Blondie (del 22-23) |
Kapitel Tjugotvå
Jimmy började med van hand rota bland en mängd gitarrer som hängde på en ställning nere i källaren. Längs båda armarna hade han nitarmband som räckte upp till armbågen, hon var rädd att han skulle råka drämma till henne i vissa av hans ganska entusiastiska armrörelser.
- Så vad vill du ha för gitarr då? avbröt han hennes tankegångar. Jessica ryckte på axlarna och sa som det var.
- Jag kan inte spela, så jag har ingen aning.
Jimmy höjde ett ögonbryn. Han såg ganska resignerad ut.
- Kan du inte spela alls?
Jessica rodnade lätt vid hans tydliga skepsis.
- Bara några ackord jag har lärt mig i skolan, men jag vill lära mig att spela... mumlade hon. Jag har skrivit några texter...
Genast så tystnade hon. Varför berättade hon det för Jimmy? Det var ju hennes innersta hemligheter.
Jimmy verkade fortfarande avvaktande men räckte henne en gitarr efter några sekunder.
- Prova, muttrade han.
Jessica rodnade djupt. Hennes variant utav att prova skulle definitivt inte vara vad han var van vid.
Hon slog det första ackordet i den sång hon döpt till Sorrow for peace.
Sedan sjöng hon.
Jimmy stod med uppspärrade ögon när hon var klar. Han var tyst i ungefär tre sekunder. Sedan tjöt han:
- Fan vad grym du är! Ey, grabbar, kom ner hit!
De två andra killarna dunsade ner för trappan. En av de höjde ett ögonbryn.
- Jimmy, vad är det? Du verkar ju helt som ett pmsmonster.
Jimmy dunkade till honom i bakhuvudet med ena handen. Sedan vände han sig mot Jessica igen.
- Du, sjung något för de är du schysst.
Jessica rodnade återigen och la de första enkla ackorden på Bleed to me Honey. De andra killarna reagerade på ungefär samma sätt som Jimmy.
Jimmy la huvudet på sned och gjorde ett allvarligt försök att se ut som en hundvalp.
- Joo, det är så att vi har ett band som heter The Fucked Ups, och vi skulle behöva någon med bra röst som sjunger, för det låter inte klokt när jag gör det så... Vill du vara med?
Jessica tänkte en kort stund. Varför inte liksom? Tillslut nickade hon och bytte telefonnummer med Jimmy, som lovade att ringa när de skulle öva.
Precis innan hon skulle gå så frågade en av de andra killarna vad hon hette.
- Jessica...
- Okej Jessy, vi seeeees.
Hon gick därifrån med kinder röda som blod.
Kapitel Tjugotre8/f]
Hon hade inte trott att de skulle ringa, inte på allvar. Men en dag så ringde faktiskt hennes gamla, omoderna telefon som hon hade återgått till när hennes gamla helt oförberett hade lagt av.
- Hallå? svarade hon utan att ens släppa gitarren som hon höll i ena handen.
- Ja hej, det är Jimmy från The Fucked Ups, om du minns mig?
Det var nära att hon tappade gitarren i golvet, men genom en heroisk ansträngning så fick hon den att landa på sängen istället.
- Ja, jag minns dig.
Det brusade i luren så hon hörde inte vad han sa.
- Va?
- Jag undrar om du fortfarande vill lira med oss. Du är grym för fan tjejen!
- Eeeh... Men jag kan inte ens spela...
- Vi lär dig, kom igen, du är en stor jävla talang, snälla sig ja?
Jessica funderade en stund. Antingen så kunde hon sitta här på sitt rum och bara låta musiken spelas i hennes huvud. Eller så skulle hon kunna gå ut och låta den höras. Lite snabbt dividerade hon med sig själv i huvudet.
- Okej, hörde hon sig själv säga efter ett tag. Jag ställer upp, var skall vi repa?
Susanne var aningen tveksam när hennes dotter berättade om killarna hon träffat och vad de sagt. Men hon ville ändå inte stoppa sin dotter, som för första gången på länge verkade riktigt upprymd.
Men tvivlet hade slagit rot i hennes hjärta. Hon vägrade låta sin dotter gå ifall hon inte fick följa med och se vilka de pojkarna var. I alla fall första gången.
Det gamla Jessica hade blivit vansinnig, men det blev inte denna. Hon bara nickade lugnt och sa när och var de skulle repa.
På ytan kanske hon verkade lugn, men Jessica var egentligen ganska nervös. Tänk om de hade skämtat när de sa att hon var bra? Att de skulle flabba åt henne och le försmädligt.
Men om hon inte provade så skulle hon ångra sig allt för länge, och Jessica hade redan gjort så många felaktiga val att hon inte kände för att göra många fler.
Hon drog på sig en svart munkjacka som skulle dölja både hennes armar och hennes kropp. Ett par jeans var fästa på höfterna med ett svart bälte som varken var moderiktigt eller särskilt snyggt. På skorna hade hon ett par kängor och det blonda håret var uppsatt i en hafsig tofs.
Hon drog ett hastigt andetag och sedan så gick hon in genom dörren till den solkiga källarlokalen med sin moder tätt efter.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jullan95 - 26 okt 07 - 15:59- Betyg:  | | bäst , :) | | Ericautank - 22 okt 07 - 20:06- Betyg: | Weeeii, du har talang ! <3333 ÄLSKA! <33 *Missbrukar denna
novell!* | | Selleberg - 22 okt 07 - 20:01- Betyg: | | Jättebra som vanligt^^ |
|
|
|
