Kapitel Arton
Förhandlingarna drog ut på tiden. Trots att det inte var meningen så tog det hela mycket längre tid än vad som sagts från början. Två och en halv vecka efter starten så var den fortfarande inte klar, och det tärde på Jessica mer än vad hon ville visa. Hon var övertygad om att domaren in trodde på hennes berättelse, eftersom Hiva nekade. Det kunde väl inte vara så att de trodde henne men ändå satt och lyssnade på Hivas lögner. Om de inte trodde de.
Eller var det någon mysko konspiration över det hela, att de inte trodde någon av de utan ansåg att allt hade gått till på ett helt annat sätt och därmed borde undersökas extra noga.
Susanne kände hur hennes tålamod började ta slut. Kunde inte domaren förstå att den där eländige pojken hade våldtagit hennes flicka? Det kunde väl ändå inte vara så att de inte tänkte fälla den där slyngeln till fängelse, eller i alla rejält höga böter? För det var väl alldeles tydligt att det var han som var skyldig!
Nej, inte enligt domstolen. Det fanns inget som kunde bevisa att Hiva var skyldig. Inga skador, inga vittnen och ingen erkännelse. Och det värsta var att snart skulle de vara tvungna att lägga ner målet.
Åklagaren suckade och såg ut genom fönstret till sitt arbetsrum. Hon var helt säker på att den där killen hade våldtagit båda de där flickorna, oavsett vad hans advokat sa om "statuspropaganda" och liknande. De där flickorna ljög inte. Det var hon helt och hållet säker på.
Men skulle det gå att övertyga domaren och nämndemännen om det? Om att det hon sa var rätt och vad den där usle brännvinsadvokaten sa var fel?
Hon suckade och gick bort till fönstret för att se ut över staden. Usch vad trött hon var, hon hade knappt sovit på hela den tid då rättegången pågått. Det var så som om den inte ville lämna henne, inte ens då hon som mest ville koppla av och slippa tänka. Men såhär var det ju alltid. I alla mål hon någonsin hade haft så lämnade de henne inte fören de blivit avklarade.
Hon tillbringade allt för mycket kraft i sitt yrke, det var hon den första att hålla med om.
Kapitel Nitton
- Vi finner den åtalade oskyldig till anklagelserna om grov våldtäkt samt grovt sexuellt utnyttjande...
Orden var så avlägsna. Hon ville låtsas som om de inte fanns. Men sanningen var att de var tydliga som bara den.
Hiva for upp och flinade brett. Hans blick genomborrade henne, klädde av henne in på bara skinnet och hon kände hur han njöt. Han hade kommit undan, helt jävla undan.
Tårarna började rinna nerför denna blonda flickas kinder med en rasande fart. Hon skulle vilja dränka hela världen i sina tårar, få de att skrika och be om nåd.
Men hon förmådde inte ens att se de i ögonen.
Yes Yes Yes Yes!
Det dunkade i huvudet på Hiva när han gick ut ur rättsalen. Han hade blivit helt och hållet jävla frikänd från båda våldtäkterna. De hade inte lyckats komma åt honom det allra minsta. Helt frikänd.
Han log nästan vid tanken på Blondie. Hade hon verkligen trott att de skulle kunna spräcka hans stjärnadvokat? Att de skulle få honom fälld för något så fånigt som en våldtäkt?
Nej du. Aldrig.
Hon låg på sin säng och grät den ena tåren efter den andra. Hur kunde de bara frikänna honom? Han hade våldtagit henne, men de trodde inte på det. De sa att det inte fanns tillräckligt med bevis. Men vad var bevis? Sperma. Skador. Vittnesmål. Inget av de hade hon. Det hade varit flera veckor sedan, så även om hon haft skador så skulle de ha läkt. Sperman skulle ha försvunnit. Vittnesmålen...
Hon skulle aldrig få några. Oavsett om någon kom ihåg den där otursförföljda kvällen eller ej så skulle de aldrig vittna för henne. Hiva var fortfarande kung, även fast en del nu såg på honom med viss tvekan i blicken. Ingen av de populära skulle sätta sig upp mot hans berättelse, och eftersom det hade varit de populäras fest så var det bara de som varit där.
Hon plockade upp det som länge varit hennes tillflykt när hon inte vågat berätta. En kniv. Sakta började hon sjunga.
- Takes me to you, takes this blood from my venes and brings it for your laugh...
Blodet strilade sakta nerför hennes armbåge och droppade ner på golvet. En droppe landade på det vita lakanet och blev en tårformad fläck.
- Fan i helvete, om man ändå kunde gråta blod.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Mandaan - 22 okt 07 - 17:40- Betyg:  |
| Fortsätt för fan ! Det är en as bra novell, har ALDRIG läst ngn bättre ! |
| idontloveyou - 22 okt 07 - 15:31 |
| Jag håller med om att den här novellen sticker ut ur mängden. Den är lättläst och man vill bara ha mera, du lyckas med att fånga läsarens intresse eller vad man ska säga. :3 Skitbra! <3 (: |
| LittleHoney - 22 okt 07 - 12:49- Betyg: |
jättebra!<3 SLUTA ALDRIG SKRIVA PÅ DENNA NOVELL :D
du skull ekunna skriva fler sådana här noveller,SKITBRA ALLTSÅ!! :D <3 |
| SUiCiDEPiLLS - 22 okt 07 - 06:56- Betyg: |
| jätte bra skrivet^^, håller med nedstående xD har med läst delarna i sträck :) |
| vadsynd - 21 okt 07 - 23:00- Betyg: |
| du skriver riktigt bra måste jag säga, trots att det är ett rätt "vanligt" ämne att skriva om här så sticker den här verkligen ut,. vet inte riktigt varför...superbra iallafall! |
| Mp3 - 21 okt 07 - 22:30- Betyg: |
| riktigt riktigt bra, har läst alla delar i sträck, min data e seg så jag ville inte att men massa tid skulle gå till att ladda upp flera sidor för att kommentera.. hoppas att det går bra?`) aja, du skriver helt fantastiskt! jag älskar det. vill ju så klart ha en fortsätting snart .) <3 |
| Problemoja - 21 okt 07 - 22:04- Betyg: |
| Den va ricktigt bra!! =D |
