Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Blondie (del 30-31)

Kapitel Trettio
Jessica frös fast. Han var där. Hiva var där. Där framför henne.
Det svartnade för hennes ögon, men i nästa ögonblick så var någon där. André. Han hade gått fram, till synes för hjälpa henne med förstärkaren. Men egentligen så var det för att hon inte skulle försvinna, det kände hon.
Hans arm låg beskyddande runt hennes midja. Hiva hade inte släppt henne med blicken, den där hemska blicken som bara sade hat hat hat. Men hon var inte ensam.
Inte ensam.
Några sekunder senare så var André borta. Han hade tagit plats bakom trummorna och dragit igång introt till When Prostitutes Cry. Det var egentligen inte den sång som de skulle börja med, men han orkade inte bry sig om det. De andra fann sig snabbt. Jimmy började sjunga.
- The girl next door was a little whore, but you shouldn't care, you wouldn't dare...
Jessica stod fastvuxen på scenen. Det var knappt att hon följde med i spelet ens en gång. Hon sjöng inte. Hiva smålog framför henne och verkade säga något som enbart hon hörde.

Då började hon sjunga igen. Trotsigt, provokativt.
- She can't say no even if she tried, because she's a little whore and she couldn't care for her rent is to high.
Hennes röst höjdes. Det lät bättre än någonsin förut. Hennes spröda röst fick vad som hade saknats innan. Attityd.
Killarna häpnade. Hade hon, den här lilla tjejen, verkligen så mycket röst? Så mycket som att komma med?
När deras framträdande väl var klart så var hon genomsvettig och jättetrött. Det värkte i halsen efter att ha sjungit hela deras repertoar plus några reprisframträdanden.
Alex kom fram till henne och kramade henne.
- Du var fantastisk gumman! Helt jävla underbar!
Jessica log darrigt.
- Jag kände att jag var tvungen att slå honom, visa honom att min själ är min.
- Slå vem? Alex såg förbryllad ut.
- Hiva såklart! Du vet, den där långa killen i publiken med JL tröjan... Han stod mitt framför mig!
Alex stannade till och tog hennes hand.
- Det var ingen där.



Kapitel Trettioett
Hon blev helt paralyserad av chocken. Skämtade han med henne? Hon hade ju sett Hiva hur tydligt som helst. Han hade stått där framför henne och gjort henne vettskrämd. Fått henne att kämpa för sin själ.
Hade han inte ens funnits?
Jessica kände hur allt långsamt gled ifrån henne. Sekunderna senare så blev allt svart.
När hon vaknade upp en stund senare så halvlåg hon i Alex knä. De befann sig i den loge som de blivit förda till innan spelningen, den enda skillnaden från förut var att nu så luktade det öl och spyor förutom bara svett.
Jessica rätade på sig för att se sig omkring.

En bit därifrån stod Jimmy och pratade med en kille i neongrön t-shirt och slitna jeans. Jimmy verkade upprymd och gestikulerade mycket. Killen nickade och höll med.
- Ja, ni verkar ju helt klart ha potential. Onyx vill gärna teckna ett kontrakt med er.
- Vem é de där? sluddrade hon ganska otydligt. Det gjorde ont som fan i halsen och hon hostade. Genast så var det inte lika äckligt i alla fall.
- Marcus Odén, ägare till Onyx Skivbolag. Killen räckte fram handen. Jessica tog den, lite förvirrat. Hon var fortfarande omtöcknad och fattade inte vad han snackade om.
Alex strök henne över håret.
- Jag tror att du slog i huvudet när du svimmade. Den här snubben vill ge oss skivkontrakt.
Det tog en stund innan orden trängde in i Jessicas hjärna. Då flög hon upp, rättade till den nu något snea palestinashalen och rodnade djupt.
- Ehrm, ja. Jag råkade visst svimma.
Marcus nickade.
- Ja, vi märkte det.

Euforin runt de fyra bandmedlemmarna gick nästan att ta på när Marcus väl lämnat de. Jessica gick fram och tillbaka och mumlade:
- Det här är inte sant det här är inte sant...
André, som liksom alltid när det gällde saker där han blev nervös och absolut inte skulle erkänna, vrålade på henne.
- Det är det visst! Håll käften!
För andra gången på bara någon timme så svimmade Jessica. Jimmy suckade och lyfte upp henne. Sedan sa han vänd mot Alex:
- Vi måste föda henne bättre. Jag börjar bli lite irriterad på de här svimningarna nu.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Ericautank - 24 okt 07 - 13:39- Betyg:
haha, den är skit bra. du har talang ! <33 älskahhh

Skriven av
xTiNGELiNG
22 okt 07 - 21:27
(Har blivit läst 165 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord