Svarta Berg |
Bergens toppar högt de står.
Klippor höga, som små.
Bergen lika svart, som natten.
Svart av sot och smuts.
Åskan den mullrar, i högan sky.
Blixtrarnas ljus, lyser upp himmelen.
Marken vibrerar under åskans knall.
Bergen lika hårda, där de står.
Över detta öppna landskap.
Allt har lämnats, till dess öde.
Så tyst, utom åskans dån.
Himmelen lika svart, som bergen.
Stanken från döda djur.
Som låg och ruttnade.
Där korpar smaskar, på dödas rester.
Åskan mullrar, högre och högre.
Himmlen fylls av blixtrarnas ljus.
Marken vibrerar, med hårda knallar.
Bergen hård som sten, där de står.
Blixten slår ner, med en knall.
Träffar så oskyldigt, fågeln som flög.
Där den störtar ner, mot markens hårda sten.
Nacken som knäcks, ner i mörkret.
Lika mörk under åskans knall.
|
|
|
|
