Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En pedofils kärlek >Prolog

Han låg gömd bakom en nyponbuske i skuggan och såg ut över
skolgården som nu var fylld av barn och han mindes själv när
han gick i skolan. Han såg med avsmak på många av hans vänner
som nu lekte på skolgården, eller vänner och vänner, barnen
visste inte att han kände dem. Lilla Sara, Yasmina, Caroline,
Linda, de elaka små barnen som han uppskattade mest och sedan
lilla Louise som satt ensam på en bänk och dinglade med benen.
Han brukade iaktta Louise därifrån han låg om dagarna, hon satt
alltid på samma halvruttna bänk, med sitt svarta hår som föll ner
över ansiktet och dolde det när hon tittade ner i marken, som
hon förövrigt alltid gjorde. Han visste att Louise var kär i
honom, han hade sett henne en dag och hon tittade storögt på
honom, hon beundrade honom av hela sitt hjärta, hon var inte som
en vanlig sjuåring, utan hade ett lugn över sig som ingen kunnat
slå. Lilla Louise som satt på samma bänk dag ut och dag in, kanske
väntade hon på honom, hon visste att han låg där och väntade på
att bli hämtad, de skulle leva tillsammans och så fort hon fått sin
första mens skulle de skaffa barn tillsammans.
Han slöt sina ögon där han låg i det torra sommargräset, och kände
en doft av nyponblommor, hörde barnen skrika och skratta högt
och emellanåt hörde han rastvakterna tillrättavisa barnen. Nu
hade han varje dag legat bakom buskarna i fyra veckor och iakttagit
skolans vanor, och snart skulle han ta med henne, de skulle bo i hans
stuga som han fått ärva av sin mor när hon dog. Det var flera mil
ut till den och ingen skulle någonsin leta där, fönstren hade målats
svarta av hans mor för tjugo år sedan när den övre makten
börjat vaka över familjen, så ingen kunde någonsin se ett enda ljus
yppa ut från stugan som utvändigt såg fallfärdig ut.

”Louise? Louise!?”
”Vad är det?” Svarade Louise lite förvirrat.
”Ska du inte vara med och spela fotboll?” Frågade fröken rart.
”Nej, jag vill inte” svarade Louise nästan viskandes.
”Okej, funderar du på något gumman?” Fröken var lite orolig
för Louise så hon sa det lite försiktigt.
”Det är en man i buskarna.” Viskade Louise skrämt.
”Nejdå, det är det inte, jag lovar!” svarade fröken, hon visste
att Louise länge levt i en fantasivärld, det hade det stått i
utredningarna de fått tagit del av i skolan när flickan var tvungen
att bli omhändertagen av det sociala eftersom mamman var död,
och pappan missbrukare.
”Det är en man i buskarna” Louise reste sig upp och gick mot
linbanan, hon ville inte prata med fröken, fröken var alltid dum
och sa att hon ljög.

Han såg hur Louise försvann ur sikte och hennes lärare som stod
och betraktade henne, djupt fundersam. Den där läraren skulle
vara svår att handskas med tänkte han argt, den där läraren var
ond som djävulen och ville förstöra hans och sin kärleks
förhållande, så han skulle vara tvungen att skynda sig innan hon
förstörde allt.
Han hörde mumlande röster bakom sig;
”titta en pundare! Han sover i buskarna!”
Han vände sig om och såg på tre stycken fjärdeklassare som betraktade
honom storögt och med skrämda miner;
”Hej, varför har du massa gropar i ansiktet?”
”oj, vilket häftigt ärr du har, hur fick du det?”
”Varför ser din näsa så läskig ut?”
Frågorna haglade över honom, och han blev arg, de små äckliga
ungarna hade avslöjat honom, så han öppnade munnen för att tala,
med den vassaste rösten barnen hört;
”Om ni är tysta om att ni sett mig här så får ni tvåhundra kronor var?”
”Okej!” Sa barnen högt och förväntansfullt i kör, varav den fula,
rödhåriga pojken gav ifrån sig ett ännu fulare leende.
Mannen hyssjade dem och gav dem pengarna, då sprang de iväg
lyckliga och låtsades som om de inte sett något, och fortsatte
att leka sin tjuv och polis lek.
Mannen log plötsligt, det var ingen vacker syn, hans tänder
var brunfläckiga av misskötsel, han hade aldrig behövt borsta
tänderna, hans ögon smalnade ihop och hans avmagrade kindben
framträdde så det såg alldeles groteskt ut, och mitt i ansiktet
satt en stor och sned näsa som hade knölar efter att han brutit
den och inte kunnat söka hjälp på sjukhuset, hans mor hade sagt
att den övre maktens högkvarter var på sjukhuset.


---------------
Bör jag skriva mer?
Ge gärna kritik.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Oliwia - 25 aug 08 - 13:37- Betyg:
braaaa!
Emely_ - 31 okt 07 - 20:28- Betyg:
Jag älskade detta!
Även om det är en brutal handling,
Så har du förklarat och beskrivit perfekt!


Saknar dig älsk <3 ;/

ÄLSKAR DIG MASSA MASSA <3333333333333333333
Har bytt msn förresten. Emeleey_@hotm... :)
BloodDead - 28 okt 07 - 17:14- Betyg:
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER
niinnii - 26 okt 07 - 13:09
Du skriver väldigt bra
missing - 24 okt 07 - 19:45
Herregud, jättebra! Ingen kritik finns att ge.
TrasigFlikka - 23 okt 07 - 18:54- Betyg:
Du kan verkligen skriva,
så sjklart ska du skriva mer! :)
prickigthallon - 23 okt 07 - 16:33- Betyg:
Bra gjort! Det är så bra beskrivet att det blir läskigt att läsa.. O.o :)
930622 - 23 okt 07 - 14:03
asbra!
LittleHoney - 23 okt 07 - 12:26- Betyg:
SKRIV MER <3
noctiluca - 23 okt 07 - 10:56
skriv mer :O
gabal - 23 okt 07 - 10:07
Du bör absolut skriva mer! Skickligt!
mattu - 22 okt 07 - 21:53
Bra!
mattu - 22 okt 07 - 21:53
Bra!
fanny_ - 22 okt 07 - 21:52- Betyg:
Absolut, skriv mera, riktigt bra!
Säg gärna ifrån när nästa del är ute!
CanYouKillMe - 22 okt 07 - 21:16- Betyg:
Skitbra :D
Liiiee - 22 okt 07 - 21:07- Betyg:
mer! tack
SilverAndCold - 22 okt 07 - 20:59- Betyg:
Jaa, jag tycker att du ska skriva mer, verkligen. :)
psychopatica - 22 okt 07 - 20:55
Kommentarer?
:)

Skriven av
psychopatica
22 okt 07 - 20:46
(Har blivit läst 360 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord