Blondie (del 16-17) |
Kapitel Sexton
Rykten sprids snabbt. Speciellt på en högstadieskola där ryktet gäller någon av de populära individerna. Alldeles speciellt om ryktet gäller någon sorts av trubbel.
Rättegångarna skulle bli bevakade av tv och radio.
Det fanns självfallet de som drog nytta av det och gick med på intervjuar utav skvallerpressen. Men förvånansvärt många var faktiskt lite generade över det inträffade och vägrade tala om det.
Hivas kompisar förnekade bestämt att de visste att han skulle göra något sådant. Sanningen var väl snarare den att de inte hade tänkt att han skulle kunna göra så, eftersom alla tjejer la sig på rygg för Hiva ändå. Han skulle helt enkelt inte ha behövt våldta någon, om man såg deras pedagogik...
Trots att det var jobbigt att vara tvungen att prata om det, så var Jessica glad att hon fattat sitt beslut om att berätta. Utan det så skulle de andra fortfarande inte veta, och det var nästan konstig vilken skillnad det gjorde. Hennes mamma hade till exempel blivit mycket snällare och lät Jessica slippa dessa evinnerliga gräl om allting. Lärarna skällde inte på henne om hon skolkade och de före detta kompisarna kom inte med en massa pikar om att hon var tråkig och konstig för att hon inte umgicks med de längre.
Men ändå. Rättegången skulle gå av stapeln inom en månad, det hade åklagaren lovat. Jessica var lite rädd för åklagaren, en medelålders ganska fet kvinna med ett mycket bestämt uttryck i ansiktet. Hon var snäll mot Jessica, men det var ändå något hårt över henne. Något som skrämde stackars Jessica.
Det var svårt att föreställa sig att någon skulle hata häktet mer än vad Hiva gjorde. I alla fall om man såg det på hans synsätt. Han fick inte ha sina vanliga kläder, de serverade honom en massa mat som skulle passa perfekt i en svinstia samt att de inte lät honom ha sin mobil. Hiva kände sig naken utan sin mobil. De kunde inte ta den ifrån honom. Han hade hela sitt kontaktnät i den där mobilen. Allt som gjorde att han tilläts vara någon.
Konstigt nog så var de det han var mest upprörd för. Att de hade snott hans splitternya mobil och bara stoppat ner den i någon simpel skrivbordslåda någonstans. Nä fy fan.
Han kände sig lugn angående rättegången, som var bestämd till den tredje nästa månad. Han hade en svindyr advokat, de skulle inte kunna komma åt honom. Och sedan när han kom ut...
Ilskan rann till. De små hororna. Hur vågade de ens? Han skulle se till så att deras liv förvandlades till ett helvete när han kom ut. Lita på det.
Kapitel Sjutton
Det gick de få dagar som det var kvar till rättegången. Jessica skulle infinna sig klockan halv tio. Hon var rädd. Hon skulle inte klara av att se Hiva. För i så fall skulle hon bryta samman. Hon hade inte klarat av att se honom förut, så varför skulle hon palla det nu? Det var för svårt helt enkelt.
Och tänk om de inte trodde henne? Tänk om de sa att hon ljög?
Det kunde de väl ändå inte göra, eller?
Det var idel tystnad när hon fördes in i rättsalen. Det kändes som att det var hennes fel, att de stirrade anklagande på henne. Att de ansåg att det var hennes fel. Hon, som borde ha hållit sig undan och inte gått på en FFfest över huvudtaget. Att hon inte skulle ha gjort något annat än att ha suttit på sitt rum och lekt med dockor fram till 18-årsdagen.
Hennes mamma log darrigt mot henne från en av åskådarbänkarna. Jessica kände hur det knöt sig i magen. Hon ville inte vara här. Hon ville bara få krypa ner under sitt täcke och aldrig mer titta upp. Ligga där i mörkret och tystnaden. Inte riskera att någon sa att hon ljög. Varför var hon här egentligen?
Hur kunde hon ha varit så jävla korkad?
Domaren harklade sig och förklarade förhandlingarna öppnade. Åklagaren reste sig och började redogöra målet.
- Den tredje januari idag så gick målsägare Jessica Rydteg på en så kallad FFfest... Rösten fortsatte mala på, men hon hörde den inte. Hon såg bara på Hiva. Han glodde hatiskt på henne. Hon förstod inte varför. Om någon skulle hata så var det väl hon. Men hon hatade honom inte. Hon var jävligt rädd för honom. Hans blick sa att han inte tyckte att det han gjort var fel. Han föraktade henne bara för att hon hade protesterat. För att hon inte hade gett sig så som hon borde, utan att klaga. Det skulle alla de andra ha gjort.
Sakta började tårarna rinna nerför hennes kinder.
Daniel var med på rättegången. Dels skulle han vara där som vittne, dels så skulle han vara där som stöd. Det gjorde ont i honom när han såg hur dåligt Jessica mådde utav att bara se den där jävla killen.
Han suckade. Våldtäkter var bland det vidrigaste som kunde hända unga tjejer, det var han nog den första att bekräfta. Han hade sett hur livet kunde gå ur någon som hade utsatts för något sådant.
Tyst bad han en bön om att det i alla fall inte skulle hända bokstavligt med Jessica.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SUiCiDEPiLLS - 21 okt 07 - 21:07- Betyg:  | | precis, jätte bra som vanligt :3 nu tvingar jag dig att lägga ut mera >:D | | Selleberg - 21 okt 07 - 21:03- Betyg: | | jättebra som vanligt:) |
|
|
|
