Blondie (del 28-29) |
Kapitel Tjugoåtta
- Bara en grej, sa Jessica som höll på att försiktigt stämma sin gitarr. Du sa att vi var över 20 allihop? Men jag är ju bara 15... Inget som ser mig skulle tro att jag var 20.
Jimmy höjde ett ögonbryn.
- Än sen då? Vi sminkar dig ordentligt och sedan så kommer ingen fråga. Vi är ju inte heller över 20, men vem bryr sig?
André som gick förbi himlade med ögonen.
- Jimmy, du har väl inte glömt att du också måste ha smink? Jag menar, ingen tar dig som 23 annars. Du ser ut som en högst ordinär 17 åring, inget annat.
Jimmy bleknade med ens.
- V..v.vaaa?
André log änglalikt i samma ögonblick som Alex for på Jimmy bakifrån och brottade ner honom på golvet.
- Ja, och varför inte börja redan nu?
En halvtimme senare stod Jimmy och såg sig själv tvivlande i spegeln. Hela hans ansikte var täckt med kritvitt puder och hans ögon var helt svartsminkade. Den vanligtvis illgröna ringen i hans näsa hade bytts ut mot en silvrig, och hans läppar var målade med svart läppstift. Alex låg för tillfället på golvet och vred sig av skratt eftersom Jessica höll på att måla hans naglar. André flög på Jimmy när denne lite försynt försökte torka bort i alla fall läppstiftet.
- Försök inte! Tjöt han och brottade ner Jimmy på golvet. Nu har jag ansträngt mig i ÖVER 20 MINUTER enbart för att lägga klet i ansiktet på dig, då skall du fanimej inte torka bort det!
- Varför? muttrade Jimmy. Varför händer det här alltid mig?
Ytterliggare en timme senare så stod de utanför klubben. Även Jessica hade blivit sminkad, men hon såg mer gullig än skrämmande ut. Alex hade klätt henne i en rosa tyllkjol och ett par knähöga militärstövlar, och Jimmy hade bidragit till det hela med en palestinasjal som han knutit fast som en topp på henne. Det hela arrangemanget såg ganska märkligt ut, men det var inte det minsta sexistiskt och hon kunde röra sig i det, så hon valde att ha det trots allt.
Hennes gitarr hängde på höften. Den var så exakt stämd som den kunde bli, och när hon prövande tog ett D så ljöd den mjukt och fint.
Hon bet sig hårt i läppen när dörren öppnades och de släpptes in bakvägen.
Det var nu det gällde.
Kapitel Tjugonio
Det skränade inne på baren. Trots att klockan bara var runt halv tolv så verkade de flesta vara ganska så berusade. Jessica tryckte sig tätt intill Alex när en full kille stapplade förbi på någon meters avstånd från henne. Alex strök henne lugnande över ryggen.
En kille som fått syn på deras instrument viftade åt de att komma närmare.
- ÄR NI THE FUCKED UPS? vrålade han genom dånet. Jimmy nickade för de allas räkning.
Jessica iakttog killen med tvivel i blicken. Han såg inte direkt ut att passa in på den här syltan, med vattenkammat hår och en armanikostym som säkert kostat skjortan.
Killen visade de till en liten loge som låg bakom scenen. Där var det alldeles tyst, det tog Jessica ett tag att inse att rummet måste vara ljudisolerat. En ovälkommen tanke om skrik som inte hördes for igenom hennes huvud och fick henne att rysa.
Den armaniklädde killen gick därifrån och lämnade de ensamma. Han skulle komma tillbaka och hämta de när det var deras tur.
Jimmy var misstänkt blek. Till och med under sminket.
- Vad har jag gjort? mumlade han mellan sammanbitna tänder. Jag kommer att dö...
André gav honom en käftsmäll, sanningen att säga så var han också ganska nervös.
- Det kommer du fan inte! pep han nämligen med en ovanligt gäll röst. Gör du det så slår jag dig!
- Det gör du ju redan... jämrade sig Jimmy och sjönk ihop på golvet, nära på att börja grina. Fan allihop, förlåt.
Jessica satte sig beslutsamt bredvid honom.
- För fan Jimmy, oavsett hur det går spelar ingen roll. Vi är bara här för att ha roligt. Eller hur? tillade hon vänd mot de andra. Alex nickade stumt.
De fick ingen mer tid att tänka, för den armaniklädde kom gåendes och vinkade åt de att följa med honom. Han förde de till den lilla scenen. Den stod öde, men om några minuter så skulle den vara fylld utav de och deras musik. Jessica svalde. Tänk om allt gick åt helvete?
Killen, som måste vara bartender eller något, gick fram på scenen.
- Här kommer The Fucked Ups!
Jessica tog tvekande stegen in på scenen med bandet i ryggen. Hon sjönk ner på knä och kopplade in sin gitarr i förstärkaren. När hon rätade på sig igen var det nära att hon svimmade.
Han var där.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ericautank - 24 okt 07 - 13:34- Betyg:  | | Skit bra! | | Flowerless - 23 okt 07 - 19:57- Betyg: | | omg,jag är asnervösO.o | | vadsynd - 22 okt 07 - 21:22 | | fortsätt genast...det här är ju fett spännande! |
|
|
|
