Vem är denne mr H Potter? [Kap. 3] |
Jaa, nästa del här! Skriven av mig, Chulia och JennyJ har rättat och kommit med förslag :) För att forsätta på hennes skojiga kommentar innan så ska väl jag också vara lite finurlig. Mm.. Kalops!
”Vi fortsätter efter Lunchen”, sa Lily och slog ihop boken. Sirius fick ett förskräckt uttryck i ansiktet.
”Aah… Vilken sida?” sa han upprört.
”Tjugo”, suckade Lily och reste sig.
Efter lunchen skyndade de allihop upp till marodörernas sovsal igen och bestämde att det nu fick bli James som läste.
”Varför ska JAG läsa?” stönade han.
”Det är ju din släkting” flinade Sirius. James grimaserade åt honom innan han ryckte till sig boken och surmulet slog upp rätt sida.
”Vart var vi?” frågade han efter en stund, men blev genast gladare när Lily lutade sig över honom för att peka på det stället dom var på i texten.
Dudley hissade upp byxorna som höll på att glida ner över hans tjocka bak.
”Varför stirrar du på häcken?” frågade han misstänksamt.
”Jag funderar på vad som skulle vara den bästa trollformeln för att sätta eld på den”, sa Harry.
Dudley tog omedelbart några snubblande steg bakåt med ett uttryck av panik i sitt feta ansikte.
”Haha, som sagt. En riktig Potter!” sa James stolt men fick bara ogillande blickar av Lily som svar.
”Förlåt…” mumlade han innan han vände blicken mot boken igen.
”Du k-kan inte… pappa har sagt åt dig att du inte får göra några t-trollkonster… han kommer att sparka ut dig ur huset… och du har ingen annanstans att ta vägen, du har inga vänner som kan ta emot dig…”
”Hokus pokus!” sa Harry med skarp röst. ”Hokus pokus… snirkel, snorkel…”
”Det här ÄR verkligen min släkting!” tjöt James glatt och såg upp på dom andra. Alla tre stirrade irriterat på honom och nickade menande mot boken. Han suckade och fortsatte läsa högt för vännerna.
”Maaaaaammmaa!” tjöt Dudley och rusade i väg mot huset, snavade över sina egna fötter. ”Maaaamma! Han gör såna där saker, du vet!”
Harry fick betala dyrt för sitt lilla ögonblick av nöje. Eftersom varken Dudley eller häcken var skadad på minsta sätt, förstod moster Petunia att han faktiskt inte hade utövat någon magi, men han måste ändå ducka då hon riktade ett tungt slag mot hans huvud med den flottiga stekpannan.
”Äh, det är väl ingen match för en Potter som spelar Quidditch?” sa James.
”Potta”, rättade Sirius.
”Akta dig så att jag inte gör samma sak som surmostern” muttrade James, men Sirius flinade bara.
”FORTSÄTT!” sa både Remus och Lily trött.
”Okej, okej. Jag SKA.”
Sedan satte hon honom i arbete, med löftet om att han inte skulle få någon mat förrän han var klar med det.
”Va? Ingen MAT?!” sa James bestört. ”En Potter utan mat fungerar inte.”
”Det är möjligt, men det här funkar bara inte! Sirius, din tur att läsa”, sa Lily och tog ifrån James boken innan hon satte den i händerna på Sirius.
”Va? JAG kan inte läsa!” sa Sirius och kastade ifrån sig Boken som om det vore en glödhet potatis. Lily himlade med ögonen.
”Nähä, då får väl jag läsa då”, sa hon och tog tillbaka boken.
Medan Dudley drev omkring och tittade på och åt glass, putsade Harry fönstren, tvättade bilen, klippte gräsmattan, trimmade rabatterna, ansade och vattnade rosorna och målade om trädgårdsbänken.
Solen sken starkt ovanför huvudet på honom och brände i nacken.
Harry visste att han inte borde ha nappat på Dudleys krok, men Dudley hade sagt precis det som Harry själv hade tänkt… kanske hade han inga vänner på Hogwarts.
”Hrm… Kan det vara möjligt att det har blivit något fel? Jag menar… en Potter som inte har några vänner…?” sa James och såg skeptiskt på dom andra.
”Nej, James, det är inget fel! Låt mig läsa nu!” fräste Lily.
”Lugn, lilla Lillis. Jamieponken här är bara lite orolig för sina framtida släktingar. Han vill ju veta om dom är ännu mer korkade än han själv.” James måttade ett slag mot Sirius, som kröp ihop i en osmidig skyddsställning. Lily fnissade till för en sekund, men låtsades som ingenting när dom andra såg förvånat på henne.
”Vart var jag?” sa hon och begravde näsan i boken igen.
Jag önskar att de kunde se den berömde Harry Potter nu, tänkte han ilsket, då han med värkande rygg och svetten strömmande nerför ansiktet spred ut gödsel över blomrabatterna.
Klockan var halv åtta på kvällen
”Halv åtta?!” tjöt James med uppspärrade ögon.
”TYST!” skrek dom andra och James blev skär om öronen igen.
”Men Jamiie, inte ska du bli så generad bara för att lilla…” började Sirius, men Lily fortsatte bara att läsa.
när han äntligen, helt utmattad, hörde moster Ptunia ropa:
”Kom in nu! Och kliv på tidningen!”
Harry förflyttade sig med glädje in i skuggan i det glänsande rena köket. Högst upp på kylskåpet stod kvällens efterrättstårta: ett berg av vispgrädde och kanderade violer. En grillad skinkstek fräste i ugnen.
”Hrm… låter ganska gott faktiskt”, viskade Sirius, men blev genast tyst när det blev hans tur att få hotfulla blickar av dom andra.
”Ät fort! Masons kommer alldeles strax!” snäste moster Petunia och pekade på två brödskivor och en bit ost på köksbordet. Hon var redan iförd en laxrosa cocktail klänning.
”Laxrosa!” sa Lily och fnissade till.
”Hörde ni vad han fick att äta?!” sa James förtvivlat. ”Vad gör dom med min stackars släkting?”
”Det behöver ju inte vara just DIN släkting”, sa Lily snusförnuftigt.
”Inte min släkting?” sa James och såg frågande på henne.
”Men herregud, hur många finns det inte som heter Potter i Storbritannien?”
”Ganska många…” sa Remus fundersamt.
”Precis, och varför skulle just den HÄR boken handla om DIN släkting?”
”Det är väl klart den gör!” sa Sirius upprört och såg chockat på James som bara såg nollställd ut.
”Lily, lyssna här. Grabben har svart hår”, började James och pekade på sitt hår. ”Han spelar Quidditch, går på Hoqwarts, tillhör Gryffindor, och BETER sig som en Potter i min släkt. Borde han inte vara det då?”
Sirius la en arm om James axlar.
”Precis!” sa han. ”Det är ju Jamieponkens släkting i ett nötskal!” James slog irriterat bort Sirius arm.
”AJ! Vad gjorde du så för!” tjöt Sirius och knuffade James bakåt så att han lyckades välta Remus.
”Förlåt, Remi”, stönade James. ”Åh, Trampe din tjocka kossa!” James drog till sig en kudde och kastade sig på Sirius, med Remus efter sig.
”AAAJ! NÅD! JAG BER!” skrek Sirius under kudden. ”Drottning Lillis! Jag ber dig! Rädda mig från detta elände!” Lily skrattade och hoppade upp på fötter.
”Sällan”, flinade hon innan hon la ifrån sig boken och skyndade sig att vara med i kuddkriget.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SabbePabbe - 15 dec 07 - 17:10- Betyg:  | hahahahahihihihihi *Skrattar ihjäl mig!*
Den ärju skitrolig! | | Maadelen3 - 22 okt 07 - 09:59- Betyg: | | HAHAHAHAHAHAHAHAHAH! :D ME LIIIIKE ! :D alltsoo, orden taer ju sluuuut! ;) men det är iaf ASBÄÄÄST! :) <3<3 mermermermermermmer! :) <3 | | prickigthallon - 21 okt 07 - 20:02- Betyg: | GAAAAAAAH!!! (för typ 1000:e gången :P)
Så jävla bra ;D ;D ;D | | Mp3 - 21 okt 07 - 18:57- Betyg: | | riktigt riktigt bra ! ni skriver så otroligt bra båda två! <3 ÄLSKA!! <3<3<<3 nnu vill jag verkligen ha en fortädstting :) <3<3 | | jizmo - 21 okt 07 - 16:36- Betyg: | | Riiiiktigt bra! MER! :D | | sotfia - 21 okt 07 - 14:47 | en annan sak som oxå är värd att tillägga; JAG VAR FÖRST:D
(skyll på din kompanjon Jenny von J, som spred 'måste vara först sjukan') | | sotfia - 21 okt 07 - 14:45- Betyg: | mm, kalops är gott:)
Denna är riktigt bra och väldigt rolig!! |
|
|
|
