På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Blondie (del 32-33)

Kapitel Trettiotvå

->Disturbed one (JiMoooly@hotmail.com) säger:
Hello honey, har du svimmat idag ännu då?

->Trenchcoat (hopskrynklatpapper@hotmail.com) säger:
Haha du :) Tack detsamma! Jag brukar faktiskt inte svimma så ofta.

->Disturbed one (JiMoooly@hotmail.com) säger:
Det brukar du visst! :D

->Trenchcoat (hopskrynklatpapper@hotmail.com) säger:
Inte!

->Disturbed one (JiMoooly@hotmail.com) säger:
Joooo

->Trenchcoat (hopskrynklatpapper@hotmail.com) säger:
Jimmy, jag hatar dig ibland :) Du är så jävla jobbig!

->Disturbed one (JiMoooly@hotmail.com) säger:
Men du är så jävla gullig så att det uppväger varandra ^^

- Jaså du? Hördes en kylig röst bakom honom plötsligt. Jag tyckte att du sa att du och Jessica bara var vänner?
Han vände sig om lagom för att se Yailie trotsigt torka bort den tår som bildats i hennes ögonvrå.
- Yai, det är inte... försökte han, men tystnade. Kunde han egentligen ärligt säga att han önskade att han och Jessica skulle vara mer än vänner? Att han ville ha henne hos sig på natten? Att han tänkte på henne när han runkade?
Yailie såg tvivlet i hans ansikte. Hon började storgråta och backade ut ur rummet.
- D..d.du din jävel! skrek hon och slängde en porslinsvas från Indien på honom. Han duckade och hörde hur den krasade in i väggen bakom honom.
- Yai... började han lågt, på samma sätt som man talar till ett djur som man inte vill skrämma. Men Yailie brydde sig inte. Hon torkade bort sina tårar och såg honom sårat i ögonen.
- Det är slut Jimmy. Helt och hållet jävla slut.

När hon senare stod i fönstret till ett högt hyreshus och tittade ut så började hon fundera över sitt val. Var det verkligen rätt? Borde hon inte förlåta honom och glömma?
Men nej. Det skulle hon aldrig klara. Innan han kom in i hennes liv hade det varit en grå massa, och det skulle det återgå till om hon inte litade helt på honom. Och det gjorde hon inte längre.
Hon borde ha fattat att det var något på gång med den där tjejen. Hur många killar går bara helt osjälviskt fram och erbjuder en tjej den lediga platsen i sitt band?
Ingen.

Hon torkade sakta tårarna som börjat rinna igen, plockade upp en spegel och såg sig noga i den. Hennes sneda, kattlika ögon var alldeles röda och det hade runnit svart mascara nerför hennes svagt gyllenfärgade kinder. Hon suckade resignerat och stängde spegeln. Varför var det alltid tvunget att bli såhär? Varför skulle hon alltid vara grå?
Hon hakade upp fönstret och lät det svänga inåt. Det var ett stort fönster, tillräckligt stort för att hon skulle kunna stå raklång på fönsterkarmen utan att slå i huvudet. Hon klättrade upp på fönsterkarmen och satte sig på den. En bra bit nedanför henne så brusade trafiken på som vanligt. Hur kunde den vara som vanligt, när allt hade totaltförstörts för henne? Hon började förstå hur det var för människor som överlevt katastrofer. Hur de kunde vara plågade trots att någon steg fram och ropade "Ja, du överlevde! Nu är allt över!".
Men Yailie var inte stark. Hon plockade upp en kniv ur fickan och rispade ett lätt hack längs ena underarmen. Lite blod rann fram, och med det började hon skriva sitt budskap på en papperslapp som hon hade liggandes i fickan. Det tog tid och åtskilliga skärsår i armen för att hon skulle skriva sitt budskap.
Om någon såg den unga flickan sitta där i fönstret så reagerade de inte. De trodde väl att det var inbillning.
Men när Yailie var klar med sitt budskap så hoppade hon från fönstret. Och det var inte någon inbillning, allra minst för den som fick ta emot hennes kropp.

Kapitel Trettiotre
- Yai är död, var det enda som de fick ut ur Jimmy när hela bandet samlades vid replokalen efter att ha blivit uppringda av en behärskad men sorgsen pojke. Och det var inte utan att de blev chockade.
- Herregud, stackare! utbrast Jessica och kramade hårt om hans midja. Jag kan knappt föreställa mig hur det måste var för dig...
Varken André eller Alex sa något. Alex blick blev märklig, vacklande. Döden hade varit närvarande i hans liv tidigare, men det var inget som han skröt om. Dagarna på psyket kände ingen till, inte heller de psykmediciner som han stoppade i sig för att inte bli psykotisk.
Döden var något som han känt på. Yai hade han också känt på. Denna tjej hade varit i hans liv i flera år, hållit sig där i bakgrunden. Först hade de varit kompisar, sedan hade hon blivit Jimmys tjej. Han hade tänkt på henne som något varaktigt. Något som aldrig skulle försvinna.
Jessica visste inte riktigt hur hon skulle reagera. Hon hade inte sett mycket av Yailie, bara några få gånger när hon kommit för att träffa Jimmy efter att de hade övat. Hon hade varit på sin vakt mot den andra flickan, eftersom hon inte hade känt henne. Och Jessica talade inte med människor hon kände. Hon hade lärt sig sin läxa.

När en människa blir riktigt riktigt ledsen så är det inte ofta att det syns på utsidan. Långt oftare så sluter man sig om sig själv och vägrar tala med någon. Låtsas att allt är bra, ända tills bubblan spricker och det enda som finns kvar är tomhet. Vet man att det som har hänt är ens eget fel så blir det dessutom hundra gånger värre. Händer det ens älskade så kan du inte ens med de mest komplicerade matematiska formlerna räkna ut vad man känner.

Jimmy var tom. Hela hans inre hade tömts på tankar och minnen. Han var ett skal, inget kunde ändra på det. Musiken nådde inte in i hans huvud, den stannade utanför hans huvud och blev bara meningslös. Så hade den aldrig varit för honom innan, utan då hade den kunnat dra upp honom ur träsk och räddat honom från meningslösa känslor.
Yai var borta. Yailie, hans älskade, den som han kanske inte direkt tänkt tillbringa resten av sitt liv med men som han ändå hade älskat. Om inte livet var värdigt henne, varför skulle det då vara värdigt honom? Varför skulle han stanna kvar när hon inte hade gjort det?
Hon var borta och skulle aldrig någonsin komma tillbaka. Någonsin.
Han var ensam för evigt.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

eviigheet - 2 nov 07 - 12:14- Betyg: