En I Mängden (del 1) |
Nej jag har inget liv! Satt och skrev den här novellen nu i natt.
Jag vill bara att ni ska veta att svordomar, engelska och lite mer "vågade" delar kommer att förekomma, men inget som en vanlig svensk tonåring skulle finna stötande.
Del 1
Alla skrek. Högt.
Rökmaskinen slogs på och en vit, ättikluktande dimma spreds över scenen och publiken.
Alla skrek. Högre.
Högtalarna sattes igång och i publikens öron började ett ensligt dunkande att dåna.
Alla skrek så högt att det skälvde i öronen.
Ut på scenen klev nu de fyra medlemmarna i Frustrating Sounds. Dave Simon, Red Black, Marcus Priest och Oliver O’Brien. Publiken blev som tokig.
Nästan längst fram stod Ylva och Sandra. Bara fyra rader av skrikande tonåringar hindrade dem från att kunna nudda vid scenkanten.
Bandet hade inte ens börjat spela ännu, men publiken stod redan och hoppade upp och ner, nästan som i extas.
Dave Simon gick fram till micken placerad närmast publiken, och efter hans ”Hello!” så skrek publiken ännu högre, hoppade ännu högre och höjde armarna ännu högre.
De två gitarristerna tog sina gitarrer och basisten tog sin bas. Oliver O’Brien började dutta lätt på cymbalen, och knappt tre sekunder efter det så satte bandets övriga medlemmar igång med att spela.
Deras debutlåt som gjort Frustrating Sounds till bandet som var allra störst just nu spelades absolut felfritt och följdes sedan av den låt som bandets manager hoppades på skulle bli nästa hit.
Efter fyra låtar fick Dave Simon be publiken att ta det lite lugnt innan någon blev skadad. Det fick han göra efter femte låten också. Och efter sjätte var de tvungna att ta en paus, och säkerhetsvakterna behövde 20 minuter på sig att få läget under kontroll igen.
Frustrating Sounds spelade i lite mer än två timmar till, och efter två bonuslåtar och bandets hälsning till Sverige (som var deras absoluta favoritland) så fick publiken utpumpade gå hem.
- Fy fan vad de var bra! Nästan skrek Sandra och hoppade upp i luften så att det blonda håret flängde runt omkring henne. Tack så jävla mycket Ylva! Hon grep tag i Ylva och pussade henne teatraliskt på båda kinderna.
- Äh, vad gör man inte för födelsedagsbarnet? Dessutom fick jag biljetterna gratis av syrran, hennes kompis blev sjuk och hon ville inte gå själv…
- Men säg inte så där, det vill jag inte veta! Sa Sandra och rufsade om sin kompis lite lätt i håret, vilket inte gjorde någon direkt skillnad eftersom det kolsvarta håret redan var tuperat så det såg ut som ett skatbo.
Sandra lyckades hålla tyst i nästan 30 sekunder innan hon fortsatte att pladdra på om konserten. Hur snygg Dave var, och hur underbart det varit när Marcus Priest tagit av sig tröjan innan låten ”Nitroglycerin” spelades.
Ylva kände hur hon riktigt fylldes upp av den härliga stämningen efter konserten. All sprit de druckit hos Ylva innan konserten för att fira Sandra hade verkligen slagit till i värmen inne i konserthallen och det var nog det som gav henne idén.
- Men du Sandra, du fyller ju faktiskt år, sjutton jävla år! Klart jag ska se till att du får Frustrating Sounds autografer! Hon skrattade och väntade in den ljushåriga tonåringens svar, men Sandra stod bara och iakttog Ylva skeptiskt.
- Yeah right, och jag ska se till att du redan imorgon får träffa Elvis Presley, de båda skrattade.
- Nä men seriöst, jag är allvarlig! Ylva ställde sig bredbent och funderade lite. Jag tror jag vet hur vi ska ordna det här!
Sandra flög in i en plötslig skrattattack, men efter ett tag hade hon samlat sig.
- Okej Ylva! Fixar du så jag får Frustrating Sounds autografer, då fan ska du få alla CD-skivor jag har hemma!
- Visst! Ylvas ögon lös av iver. Jag kommer snart, sa hon och gick iväg utan att invänta svar från Sandra.
Med spelad stolthet gick hon mot strömmen av extatiska ungdomar för att få tag i det amerikanska rockbandets autografer.
Ju mer tid Ylva spenderade med att letade efter rätt väg desto mer nyktrade hon till och efter en kvart så började hon att starkt tvivla på att hon skulle våga genomföra planen.
De kommer fan slänga ut mig… Tänkte hon och svängde till höger in i en korridor. Det var nu nästan helt tomt på folk i korridoren och tystnaden hade lagt sig.
Hon började att leta sig bort mot logerna där bandet förhoppningsvis skulle hålla till, samtidigt som hon blev allt mer nervös. Vad fan hade hon gett sig in på?
Och fan heller att gorillorna som antagligen stod och vaktade dörren skulle låta henne träffa bandet, och den prickiga kjolen, de röda strumpbyxorna och den stora, härliga ylletröjan i grönt gjorde ju inte direkt att hon kunde smita förbi obemärkt heller…
Hon kom fram till att hon hatade att vara full, hon lovade så jävla udda grejer då. ”Jag ska se till att du får Frustrating Sounds autografer”, visst… Nåja, Sandra fyllde ju faktiskt år, och vad skulle hon göra, hon hade ju faktiskt lovat?
Ylva var så upptagen med att tycka synd om sig själv att hon inte märkte dörren med den tydliga skyltningen ”Endast personal. Obehöriga undanbedes”, förrän hon stod precis framför den.
”Det här måste väl fan vara rätt”, tänkte hon. Hon kände lite på dörrhandtaget. Det var inte låst.
- Nu får det bära eller brista, sa hon tyst för sig själv och öppnade dörren.
Framför henne var det bara en lång, trist målad korridor med dörrar i samma färg på båda sidorna. Ylva såg inte skymten av vare sig en loge med en stor stjärna på dörren eller galna livvakter. Hon drog in ett djupt andetag och tog ett steg framåt. Bakom henne slog dörren igen med ett dån. Fan.
Hon hoppades att ingen hört henne, hon hade sannerligen ingen lust att få någon läskig typ jagandes efter henne, vilket det här antagligen skulle sluta med i vilket fall.
Korridoren kändes milslång när hon gick genom den, vilket håll skulle hon gå åt? Behövde hon gå in genom någon dörr?
Hon fick svar på sina funderingar när hon fick syn på en papperslapp på en dörr till vänster om henne. ”Frustrating Sounds” stod det, kort och gott, och det stod inga läskiga livvakter utanför och vaktade. Pappret var ett vanligt vitt A-4 och det var fastsatt med tejp på dörren. Inga guldstjärnor, ingenting.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | prickigthallon - 29 okt 07 - 09:33- Betyg:  | Åh <33
Håller med Daning1nTheDark!
Älskar sånt här :)
Fortsätt |
|
|
|
