Dundrande Vinternatt |
Mörkrets vind, lika kall som alltid,
där trädens grenar visslar till vinden,
när blommor och gräs grönskar.
Eldens Glöd brinner av fruktan.
Dundrande klövar ekar på bar mark,
där vinden viner genom luften.
Buffeln, stor och stark.
Frustar och grymtar.
Med sin ögonlösa blick,
klövar som skrapar mot marken.
Pälsen, den brann av och förkolnades.
Frustar ut ilskans vind.
Buffeln, ståtlig som alltid.
Korpar, de flyger och fruktar sin Gud, buffeln,
springer omkring i dalens sotiga berg,
lika kall och mörk.
I nattens vinternatt.
|
|
|
|
