Ondskans Kärlek |
Djupt in i skogen,
vandrar riddaren.
Rustning i svart.
Ögon de röda är,
lyser i nattens kalla mörker.
Buffeln den vandrar,
intill riddaren i svart.
Horn som står rätt upp.
Skriker ett fasansfullt skrik,
som ekar, genom skogens dystra tystnad.
Riddaren med hjärta av sten,
klappar buffeln så kär.
Buffelns hjärta gammalt är,
njuter så kär.
Buffelns rygg,
hård och mjuk.
Riddaren lika tung,
där han sitter.
Där de red genom skogens kalla mörker.
|
|
|
|
