Blondie (del 6-7) |
Kapitel Sex
När hon vaknade dagen efter så var hon inte längre i huset där Mikaela bodde. Hon var ute någonstans. Hon hade ett vagt minne om att hon när Hiva var klar hade rusat iväg för att komma därifrån.
Hon såg verkligen bedrövlig ut. Hennes kropp var täckt av blod, smuts och spyor. Sminket hade runnit och hon såg inte riktigt klok ut med håret spretandes i testar.
Hon började gå hemåt.
När Susanne såg sin dotter komma in i det tillståndet som hon befann sig så reagerade hon med ilska.
- Var i HELVETE har du varit?
- Ute... viskade Jessica med gråten i halsen.
- Ja, jag ser det unga dam! UPP PÅ DITT RUM!
- Mamma det var en ki...
- UPP PÅ DITT RUM!
Susanne lyssnade egentligen inte på dotterns ord. Hon var bara jävligt förbannad och tänkte minsann inte låta henne komma undan med några dumma bortförklaringar.
Jessica grät.
- Men mamma det va..
- MEN UPP PÅ DITT RUM DIN LILLA SLAMPA!
Jessica låg på sin säng och grät i flera timmar efteråt. Hon hade duschat och duschat och duschat men hon var fortfarande TÄCKT med det. Det gjorde ont och hon kunde inte fatta det som hade hänt.
Hur kunde han göra det? Låt gå för att han var full. Men hur kunde han göra det?
Inte hade han haft kondom heller, insåg hon skrämt. Tänk om hon blev med barn? Vad skulle hända då?
Tårarna, som slutat rinna för en kort stund, började skvala igen.
Hiva vaknade liggandes ovanpå en brunett följande dag. De båda låg under vad som verkade vara ett soffbord. Han la inte märke till det fören han satte sig till hälften upp och slog huvudet i det.
Tjejen gnydde svagt när Hiva svor ljudligt.
- Håll käften... muttrade hon och placerade händerna framför ögonen.
Hiva flinade. Det här var faktiskt en tjej som han kände, och som han gillade. Inte enbart på ett sexuellt vis.
- Hejsan Carin. Var det inte du som aldrig någonsin skulle ligga med mig mera?
Carin öppnade ena ögat. Sedan flinade hon.
- Fan Hiva. Jag kände knappt igen dig vet du! Du har allt växt. På många sätt...
Hennes blick vandrade neråt. Hiva höjde ett ögonbryn. Det var en så typisk kommentar för att komma från Carin. Hon hyste ingen som helst skam i kroppen och gillade att chockera folk.
Han la armarna om henne och kysste henne på näsan.
- Vad hände igår då? Om du minns något förstås.
Carin låtsades lägga pannan i djupa veck.
- Ja du, du låg med din älskade blondin vet du. Jessica Rydteg alltså. Hon grät som fan när hon rusade ut därifrån. Var du hårdhänt eller?
Hiva bleknade när minnet sakta kom tillbaka. Hade han verkligen...
- Carin, var det någon annan som såg mig?
- Nej... Bara jag.
- Snälla lova att du inte säger något!
- Vadårå, har du gjort något dumt?
- Det kan man säga. Lova.
- Visst Hiva. Jag lovar.
Han kysste henne på näsan som tack och undrade varför han aldrig kunde bli förälskad i någon som henne istället för de jävla blondinerna som ställde till det för honom.
Kapitel Sju
Jag skall aldrig mera gå ut, tänkte Jessica sorgset på söndag kväll. Aldrig någonsin. Det orkar jag inte. Tänk om det händer igen?
Hennes mamma slamrade irriterat med kastruller nere i köket. Hon hade varit så arg på Jessica, så arg att hon inte givit dottern en enda chans att berätta. Men kunde man egentligen kräva det av henne?
Nej, tänkte Jessica. Det är mitt fel. Det är klart att Hiva gjorde som han gjorde när jag är ett sådant litet fnask och mer eller mindre bjuder ut mig till allt som rör sig. Fy fan alltså.
Hon placerade hakan mot knäna och torkade bort en tår som glittrade i hennes ena ögonvrå.
Men jag ville inte. Och därmed var det fel att göra så.
Iounes kunde inte låta bli att blänga lite på Hiva när han kom gåendes i korridoren. Den jäveln hade snott tjejen som han skulle knulla, och det utan minsta skam i kroppen.
Hur vågade han!
Egentligen insåg han själv att det var ganska enkelt att våga för Hiva. Han var gängets ledare, och även om det knakat lite i fogarna på sista tiden då han blivit så besatt av Jessica så hade han de andra bakom sig. Iounes skulle vara glad att han kunde räkna in sig själv i det gänget, det visste han. Egentligen så hade han inte något gemensamt med de andra, men det var det enda gänget där han Nästan passade in. Där han i alla fall inte stack ut som en kanariefågel bland duvor.
Som om någon hört hans tankar kom en tjej som passade in på det där med duva gåendes i korridoren. Han hajade till när han insåg att det var Jessica.
Hon hade på sig en mörkblå, bylsig collegetröja och ett par vanliga jeans som sett bättre dagar. Men jeansen var inte trash, utan de var bara slitna. Totalt fel.
I ansiktet hade hon inte det minsta smink. Inte ens mascara. Inte ens läppglans. Under hela den tid när de gått i samma klass så hade Iounes aldrig sett henne utan smink. Hon såg ut som ett vrak.
- Eeeh, Jessy, va eré me dej? undrade Mikaela chockat när hon fick syn på Jessica. Hennes ögon stirrade helt chockat på den uppenbarelse som var Jessica. Mikaela hade inte heller sett Jessica osminkad, och för henne var det en ännu hemskare upplevelse än för Iounes. Louise hade knappt sett någon tjej (inklusive sig själv) osminkad sedan hon började femman. Och Jessica hade hon aldrig någonsin sett utan minst en halv centimeter smink. Så vad var det med henne nu?
Jessica svarade inte på hennes fråga utan började tyst att gråta. Mikaela fattade inte ett dugg.
- Asså Jessy? Va eré?
En lång stund förflöt innan Jessica viskade fram sitt svar.
- Hiva våldtog mig...
Mikaela såg tvivlande på henne.
- Asså allvar? Ja vet att han kan va ganska hård mot tjejer, ja tror han é sado eller nått men.. Han skulle ju aldri' våldta nån!
Jessica hulkade.
- Nu gjorde han det...
Då fnös Mikaela och sa exakt vad hon tyckte om Jessica. Det var för grovt för att vara en förolämpning och för elakt för att komma från en så kallad vän.
- Ja tror dej inte.
|
|
|
|
