Äckligt smal (del 4,5,6 - sista delen) |
som jag sa så är denna väldigt kort.. sista delen här. jag vet att den slutar ganska hastigt, men.., jag fick nåt ryck och var tvungen att skriva.
Kan tillägga att denna novell till viss del är sann.
- rött hjärta blå fjäril.
Vad gör man när man inte betyder någonting, när ingen hade märkt om man dog? Vad gör man om den som man gett sitt liv åt, älskat,, saknat, slutade känna något för en?
Allting är slut. Livet. Ricky och jag. Hon och han, han och hon. Jag minns första gången vi träffades. På biblioteket. Han råkade knuffa ner en bok, han stod på andra sidan av hyllan. Jag fångade upp den. Rött hjärta blå fjäril. Jag minns hur vi hade skrattat åt den löjliga titeln. På den första dejten hade han gett mig en blå fjäril och jag hade gett ett rött hjärta till honom. Rött hjärta blå fjäril. Jag har kvar fjärilen. Han har kvar hjärtat.
Han sa det idag. Bara sådär, tomt. Skämmigt. Pinsamt. Han sa att han tyckte om mig, men att han hittat en annan. En som han tyckte bättre om. Jag sa att han inte kunde göra så. Han bara nickade. Sedan gick han. Jag grät. Grät floder. Lät mina tårar blöta ner dubbelsängen. Jag visste varför han hade gjort så. Jag var fet. Äcklig, fet. Äcklig, överviktig. Äcklig, stor. Motbjudande. Jag vet vad jag måste göra för att få honom att gå tillbaka till mig. Bli smal. Ricky tycker om smala tjejer. Jag ska bli en smal tjej. Det finns väl inget vackrare än tunn hud, platt mage och revben? Det tycker inte Ricky. Jag lovar att han kommer tillbaka. Det är bara så. Rött hjärta blå fjäril. Hon och han.
- stackars tjej.
Jag sprang. Sprang, sprang, sprang. Det var varmt ute, i alla fall för att vara Juni. Det blåste och vinden slet i mitt blonda hår. En av dagens långa motionsrundor var nästan slut. Jag var helt slut - kroppen orkade inte mer, men jag sprang ändå.
Allt blev svart.
När jag vaknade, låg jag inte på stigen ute i skogen. Jag låg i en sjukhussäng och det var ett helt gäng med okända människor som stod runt sängen. Världen dansade runt en stund, jag såg bara ett virrvarr av färger. En äldre man lutade sig framåt, rättade till sina glasögon och sa "stackars tjej". De andra nickade. Jag suckade lätt och drog
täcket över huvudet. Jag visste varför jag var här. Anorexia nervosa. Anorexia. Jag förstod att de som stått runt sängen hade gått, det var helt tyst i rummet. Sedan så grät jag. Jag lät alla känslorna få komma ut. Jag grät, jag skakade, jag darrade. Jag somnade till ljudet av mina egna snyftningar.
- ett sista farväl.
I min dröm mötte jag Ricky igen. Han satt lutad mot ett träd som stod ensamt ute på en äng. Jag gick fram till trädet och satte mig bredvid honom. Han såg på mig och log, och jag besvarade hans leende. Solen lyste varm, klockan var nog kring tio på kvällen. Det var lugnt och stilla, förutom några fåglar som sjöng.
Jag hade sagt hans namn lågt, och sett honom i ögonen. Han vände sig mot mig och log charmigt ännu en gång.
- Du måste hjälpa mig. Jag klarar mig inte utan dig. Ricky, snälla. Jag älskar dig.
Hans blick sa allt. Ett kort och kallt nej. Han kände ingenting för mig längre, ingenting.
- Det här är sista gången du ser mig. Hjälp mig, Ricky, hjälp mig. Vi sa för alltid ..
Han reste sig upp, borstade bort gräset från sina svarta byxor och såg ner på mig.
- Du förstår inte, du lyssnar inte, du försöker inte. Det är slut mellan oss, Linn, slut.
Ricky vaknade svettig i sängen. Han hade drömt om Linn. Han hade suttit med ryggen mot ett träd en varm sommarkväll. Linn hade suttit bredvid honom. Plötsligt bad hon om hjälp. Hon hade sagt att "vi sa för alltid" - och det var sant. Han var en sån som höll vad han lovade. Han drog snabbt på sig kläderna, åt frukost och tog vespan till
sjukhuset. Han visste att hon låg där, han hade hört hur de snackade i skolan. Han hade varit elak mot henne. Hon hade gett sitt liv åt honom, älskat honom, saknat honom. Och han hade lämnat henne ensam. Hur kunde han bara ha gjort nått sånt?
Runt sängen stod fem-sex läkare och sjuksköterskor. Han skymtade Linns blonda hår på kudden och gick osäkert fram. Läkarna brydde sig inte om honom utan lade all sin koncentration på den magra flickan i sängen. Han gick sakta fram mot sängen där hon låg. Hennes ansikte var blekt och när han tog i hennes hand var den kall, död ..
Läkarna såg på honom, en av dem log ett sorgset leende och sa "vi beklagar".
Det var Rickys fel att Linn dog. Ifall han inte tagit henne för given hade hon levt. Han hade lämnat henne och trott att hon skulle klara sig. Han hade mött henne i drömmen, för att få hjälp och säga ett sista farväl. Ricky hade inte brytt sig om Linn, inte alls.
slut
Rest in peace, Tobias.
Har du en vän som du misstänker har anorexia, försök göra nåt åt det. Min vän dog, låt inte din också göra det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mikaelanystrom - 3 nov 07 - 00:20- Betyg:  | | MEN FY VAD HEMSKT:(( | | eviigheet - 1 nov 07 - 14:20- Betyg: | | fy fan va hemskt :( beklagar de som hade hänt Tobias <3 | | anchii - 30 okt 07 - 11:15- Betyg: | usch.. fyfan vad hemskt,
beklagar det som hände med tobias.
du skriver så jävla bra!
take care :)<3 | | shuuulia - 22 okt 07 - 20:25- Betyg: | fyfan vad hemskt.
bra skrivet <3
ta hand om dig. | | Ifos95 - 22 okt 07 - 13:21- Betyg: | Beklagar verkligen över att din vän dog, om min vän dog så
skulle jag ta självmord... Skitbra skrivet iallafall.
Älskar verkligen hur du skriver...<3 Ta hand om dig<3 | | Tantor - 20 okt 07 - 19:40 | | Okej, stackars dig :( <3 Lider med dig, vet hur det känns>< | | xTiNGELiNG - 20 okt 07 - 18:54 | tack alla, för era fina kommentarer..
Tantor - det är lungt.. ja, han bantade ihjäl sig, kan man väl säga..
Terri - okej, vad jobbigt. men bra att ni är friska nu iallafall <3 | | Tantor - 19 okt 07 - 15:52 | | Jag beklagar det som hände ed din vän, Rest In Peace<3 ''Banta''han igäl sig? om man kan uttrycka sig så förlåt om det låter elakt. men det é det inte jag lovar. | | billtom - 19 okt 07 - 10:28- Betyg: | | skit bra... men sorglig...ja beklagar om vad som hände med din vän | | r_osa - 18 okt 07 - 21:45- Betyg: | | sorglig..den är så otroligt fin!! snälla sluta ALDRIG skriva!! <33 |
|
|
|
