade bort den. Duktigt Dolly, berömde hon sig själv medan hon klappade sig själv på axeln. Ge mig en applåd nu!
Några klappade till svagt andra bara kollade på henne som om hon var en galen vetenskapsman som ville plåga oss med hennes berömelse för att ha dödat ett troligt osynligt kryp.
- Applådera mer!
Nu tvingades alla applådera. Det blev nervös i rummet.
- Ja. Här får ni ett recept. Läs igenom det noga och välj sedan någon att baka med.
Hon gav mig receptet och jag läste igenom det noga:
Dollys Berömda Chokladmuffins:
2 Ägg
1 1/2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao
1/2 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
200 g smält smör
Gör så här:
1.Sätt ugnen på 200 grader. Placera ut 16 stycken bakformar i papper på en plåt.
2.Smält matfettet i en kastrull på spisen och låt svalna.
3.Vispa ägg och socker med elvisp. Vispa ner vaniljsocker, salt, kakao och bakpulver.
4.Tillsätt sist vetemjölet och det smälta matfettet. Vispa snabbt ihop till en jämn smet.
5. Klicka ut smeden i bakformarna ( ett tips är att ha två skedar som du puttar ned smeden med. Annars kan du bara hälla ner lite. Eller ta med bara en sked och klicka ner den. Du får göra det du tycker är lättast för dig )
6. Grädda mitt i ugnen i 200 grader i ca 10 minuter.
7. Lägg en handduk över muffinsarna när de har svalnat lite så de inte blir hårda.
De här muffinsarna är kladdmuffins så de fastnar på tungan. Om du vill kan du strö över lite vanlijsocker eller äta dem varma med grädde eller vaniljglass. Servera på ett fint fat som efterrrät. Går bra som bara till familjen eller till gäster. Muffins funkar alltid bra. Mitt recept gör det i alla fall. Lycka till!
Jaha. Detta var receptet då. Ja, det var enkelt. Jag har gjort massor med muffins innan. Och alltid hunnit slicka av skålen innan Melissa hann göra det!
Plötsligt kände jag en hand bakom min rygg. Jag vände mig om. Där stod Steven. Lika perfekt och gudonlig som alltida bruk.
- Hej, sa han och log sitt perfekta leende.
- Hejsan.
- Om vi inte hittar en partner kommer Dolly att mosa oss med en stekpanna, skojade Steven.
Jag fick hålla mig för magen av skratt. Tårarna rann nästan.
- Jaha, ja.
Jag skrattade ännu mer. Han också.
- Så, vi två kan väl baka? sa han och räckte mig handen. Efter dig, Señorita.
Jag skakade glatt på huvudet medan jag småfnissade.
- Visst.
När jag var på väg att ta en skål mötte jag Dollys arga blick.
- Några frågor, sa hon och räckte upp pekfingret. Fråga 1: Är du allergisk mot något?
Ja, dig.
- Nej.
- Vad har du ätit idag?
Vad har hon med det att göra?
- Flingor, tacos och små chokladbollar.
- Gillar du exotiska rätter?
Vad är det? Man ska nog inte fråga annars slänger hon nog ut dig.
- Öh... ja...
- Brukar du äta pizza utan att ha ångest efteråt?
Va? Jag var ingen hålla-reda-på-din-vikt-freak. Jag höll ändå vikten.
- Jaaa.
- Tycker du att det är något jag behöver ändra med mig själv?
Få se efter:
1. Din attityd!
2. Din hemska fristyr!
3. Sminket!
4. Dina kläder!
5. Din figur!
Jag har massor av onödiga punkter till!
- Nä...
- Okej, fortsätt att jobba, befallade hon och jag gick fram till Steven.
Han fnissade till.
- Vad sa Dolly till dig?
- Inget. Vem bryr sig? Nu bakar vi!
- Jag håller med!
13:23 Julia och Steven bråkar om vem som ska lägga in äggen i skålen. Steven sa att de skulle slinga slant med äggen. Efter några sekunder låg båda äggen på golvet. Dolly kom argt fram till dom och sa : " Har ni aldrig lagat mat eller vad!? " Steven och Julia blev förlägna.
13:28 De köar till spisen med margarin i händerna. Margarin biten i Stevens händer rann ner till golvet. Dolly såg det. Hon kollade sarkastiskt på de båda. Hon skärde en till bit till Steven. Steven råkade tappa den också...
13:36 Julia vispar äggen medan Steven häller i sockret ( trodde han ) Han hällde istället i mjöl. Dussin av det. Julia tvekade men Steven såg så självsäker ut så att hon struntade om att fråga om det verkligen var socker han hällde i. Steven sa att det räcker med vispandet så att han drog skålen ifrån henne, men Julia sa att det behövdes mer, så båda drog i skålen...
13:38 Julia och Steven sitter ner på golvet och torkat bort den gula smeten från bord, stolar, väggar och skåp. Några elever fick på sina kläder, så det var tvugna att byta om. Dolly hade ännu en gång skällt ut dem. " Det var Julias fel " hade Steven sagt. " Nej, det var Stevens fel " hade Julia envisats efteråt. Dolly visste inte vem hon skulle tro på då det blev att båda fick torka upp allting...
13:51 Efter allt slit var dom äntligen klara. Dolly hade tyckt synd om dom så hon hade gjort klar smeten åt dem. Nu ställde de sig i kö för att klicka ut smeten i de små bakformarna. Steven tyckte att man bara skulle hälla i smeten medan Julia ville att man skulle ha två skedar. De fick köra " sten, sax, påse " för att avgöra det hela. Steven och Julia tog fram händerna och knöt dom. " Sten, sax...
13:55 ... " Otur " fullföljde Julia meningen där de ännu en gång torkade bort smeten som hade ramlat ner på golvet. " Otur, otur, otur " sjöng Julia helt rastlöst. Steven sneglade på henne. " Otur? Vi har i alla fall tur att vi inte blev nedslagna av en stekpanna!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ericautank - 30 okt 07 - 14:41- Betyg:  | | Den är jätte bra jue, bara älskar den här! | | M-424 - 29 okt 07 - 17:56- Betyg: | Jäteeebraaaaaaaaaa:) men berätta vem som skickar lapparna xD är så himla nyfiken ^^
<333 | | Miss_Sweetheart - 29 okt 07 - 17:46 | Jo det skulle ju vara skiiit smart.
Men nej, det finns det inte.
men vi kan bli vänner så kan jag skicka mejl till dig när nästa del kommer :) | | tjoh - 29 okt 07 - 17:41- Betyg: | jättebra :D jag vill läsa mer på en gång ;P
en fråga bara, inte om novellen utan om den här sidan.. ja tänkte
att efetrsom du har skrivit ganska (!) många noveller här så
borde du ju vara lite haj här :P finns det ngt sätt att göra så att
jag märker när tex du lägger ut nya kapitel på tex den här
novellen? det skulle ju vara skitsmart isf xD :)
och du, fortsätt skriv för allt i världen XD | | -Cute - 29 okt 07 - 11:02- Betyg: | | såå underbart bra :D vill ha mer på en gång xD |
|
|
|
