Blondie ( del 26-27) |
Kapitel Tjugosex
- No one could ever understand...
Jessica lät långsamt det sista ordet höja sig. Tillsammans med den kraftiga bakgrundsmusiken så lät det riktigt mäktigt. Jimmy kom in på den andra versraden och de sjöng tillsammans.
- The hell I'm into...
Musiken dånade omkring de och Jessica kände hur strängarna gled mellan hennes fingrar så som om de varit av silke. Hon njöt av det.
De kom till refrängen.
- Make such a smile when I'm gone, take a look at this days we had and try to forget... Kill all your hate and close all you sorrow honey, 'cause I don't coming back...
Hon blundade och kände ruset, det som kom av just den älskade musiken, skölja över henne.
Jimmy kunde inte låta bli att le när han såg henne. För bara några få månader sedan så hade de varit totala främlingar för varandra, nu såg han henne som sin lillasyster. Den där stackars lilla bruden som knappt vågat titta på de från början hade utvecklats till en liten tuffing. Men han hade ofta sett vad musiken kunde göra människor. Själv hade han överlevt tack vare den, och tack vare den hade han fått Yailie.
Han lutade sig fram över gitarren och kysste den helt lätt. Ingen kunde ha brytt sig mindre om detta märkliga beteende.
Daniel hade också märkt förändringen. Jessica var mycket gladare, hon pratade och skrattade och sjöng. Han trodde inte att hon hade glömt våldtäkten, inte på långa vägar, men hon hade kommit över den. Smärtan över att ha blivit utnyttjad på det där vidriga viset hade dämpats.
En morgon så föreslog han henne att de skulle träffas i tre gånger till för att hon sedan skulle få ringa vid behov. Hon protesterade inte.
Daniel kände sig glad när han gick upp för trappan till sitt förortshus den eftermiddagen. Jessica skulle bli helt och hållet bra, det kände han på sig.
Han öppnade dörren. Det var något som var fel. Han tittade runt på undervåningen. Sedan så gick han upp till övervåningen. En av dörrarna var halvöppen, och han gick mot den. När han öppnade den så fick han syn på sin yngsta dotter, Emily.
Döden hade stängt hennes ögon för evigt.
Kapitel Tjugosju
Alex lät tungan lätt svepa över hennes läppar. Jessica kved lätt, men hennes kropp var spänd. Hon var rädd, inte tal om annat.
Han märkte det, och stannade upp. Försiktigt strök han henne över armen.
- Är det okej? Vill du att jag skall sluta?
Jessica kunde inte hjälpa det, hon började gråta. En annan gång, en annan tid, så skulle hon blivit oerhört lättad över att få höra just de orden. De orden som kanske skulle ha ändrat allt. Allt som var, allt som blev och allt som skulle varit.
Alex la armarna om henne och vaggade henne.
- Ey, så ja... Det är klart att vi inte skall göra något du inte vill, det förstår du väl?
Sakta men säkert så lugnade hon ner sig och kröp ihop mot honom. Alex kysste henne lätt på panna och torkade bort hennes tårar.
- Den där snubben var ett svin. Det hoppas jag att du förstår.
- Så du är 23? frågade ägaren till klubben, inte direkt ovänligt men inte precis välkomnande.
Jimmy nickade häftigt.
- Jaa, och resten av bandet är också över 20. Du kommer inte att ångra dig om du låter oss spela!
Klubbägaren höjde ett ögonbryn och suckade sedan.
- Visst grabben, men kommer jag på att du har ljugit för mig så blir det värst för dig själv, det hoppas jag att du inser.
Glatt studsade Jimmy därifrån för att berätta för resten av bandet vad han just hade lyckats med.
Tyvärr reagerade han inte som de hoppats på, det vill säga med jubel och tal om hur underbar han var som lyckats ordna de en spelning.
Alex kved till och började sedan slå på honom. Trummisen André följde hans exempel. Jessica sjönk ihop alldeles vit i ansiktet på golvet.
- DIN JÄVLA IDIIIOOOOT! Skrek hon efter en stund och började även hon att misshandla honom. Vad tänker du med?
- Aj aj aj, neeeeej, Aj, inte sååå! Ni borde vara glada, era otacksamma fånar!
- Varför då? morrade André. Du har just gjort bort oss totalt.
- Nej, jag har just fixat er en plats in i musikbranschen, och ni otacksamma ungar bryr er inte!
Jessica slutade slå på honom och flinade.
- Jimmygrabben har rätt. Vi lirar istället för att slå honom. Kom igen nu!
Några minuter senare så dånade musiken åter ut i den skräpiga källarlokalen och gjorde den vacker.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | eviigheet - 1 nov 07 - 15:28- Betyg:  | | du har verkligen talang tjejen | | SUiCiDEPiLLS - 22 okt 07 - 21:06 | | jah :3 asså jevligt bra, du har en sån talang asså ^^, om du var författare hade jga garananterat köpt alla dina böcker ;3 | | Selleberg - 22 okt 07 - 21:06- Betyg: | | Jättebra like allways^^ | | vadsynd - 22 okt 07 - 21:01 | | du är bra bra bra! väntar på fortsättningen...=) |
|
|
|
