Älskad eller hatad [Del 14] |
Jag gick som en staty fram till skåpet. Jag orkade inte stiga upp i morse. Jag orkade inte ens föra skeden med flingor mot min mun. Allt som händer med Steven, Adam och den mystiska killen steg mig åt huvudet. Innan jag gick till skolan hade jag sett på lappen. Då den påminde mig att vara fin idag. Tänk så skulle han snacka med mig? Därför hade jag tagit på mig en vit, volang, minikjol och ett rosa linne med rosa ballerinaskor på fötterna. Jag kände mig ståtlig men ändå stel. Sienna hade kommit fram till oss direkt på morgonen när vi gick in i skolan och sagt att vi skulle ha ett möte direkt. Jag vet inte ens varför jag öppnade mitt skåp. Jag hade ändå inget att hämta. Men att förbättra frisyren var inte ett minus. Jag kollade mig i den lilla sminkspegeln i mitt skåp och drog bort några hårstrå som stod rakt upp. Sedan stängde jag mitt skåp och travade iväg till danssalen. Tänk att möta Stevens blick. Den blick som undrade om jag undvek honom. Vet ni vad? En glad nyhet. Jag tvingade mig själv att köpa vattentätt smink igår!
När jag var framme vid danssalen hade många kommit - Steven ingår! Jag satte mig bredvid Chad istället för bredvid Steven där jag alltid satt. Jag kunde inte bara möta hans blick eller bara sätta mig där utan att ha något att säga. Men jag kunde inte stå emot... Till slut kollade jag på honom. Hans min mot mig var så... besviken. Hade jag gjort ett misstag eller? Ja, nog, för att han såg så ledsen ut. Åh nej! Detta fick honom att tro att jag undvek honom mer! Precis när jag skulle resa mig upp och sätta mig bredvid honom var det för sent eftersom Ebba hann sätta sig före. Ännu en gång kom hon inflikande in i vårt förhållande. Om vi hade något förhållande kvar överhuvudtaget. Plötsligt kom Sienna inspringande med en massa papper i famnen.
- Jag har väldigt dåliga nyheter, rapporterade hon.
Alla såg på varandra. Vaddå?
- Den tävlingen som vi skulle ha haft om några månader, kolliderar med er skolresa. Därför kommer vi ha den om flera veckor. Men... det är ju bara bättre för då hinner vi öva mer. Inte sant?
Alla nickade. Vilken skolresa?
- Vilken skolresa? frågade David intressant.
- En skolresa till... ja, det får jag inte säga. Men alla förstaårs elever och andraårselever ska åka ihop på en klassresa. Fast det är om några månader så det är ingen fara just nu. Japp, nu ska vi upp och stretcha!
Jag bet i ett äpple medan jag skrev på min engelskuppsats i biblioteket. Jag hade faktiskt inte pratat med Amelia på länge. Efter att hon hade... Åh nej! Hon hade ju sett att Adam bjöd ut mig! Tänk så hade hon gått i det ögonblicket och trott att jag svarade ja! Tänk så är det därför jag inte har sett henne på länge. Undvek hon kanske mig? Jag pustade ut. Jag har en uppsats att tänka på. En uppsats som måste vara klar om några dagar och som måste vara minst 6 sidor lång. Men andra ord - jag kommer dö! Stäm mig bara. Jag orkar inte av skolan. Innan trodde jag faktiskt att skolan var ett hemligt spionverk för att få elever att lida. För tro mig - jag led. Och lider fortfarande. Det blir värre men åren som kommer. Men vad kan man göra åt det? Att stämma skolan, hade folk gjort förr - och riktigt misslyckats. Så ja. man är fortfarande kvar i fängelset. Och kan med andra ord, inte komma ut. Men det som gör skolan så bra är att man får uppleva olika upplevelser. Att folk faktiskt lägger märke till en - som den personen som skrev den lappen. Därför måste man alltid vara snygg. En gyllene regel i skolan. Jag såg på mitt halvuppätna äpple och tillade:
- Och få i sig de viktiga vitaminerna så klart.
- Ja. Det är sant.
Jag stelnade till. En mörk röst fnissade till. Det var... Steven!
- Hej, viskade jag med en tjock röst.
- Hej, Julia. Dig har jag inte sett på länge...
Jag visste vad han menade med det.
- Ja, sa jag men det lät mer som: Jihjai.
Han slog sig ner på en stol vid mitt bord.
- Vad gör du då? frågade han medan han strök en mörk slinga bakom örat.
Han var så snygg - som vanligt, vill säga.
- Jobbar på en dum uppsats, sa jag med en fniss.
Det kändes nu naturligare att snacka med Steven än vad det hade varit innan.
- Jaha, oj då. Jag vet hur det känns. Jag lämnade in ett sådant i förra veckan. Hela dagen hade min lärare stirrat på mig innan han lämnade tillbaka min uppsats och sa: " Det här var en bra uppsats... om hemkunskap. Uppsatsen skulle egentligen handla om hur vi har utvecklat oss i det engelska språket men där satt jag och letade i kockböcker för att koka ihop en bra uppsats men så säger han att det ska vara om det engelska språket. Alltså, du kan bara gissa om jag fick spader, va?
Jag skrattade. Jag föll lätt för hans charm. Det gick inte bara att missa.
- Hehe.
Det blev pinsamt tyst i några dröjande sekunder.
- Den där skolresan, skulle vara en rolig sådan, sa Steven. Har jag hört i alla fall, tillade han sedan.
Jag fnissade till.
- Ja. Man hör många saker. Visste du att man säger att till och med marken har öron för att varna alla rycketspridare?
Han hånskrattade.
- Nä.
Vi satt tysta en stund till. Mina handflator var trycka mot varandra och jag var rädd att öppna dom eftersom då skulle en våg av svett rinna ner. Dom fick förbli stängda.
- Du, Julia?
- Ja?
- Det är en sak jag ville säga till dig...
Mitt hjärta blixtrade. Var det kanske det han skulle egentligen säga till mig på telefonen. Jag fick en känsla av att det var den grejen.
- Jag undrade bara om du hade lust...
- Julia!
Jag kollade bak. Där kom Amelia.
- Hej, hälsade hon när hon fick syn på Steven.
Steven nickade mot henne. Han harklade sig.
- Nja... Jag måste gå... öh... hejdå!
Han sprang iväg.
- Vi ses, ropade han över axeln.
Jag nästan kokade av ilska. Avbrutna igen?!
- Hejsan, Julia, sa hon medan hon böt ställning på hennes böcker hon hade i famnen.
- Hej! morrade jag.
Hon kollade konstigt på mig. Sådär lite arg, ledsen, glad och besviken på samma gång.
- Är det något som är fel?
Min ilska skulle inte gå ut över Amelia. Det var ju inte hennes fel. Hon visste ju inte att det var så viktigt för mig. Om hon pratade med någon hade jag också kommit fram och sagt hej. Jag måste skärpa mig!
- Nej, nä, inget, sa jag glatt. Kom, ska vi gå?
- Nej... alltså, jag behöver prata med dig, sa hon lite ledset. Tjejtoan?
Jag nickade. Vi gick sakta förbi alla elever tills vi kom fram till tjejtoaletten. När vi hade kommit fram tvättade jag - bara händerna!
- Jo, du... igår...
Hon skulle nog prata om det med Adam! Stackars henne. Hon hade nog sett allt!
- Men... avbröt jag henne. Igår så vet du ju att Adam bjöd ut mig, men jag lovar att jag sa nej!
- Va?
Fattade hon inte?
- Alltså det var Adan som jag mig lappen, han bjöd ut mig till strandpartyt, men jag lovar att jag sa nej, förklarade jag.
Hennes ögon fylldes med tårar.
- Bjöd Adam ut dig? snyftade hon. Istället för att bjuda ut mig?
Hon började gråta, Visste hon inte om detta?
- Visste du inte det? frågade jag försiktigt eftersom hon då ut som att få ett utbrott när som helst.
- Nej! Det visste jag inte! Jag skulle säga idag att någon bjöd ut mig till strandpartyt så kommer du och säger att Adam bjöd ut dig och ni ska gå tillsammans!
Jag blev glad inombords. Hade någon bjudit ut Amelia? Så roligt! Men nu till de allvarliga grejerna. Amelia tror att jag sa ja.
- Men jag sa...
- Ja, jag vet vad du sa, avbröt Amelia mig. Jag riktigt vet vad du sa Julia. Ha det så bra med Adam!
- Men, men...
Hon hade sprungit bort innan jag hann säga något mer. Fattade hon inte att jag sa nej till Adam för hennes skull? Då ska hon inte gå runt och vara arg på mig, för ingenting. Det hjälpte inte om jag skulle säga: " Nej, jag sa nej till Adam". Hon skulle ändå inte tro mig. Hon kanske visste att Adam hade en liten förälskelse i mig. Men vad är vitsen? Jag gillar ju inte honom - inte på det sättet. Varför är fel killar intresserade av mig? Det är inget fel med det. men alla blir sårade överallt. Man vet inte riktigt om man egentligen är älskad eller hatad. Jo, jag är ju riktigt älskad - av den hemliga killen. Vem kan han vara? Hur kan han vara hemligt kär? Varför visar han sig inte bara. Jag vill verkligen se honom. Jag tror verkligen att han lever upp till mina förväntningar - Halå? Han säger ju rakt på sak att jag är söt! Det var jätte gulligt. Och så går han i Boston High som är pricken över i:et.
Min nästa lektion nu var biologi - Åh nä! Jag hatar det. Bäst att ta mina biologi böcker då.
Jag gapade till när jag öppnade mitt skåp. Där fanns en lapp! En grön lapp. En sådan lapp som jag såg i parken. Kunde det vara... han?
"Hejsan Julia. Förlåt. Du kanske tycker att jag är lite störig som skickar lappar hela tiden men varje gång jag går förbi ditt skåp så kan jag inte låta bli bara. Ditt skåp luktar faktiskt gott. Som godis! Hehe. Jag stör på mig själv. Jag vill visa dig vem jag är, men jag är rädd att du kanske kommer skratta ut mig eller något. Jag har varit med dig på några lektioner. Just nu hade jag biologi, nu ska jag ha hemkunskap. Ska gå och baka något som ändå kommer att sluta upp att det blir bränt. Urk! Ja...
Hejdå Julia. Jag kommer verkligen att sakna att se på dig när jag tittar ner på mina brända saker som ska föreställa mat:) Hejdå sötnos! "
Jag rös till. Den här killen gillade verkligen mig. Jag önskar att jag kunde skriva en lapp tillbaka men jag vet inte var hans skåp är - och jag vet inte ens vem han är till att börja med! Men herregud, så gullig han verkade. Jag har verkligen en beundrare bakom hälarna på mig. Det är ju helt fantastiskt. Någon tycker faktiskt om mig - på riktigt! Jag känner mig som om jag har vunnit miljoner på lotto. En vinst i mitt hjärta. Jag vill verkligen se denna killen. Jag börjar själv tycka om honom, fast jag inte har sett honom, Hur kan man inte tycka om honom? Han har humor, charm och en gullighet som spricker. Åh, jag längtar tills jag får se honom. Hur kunde jag sova om nätterna? Ja, jag kommer nog inte sova så mycket nu. Jag kommer fantisera om hur fantastisk han är. Hur gullig, kär, snygg han är. jag kommer vara i sjunde himlen hela natten. Inte gör det mig något - jag kan sitta och fantisera om honom hur mycket och länge som helst. Jag skulle bara ha njutit. Jag studsade av glädje fram genom korridoren. Till och med biologin kändes rolig!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | dreamstreet - 13 nov 07 - 16:47- Betyg:  | | vad gulligt :) | | Miss_Sweetheart - 29 okt 07 - 10:14 | | Det kommer mera :) | | tjoh - 28 okt 07 - 20:36- Betyg: | hej tjena vad bra den här novellen är ! :) lätt betyg 5/5,
skulle ge 10 om det fanns ;) hoppas att det kommer mera, snart!
jag kommer i alla fall att vänta :D | | Ewe_ - 28 okt 07 - 20:06- Betyg: | | braa :) kommer de mer ?:) | | Ericautank - 28 okt 07 - 19:37- Betyg: | | Den är sjukt bra, man lever sig in i novellen, de gillar jag. |
|
|
|
