balladen om Malin, min syster |
Kan du höra mörkrets dystraste vind
svepa in min isande märg,
den med ens piskade min bleka kind
kallfrusen, utan färg
Famlar neråt stigen kraftlös och matt
lyss till de smädande skriken inatt
i själens djup öppnas ett sår
kan känna hur rösten målar mig svart
något jag inte förstår
Och rösten var din, Malin, min syster
vad har jag vållat min kära,
klandrande mig, så tungsint och dyster
tung börda jag bära
Mäkta önskvärd kvarstår du ännu här
den dolda gestalten dig icke klär
än synes dig det varde jag
din tillvitan på mitt sinnelag tär
för upprättelsen ett slag
Så Malin, vila i ro, dröj ej kvar
ack, du fick lämna denna jord
Synden varde icke min, var så rar
tro mig mina ord
Den isande kuling mojnar en del
och strax jag själsligen känner mig hel
Begråter dock saknaden tungt
förtröstan i visshet, ej någons fel
döden kom över dig lugnt
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | iafrida - 1 jul 05 - 23:33 | Jag ryser, fäller en tår.
Den är underbar!!! | MaLiN_IK - 21 jun 05 - 07:39- Betyg:  | | Har inga ord | | Sofi - 20 jun 05 - 08:22- Betyg: | | ! |
|
|
|
