[Vänskap?] |
Tyvärr så är mitt lilla huvud överladdat med tankar som gör mig inget gott. Jag kan inte sluta undra om allt som sker kring mig är just mitt fel. Det har visat sig innan att jag har en sådan personlighet som lyckas, utan att ens försöka, stötta bort personer som för mig blir viktiga. Är det jag som ska ändra mig? Även om jag bara är barnet så gör det ändå ont i hjärtat. Trots att jag vet att det inte hjälper att gråta, så är det själens önskan och jag tänker inte stoppa den. Jag verkar förbli alltid bara en skugga.
Jag har tidigare tyckt att vänskap kan vara ibland en överskattad sak. Att det inte fanns något som ”sann vänskap”. Att det bara var något som människor hade hittat på, något som dem inbillade sig i och försöker lura sig själva med. Detta kan ibland visa vara sant, men jag vet att i de ögonblicken är det bara den överkänsliga tonåringen inom mig som pratar. Vad mer kan man begära egentligen en äkta vänskap? Jag vet att jag ska alltid försöka mitt bästa att inte föra det i fara. Ni vet vad man brukar säga, det är bättre med få äkta vänner än med flera ytliga och falska.
Jag vet att jag inte ens har gjort mitt första steg i ”livets cirkel” och att detta kan verka som om jag är ett gnälligt litet barn, men ibland är det bästa att bara skriva av sig. Då klarnar mitt huvud och jag kan återgå till att vara mitt pålitliga och snälla lilla jag.
|
| Kommentarer | | iafrida - 13 jul 05 - 04:56 | Man har fått en förmåga,
man har begåvats med tankar.
Det kommer man aldrig att komma i från.
Att vänskap är viktigt,
det är en del av livet.
Var bara den du är, för just du är unik.
mvh ia |
|
|
|
