Stjärnor faller ju för fan bara ändå (SISTA DELEN) |
Sista delen här va. Och nu utmanar jag alla som läst den här novellen att skriva en liten kommentar, även om det bara står "hej", "bra", "skitdåligt" eller vad som helst. Men gärna konstruktiv kritik! Ni som läst får gärna adda mig på msn, dumlaah@hotmail.com också.
Adjö
Adjö. Det här är det sista som jag gör. Säger adjö till dig och till alla andra som fått lida. Jag vet att det känns svårt, men det är vad som måste göras. Jag kan inte leva som jag gör mig gråten ständigt i halsen och tystnad istället för ro. Det går helt enkelt inte, jag klarar det inte. Så nu så skall allt ta slut och jag hoppas att ni inte grinar allt för mycket för det.
Jag heter Ruth och är nästan nitton år gammal. Jag har fått lite varierande diagnoser genom min kontakt med psykiatrin, de allra flesta av de har haft något att göra med antingen psykos eller depression. En del säger dessutom att jag har personlighetsklyvning, men jag säger varken bu eller bä. Det är mig likgiltligt, jag har inget behov av att sätta namn på mitt problem. Jag vet att mitt problem är ett problem, och att det är mitt. Räcker inte det? Jag kan omnämna det som "Mitt Problem" om jag måste omnämna det med namn. Det är ju ändå det, inte något jävla fin liten fisförnäm sjukdom som man skryter inför sina bekanta med:
"Ja, jo, min psykiska sjukdom gör ju så att jag är lite sjuklig nu, ja, jag tar ju ledigt"
"Ja, visst är det hemskt att få en psykos, men jaja..."
"Stackars stackars mig..."
Problemet med dagens samhälle är att det inte ser sjukdom som sjukdom. Antingen är det dåligt, vidrigt och något man skall ta avstånd från, eller så är det bra och statusfyllt. Det är väl inte så bra när det är det där dåliga, men det är värre när sjukdom blir någon slags symbol som är BRA att ha. För det är ju så som det har blivit numera. Vi ser inte längre något fel på psykisk sjukdom. Det har till och med blivit populär att säga att man har en diagnos trots att man inte har det.
Ja, det där låter riktigt märkligt, men det är så det är. Ungdomar går runt och säger "jag har Borderline" eller "jag är lite schizo". Fy fan alltså! FATTAR de inte ens vad det är de säger?
Nej det gör de inte. För visste de det så skulle de definitivt inte säga det.
Jag är trött på livet nu, eller rättare sagt trött på att vänta på döden. Därför så tar jag saken i egna händer, det är inte mer med det egentligen. Även fast det låter hemskt för dig, så är det bara ännu en gräns för mig. En gräns som jag måste passera, bakom den så spricker spegeln och då får jag äntligen ro. Äntligen ro för vad livet, och döden, erbjuder. Jag vill inte se mera av livet än vad jag tvingats göra nu, efter att ha bott på psyket mer eller mindre regelbundet i nästan fyra år.
Nu så stänger jag min port för allt som kommer efter, det lämnar jag med glädje åt mina vänner och ovänner. All lycka, allt hat, alla problem som kommer lämnar jag åt er. Ni kanske tycker att jag är svag som bara lämnar allt, men jag måste göra det nu. Orkar inte annat helt enkelt.
Dock vill jag uppmana dig till något innan jag lämnar denna värld för evigt. Det är ett enkelt budskap och jag hoppas att du lyssnar noga, för följer du det här rådet så kommer ditt liv att gå bara bra. Och i sådana fall så kommer världen slippa sådana hopplösa fall som jag, som inte kunde följa det rådet.
Ta vara på dig. Det är vad jag ber om. Ta vara på ditt liv och på dina vänner, börja inte med sån skit som jag gjorde.
Livet är en gåva, det skall man tacka och ta emot oavsett om man tycker att det känns motigt. För man avvisar inte gåvor.
Jag älskar dig och jag hatar dig min vän. Men jag vill att du skall leva, om inte annat eftersom jag skall dö.
Tillsammans så kommer vi alltid att finnas kvar.
Slut
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.2) | nanna_limpan - 21 apr 10 - 22:50- Betyg:  | Jättebra!
jag tror det är för att den är så annorlunda skriven
men sjukt bra iallafall! Gud vad jag är konstruktiv då | | xTiNGELiNG - 8 nov 07 - 19:45 | | men schh :D Tobbe var en skit och han sa så bara för att han är korkad. Han menade inget av de han sa. | eviigheet - 2 nov 07 - 13:22- Betyg:  | | Jag håller med Mikaela Den är bra, men du borde ha skrivit vad som hände med tobbe. | | mikaelanystrom - 1 nov 07 - 13:38- Betyg: | jag håller med flowerless.
det saknas människor men jag gillar ändå sättet du skriver.
vad hände med tobbe? det var en sak som jag inte gillade.
han sa sig älska henne och ångrade sig så mycket och ändå hälsade han inte å henne en ända gång på psyket. | | sockervaddsmoln - 28 okt 07 - 20:57- Betyg: | | jag tyckte om novellen, speciellt hur du beskriver saker, `Ruths känslor beskrev du bra, | | xTiNGELiNG - 28 okt 07 - 20:48 | | Lillen94 - åh, jag vet inte vad som hände med Tobbe xD Ruth hamnade på psyk, satt där i fyra år ju, och hon hade ju knappast nån tanke på att kontakta honom, och han orkade väl inte bry sig, eller nåt xD | | AngelXMadd - 28 okt 07 - 16:19 | Jag gillar ditt sätt att formulera känslor och sättet du skriver på :D
Hoppas det kommer en ny novell från dig snart ^^ | | idontloveyou - 28 okt 07 - 10:38 | | "men ändå sticker den här ut ur novellen" mängden ska det stå :P | | idontloveyou - 28 okt 07 - 10:37 | Jag har läst! :D Och jag gillar det. Väldigt mycket. Varför? Jag vet inte riktigt själv. Men ditt skrivsätt är så... speciellt. Handlingen är inte så jätteovanlig, jag mennar, ganska många noveller på dikta handlar om ungefär samma sak, men ändå sticker den här ut ur novellen. Du är jättebra på att formulera dig också eller vad man ska säga.
En sak som jag gillar med den här novellen är att det inte är ås mycket detaljer utan det handlar mer om Ruth's känslor. Och ändå förstår man. Kommer inte på mycket mer att kommentera, den här novellen var i alla fall massa bra! (: | | Flowerless - 28 okt 07 - 10:35- Betyg: | | vackert slut^^ jättebra skrivet, men personligen skulle jag vilja blanda in fler människor...fast det är ju jag det^^" |
|
|
|
