Älskad eller hatad [ Del 12 ] |
Få inte ett utbrott, få inte ett utbrott, rådde jag mig själv där jag tog ut böckerna från mitt skåp. Få inte ett utbrott. Hur kunde Ebba göra så? Hur kunde hon? Jag fick ta några djupa andetag för att egentligen ville jag bara skrika och vråla, men det kunde jag inte när så många elever gick förbi. Din egoistiska lilla...
Plötsligt var det helt tyst. Jag vände mig om. Alla hade stannat upp. De gapade stort. Plötsligt såg jag... Han var... han var... det var... det var... otroligt!
- Adam?
Han var anorlunda. Han gick fram som en manlig model. Hans sätt att gå var... snyggt. Alla tjejer log och viftade med ögonfransarna när han gick förbi. Han hade på sig ett par blå struprörsjeans och en ljus grön, kortarmad skjorta. Hans hår var nu mörkblont och rufsigt fast ändå välkammat på samma gång. Glasögonen hade han inte på sig. Det fick ögonen att lysa. Var det den babbel- Adam jag kände? Var det Adam överhuvetaget? Han gick mot mig.
- Hej, Julia, sa han och lutade sig mot skåpen.
- Hej Adam. Ehm... du har... blivit... anorlunda, mumlade jag medan jag stängde mitt skåp.
- Nja, smått kanske, svarade han nonchalant. Gillar du det?
Lite rakt på sak. Jag var tyst i några sekunder.
- Ja... javisst, svarade jag dröjande.
Jag kunde inte hitta ord. Vad hade hänt med Adam? Har han plötsligt blivit... snygg?
- J-jag ska iv-väg nu, sa jag och gick snabbt därifrån.
- Hejdå! ropade han efter mig. Vi ses sen!
Allt det här fick mig att rysa. Adam var inte den samma. Den babblande, icke modemedvetna bokmalen, som jag kände var borta. Den personen jag hade känt i Pizza Hut var borta. Jag kollade över axeln på mig. Alla tjejerna praktiskt taget slängde sig över honom. Som om han var ett hoppberg. Jag undrade hur Amelia skulle känna sig. Plötsligt såg jag just Amelia. Hon var helt röd i ansiktet. Hade hon gråtit?
- Amelia, sa jag. Gråter du?
Hon snyftade till.
- Adam... adam.... han...
Hon började gråta. Jag lade böckerna på en liten bänk och lade armen om Amelia.
- Adam har vad?
Hon grät fortfarande och hade inga tankar om att sluta. Hon skulle kanske säga att Adam hade förändrats. Men för det gråter man väl inte?
- Adam... adam...
Hon snyftade till igen medan hon tog upp en pappersnäsduk ut fickan och snöt sig högljutt,
- Han... han...
Jag suckade.
- Amelia, det blir bättre om du bara berättar nu, sa jag och kollade på klockan.
Der skulle ringa in närsomhelst och jag ville inte komma försent. Inte till Isadoras mattelektion.
- Adam gjorde slut med mig!
Jag gapade stort.
- Va? skrek jag häpet.
Vad hade hänt med honom!? Ena dagen är han lite mesig och så, och har skolans populäraste tjej. Sedan blir han själv snygg och dumpar en tjej. Vad ville han? Han kanske tänkte att med det utseendet skulle han få en ännu mer snyggare tjej. Det var väldigt taskigt! Det trodde jag inte om Adam. Hur kunde han bli ihop med henne och sedan dumpa henne med nästan en gång. Slöseri med dyrbar tid! Fattade inte han hur ledsen Amelia skulle bli? Då ska han väl inte gå och låta andra tjejer flirta med honom! Man ska ju ta det lungt när man har gjort slut. Man ska väl inte bara gå vidare så snabbt. Bara en dag? Det var väldigt taskigt! Och jag vill att han också ska få reda på att det var taskigt!
- Jag ska prata med honom, erbjöd jag mig.
Hon pustade tungt ut och kämpade för att tårarna inte skulle komma igen.
- Och säga vaddå? Varför gjorde du slut med Amelia? Du måste vara med henne! Du kan ju inte tvinga han.
Det låg något i det Amelia sa. Det var hopplöst.
- Ja. Om man ser det i den synvinkeln.
Plötsligt ringde det in.
- Klarar du dig? frågade jag medan jag tog upp mina böcker igen och kramade dom hårt mot bröstet.
- Man ska ju gå vidare, medgav hon. Har engelska med Crystal nu. Så jag kommer vara okej. Oroa dig inte. Det kommer gå bra.
Hon släntrade iväg medan hon vinkade. Jag vinkade tillbaka. Hur kunde Adam vara en sådan tönt?
Jag sprang snabbt in i mitt klassrum och satte mig på min plats. Isadora var redan där och de andra hade börjat jobba. Isadora stirrade på mig.
- Du är lite sen, Julia, sa hon.
Jag rodnade.
- Förlåt.
Hon nickade medan hon fortsatte att läsa i någon bok. Jag drog ett djupt andetag medan jag lade fram matteboken på bänken och öppnade den. Vem kunde räkna nu? Alla satt och pillade på sina mobiler eller Mp3. William ( som jag faktiskt inte har några känslor för mer ) viskade med sina kompisar. Ebba, som var klädd i korta shorts och en tunn linne så att man kunde se hennes bh, satt och lade på smink. Hennes ansikte var helt uttårkat. Inte så konstigt. Så mycket smink som hon har haft på sig. Ibland liknar hon en clown också. Men om hon vill vara ful så får hon vara det väl. Jessica, däremot, hade faktiskt en smak för mode. Men vad hade hänt med Ebba? Plötsligt så ekade det i mitt huvud. Få inte ett ubrott, sa det i mitt huvud. Jag kom tänka på vad ebba hade gjort igår. När hon lade på precis som Steven skulle berätta något för mig. Skulle han kanske bjuda ut mig? Åh, vad skulle han säga. Nu får det vara nog! Om Ebba vill se ut som en drogad häxa, får hon det. Men det hon inte får är att förstöra allt för mig! Det första jag skulle göra idag på rasten, är att gå fram till Steven och fråga honom vad det var han ville säga. Men är inte det pinsamt? Nä, det är det inte. Jag frågar ju bara. Ja, vi får se hur det går. Jag stirrade ner på min mattebok. Alla siffror såg ut som sådana kinatecken och jag kunde inte jobba. Allt snurrade. Jag tuggade till på min penna. Jag skakade till huvudet med hopp att det skulle bli bra igen. Nepp, det blev ännu suddigare. Jag gäspade. Jag hade inte fått mycket sömn i natt. Jag bestämde mig för att bara vila ögonen... en liten stund... en liten....
- Julia!
Jag hoppade upp. Det var tomt i klassrummet. Isadora blängde på mig.
- V-var är alla? stammade jag mig fram.
- De gick ut för 10 minuter sen. Jag lät dig sova. Du ser trött ut. Hur är det fatt? frågade Isadora medan hon stoppade in några papper i hennes bruna, baouta väska som var av äkta läder.
- Sova?
- Ja. Du sov. Hur är det fatt? frågade hon ännu en gång.
Ebba håller på med mig som om jag var en boxningssäck, Steven röker och är nog inte ett dugg intresserad av mig, Amelia gråter och det kommer ta tid för att komma över det Adam gjorde, Adam har blivit anorlunda på ett snyggt sätt men på priset fick han ett taskigt humör, Steven vile säga en sak till mig, men det gick inte eftersom Ebba lade på och jag tror inte att han vågar säga det han skulle säga till mig igår nu, vi har en danstävling som är snart men vi kan inte ens halva dansen, bara de första stegen. Med andra ord, det är hemskt!
- Det är bra, fick jag fram dröjande, tog min mattebok, och sprang ut till mitt skåp.
Kan detta bli värre? grubblade jag medan jag lade in min mattebok i skåpet. När jag skulle ta ut min historiebok såg jag en liten ihopskrynklad lapp vid mitt läppglans. Jag skrynklade upp den och läste för mig själv:
Käraste Julia! Du kanske blev lite rädd när jag lämnade lappen.
Eller så kanske du blev överraskad. Upphetsad. Arg. Glad. Okej,
jag ska sluta nu. I alla fall. Ni får nog reda på detta lite senare idag
men, vi har fått reda på att vi ska på en fest som ska vara på stranden.
Alla i skolan är bjudna. Det är ett strandparty och alla måste ha med sig någon kavaljer. Jag bara undrade.... Om du ville vara min?
Nu vet du ju inte vem jag är. Därför ville jag att du skulle träffa mig efter
skolan vid fontänen. Snälla, kom dit. Hoppas du vill gå med mig. För att jag
vill gärna gå med dig...
"Anonymt "
Jag tappade andan. Mig? Vill någon bjuda ut... mig? Jag stoppade in lappen i fickan och fortsatte framåt till toaletten. Det var otroligt. Kunde det kanske vara Steven? Var det den saken han skulle säga på telefonen?
När jag kom in i toaletten var det tomt. Jag sköljde ansiktet med vatten. Plötsligt såg jag mitt smink rinna. Oj! Jag svor åt kranen. Jag såg hemsk ut. Vad tänkte jag på? Skölja ansiktet när jag hade smink på? Jag blev helt snurrig. Plötsligt tappade jag andan. Det fanns inga papper någonstans! Hur skulle jag gå ut så här? Få inte panik, få inte panik, sa jag till mig själv medan jag gick runt i toaletten. Mitt skåp, där jag hade papper, var jätte långt härifrån. Varflr tog jag inte den närmaste toaletten? Jag betraktade mig själv i spegeln igen. Mascaran hade runnit. Det var som en svart linje som gick ända ner i min haka. Ögonpennan hade sattis sig som en svart bädd runt ögonen. Det såg ut som om jag var slagen gul och blå. Jag försökte tvätta bort det med vatten men det blev ännu värre. Nu var jag svart över hela ansiktet! Jag fick panik. Historian skulle börja om 10 minuter! Det fanns inget mer att göra, än att bara gå ut. Jag lade historie boken framför huvudet och släntrade igenom elever. Ingen märkte av mig. Ingen...
- Aj!
Jag kolliderade med någon. Jag såg ner på de svarta puma skorna, på de mörkblå struprörsjeansen, på den röda skjortan och sedan på... Steven!
Jag kunde inte andas. Inget kom fram. Jag fick panik. Bokstavligen!
- Julia? Är det du?
Han kollade på mina vita balerina skor, sedan på mina ljusblå struprörs jeans, på min vita T-shirt och sedan på historia boken som var framför mitt huvud.
- Julia?
Jag fick panik. Vad skulle jag göra?
- Ja, nästan viskade jag.
Han tog sakta bort historia boken medan jag nästan slängde bort hans hand.
- Nej! Låt det vara...
Han kollade chockat på mig.
- Va? Varför har du den framför ditt ansikte?
Kris!
Åh nej, jag skämde totalt ut mitt liv. Vad skulle jag göra? Varför skulle jag springa på just Steven?
- Ehm... jag... jag... öh... måste gå nu. Hejdå!
Jag sprang iväg. Hur kunde det gå så snett? Vad skulle Steven tro om mig nu då? Att jag undvek han? Just snyggt!
Jag tog några djupa andetag när jag hade kommit fram vid mitt skåp. Jag öppnade det, tog ut några papper, och torkade bort sörjan ur mitt ansikte. Nu var allt ba. Förutom att Steven nog trodde att jag undvek honom. Plötsligt tänkte jag på lappen. Var det Steven som hade skrivit den? Var det kanske det han skulle säga på telefonen? Men vågade inte säga det öga mot öga, så han istället skrev en lapp? Det verkade stämma. Ja, vi får väl se efter skolan. Vem det egentligen är. Men en sak är säker. Jag bara hoppades att det skulle vara Steven. Tänk så skulle det vara någon äldre kille som jag inte kände. Eller bara någon som drog ett skämt! Eller någon yngre elev. Eller ett djur? Okej, nu började det gå överstyr! Det kunde vara vem och vad som helst. Faktiskt. Tänk så var det Ebba! Eller Jessica! Eller Chad! Eller Adam! Tänk så var det några av dom. Som bara ville spela mig ett skämt. Jag började tappa lusten. Det var nog bara ett skämt. Jag menar, vem är intresserad av mig utan att egentligen visa det? Så vidare jag har märkt, så är ingen intresserad av mig. Ingen alls. Jag var väldigt besviken. Det kändes som om jag var skolans ända singel. Ingen fin känsla. Men tänk så är det faktiskt någon som tycker om mig som då vill möta mig idag. Åh, jag nästan... längtade. Vem kunde det vara? Vem lade in lappar i mitt skåp? Vem vill egentligen bjuda ut mig? Till Strandpartyt?
12:45 Julia får se Amelia i cafetérian. Hon sitter själv och läser en bok: Hjärtekrossande - är du en av dom?
Julia slet av boken ur händerna på henne och nästan skriker ut att hon ska komma över Adam eftersom han
är en riktigt stor tönt!
12:48 Steven sitter i biblioteket och tänker på Julia. Undviker hon honom? Han kan inte sluta tänka på
henne. Han vet inte hur han ska kunna fråga henne om det han skulle säga på telefonen. Nej, han måste
säga det. Han måste säga det idag!
12:50 Julia berättar för Amelia om lappen i hennes skåp. Amelia ber om att få titta på den. När hon hade
läst igenom den hoppade hon upp och sa: Jag måste följa med! Julia tvekade en stund. Men sedan sa hon ja.
Amelia kunde ju gömma sig någonstans. Men hon var Julias kompis och Julia ville inte sumpa den vänskaps-
chansen hon hade. Den enda hon egentligen hade. Den enda riktiga...
12:51 Chad fick så dåligt betyg på geografin så han var tvungen att stanna över en halvtimme. Dåligt värre...
12:54 Jessica tvingade Ebba att spreja på rött sprej i håret och korta till sin kjol med en sax. Ebba tvekade men
hade inget val då Jessica sa: " Om du inte gör detta kommer jag aldrig att vara vän med dig. " Ebba suckade men
till sist gjorde hon det Jessica sa. Hon kortade till sin kjol. Mycker väl... Sedan sprejade hon med röd sprej i
håret. Det var äckligt och kladdigt, men vilket val hade Ebba? När hon kom ut ur toaletten skrattade alla åt
henne. Till och med Jessica. Det hade gått för långt. Ebba sprang gråtande hem för att byta om till normala
kläder och duscha. Hon bestämde sig för att aldrig låta några bestäma över henne. Hon tog på sig sina kläder,
lade bara lite mascara och gick generad till skolan igen. Hon gömde sig i toaletten tills det hade ringt in. I det
ögonblicket kom Julia in. Hon kollade på Ebba, men Ebba ville värka cool så hon tittade inte ens mot Julias håll.
När Julia gick fick hon skuldkänslor. " Varför ska jag vara den jag inte är?" frågade hon sig själv." Varför kan jag
inte vara som alla andra? Normala. " Hon bestämde sig starkt att undvika Jessica. Jessica kunde inte bara köra
över Ebba på det viset. Ebba önskade att hon hade normala kompisar. Hon hatade att medge det... men ja....
sådana kompisar som.... Julia....
13:15 Julia sitter och drömer om den personen som kan ha gett henne den lappen. Sedan undrade hon om
någon egentligen var intresserad av henne. Skolan slutade 14:15. Alltså om en timme. Julia längtade för att
se vem det var. Inrusande kom Isadora. Egentligen skulle de haft något annat ämne. Men det kollidera med
något annat så ännu en gång bär det av med matten...
13:27 " Jag måste fråga, när ska jag fråga, jag måste fråga, men när ska jag fråga? " mumlade Steven för
sig själv på hans biologilektion. " Jag vill fråga, men vågar inte," sa han sedan. "Hur ska jag fråga? Vilket är
det bästa sättet? Men det måste ske på bästa sätt, för att jag älsk... ja, i alla fall. Det måste ske på bästa sätt.
Och det måste ske idag..."
13:38 Adam smög in i toaletten för att fixa till håret, kläderna, huden... ja, allt. "Allt måste vara perfekt, "
tänkte han belåtet medan han drog häftigt kammen genom håret. Han spreja på sig ett ton parfym
och gick sedan stålt runt i korridorerna, ovetande om han kanske skulle lagt mer hårgelé. Han bestämde
sig för att göra det, så iväg bär det av till toaletten igen...
13:46 Jessica försöker hitta Ebba för att utsetta henne för mer pinsamheter, men ser inte en skymt av henne
mer den dagen. Hade hon begått ett misstag? Vad hade egentligen hänt med henne? Hon var i alla fall inte
sig själv. All den här populäriteten steg henne åt huvudet. " Jag sårar människor på vägen till populäriteten,
och det är inte rätt, " rättade Jessica sig själv. Hon lägger ner allt och bestämmer sig för att säga förlåt till Ebba
eftersom hon precis fick reda på med sms, att hennes riktiga bästis, Cornelia skulle stanna kvar i London...
För alltid. Det fick inte fortsätta så här. Så fort hon såg Ebba skulle hon be om ursäkt. För allt hon hade gjort.
Manat Ebba till äckliga saker. Klädseln och håret till exempel. Nej, nu skulle hon bli en vanlig människa, en
gång för alla. Än sen om man inte är populär, jag har lärt mig av alla töntar i mattegruppen och biologigruppen,
att man ändå överlever, tänkte hon smart. Bara om Jessica kunde hitta Ebba...
14:01 " Hur ska jag kunna klara mig helt ensam? " tänkte Ebba där hon satt på elementet i toaletten. Plötsligt
kom Jessica in och kollade på Ebba. Ebba trodde att hon skulle ge henne en örfil, eller kanske mana henne till
andra hemska saker, men... Jessica bad om ursäkt. För allt dumt hon hade gjort. Hon höll ett känslomässigt
tal om allt som hade hänt henne sen hon började på Boston High. Det var inte långt till tårarna. Ebba förlät
Jessica och de kramade om varandra, medan de riktigt lovade, att de aldrig mer skulle bli ovänner.
14:02 " Typiskt! Här sitter jag en minut efter att vi hade blivit kompisar med Jessica, men nu har vi grälat.
Igen! " skrek Ebba till sig själv. De grälade om vem som skulle vara med Chad på dansgruppen. Jessica tyckte
verkligen om Chad, och det visste Ebba. Men problemet är, efter dansen, hade Ebba också blivit småkär, i
just Chad. " Vem ska jag vara med nu då? Jessica har egna kompisar. Alla skulle betala henne för att de skulle
bli kompisar. Men vem har jag? "
14:11 Isadora höll ett tal på matematiken om uppförandet i klassrummet. Julia himlade med ögonen. " Komigen,
komigen. Kan vi inte sluta" jämrade Julia. Lite väl för högt för att Isadora hörde det. " Vad sa du? " frågade Isadora.
Hon höll i en linjal. Julia trodde att Isadora skulle smiska henne på fingrarna så hon teg. " Inget "...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | M-424 - 28 okt 07 - 13:56- Betyg:  | Jäteeebraaaaa:):)
<33 | | Ericautank - 28 okt 07 - 13:17- Betyg: | | Jätte, bra du har talang tjejen ! Det vet du säkert redan, men ändå! | | -Cute - 28 okt 07 - 12:25- Betyg: | | finns ingen kritik MEEER xD | | mirakelbarn_94 - 28 okt 07 - 12:20 | | Har du aldrig funderat på att skriva en bok?? | | Miss_Sweetheart - 28 okt 07 - 12:06 | Nu får ni skriva lite kritik, var inte rädda, jag bits inte ;=)
Ska jag fortsätta?
PS. Ursäkta stavfel :) |
|
|
|
