A godlike game |
Nimothel låg på rygg med den vidriga besten över sig. Dess saliv rann ned över hans ringbrynja och han stirrade chockad in i de gula rovdjursögonen som
tycktes lysa likt eldar ovanför honom. Svärdet låg ett tiotal meter från honom och det enda som kunde hålla monstrets sylvassa tänder från hans hals var hans
egna händer, hans styrka. Den unga skogsalven hade fått ett grepp mellan tänderna på den vargliknande besten och tvang isär käkarna som bara var några centimeter från
hans anskte nu. ''- Hjälp mig för helvette!'' Skrek han åt sin kamrat Farn som hade stått likt en staty då besten snabbt likt katten kastat sig ut ur skuggorna
mellan träden och träffat Nimothel. Farn hade på bråkdelen av en sekund dragit fram bågen och avlossat en pil på monstret. Den borrade sig djupt in i den
mörkbruna raggiga pälsen på dess manke och monstret ryckte till, men han tänkte tydligt inte släppa sitt byte i första taget. Farn drog fram ännu en pil, men denna pil
som låg för strängen var förgiftad med en kraftig drog som inte skulle döda, men snabbt göra den vargliknande besten drogad och kraftigt försämra hans syn. Farn släppte strängen och pilen träffade monster i den vänstra sidan. Ett högt rytande lämnade dess käftar och varelsen kastade sig bakåt av den kraftiga smärta som giftet spred.
Farn kunde inte låta bli att le och besten tycktes fått nog av de två pilarna, för den vacklade kraftigt medans den halvt sprang in i skogen igen.
Nimothel låg kvar på marken en kort stund innan han reste sig upp. Ryggen ömmade och armarna skakade efter kampen mot monstret. ''- Tack...'' sa Nimothel och gick bort till sitt svärd för att plocka upp det. Farn tycktes mer upptagen av något annat för han stod hukad mot marken med ryggen mot Nimothel. ''- Vi är på rätt spår... Baronen gick åt det här hållet!'' sa han plötsligt och ställde sig upp.
Nimothel vände sig mot honom. ''- Vilket håll?'' frågade skogsalven. Jägaren vände huvudet mot öst. ''- Ditåt.'' sa han och pekade mot de mörka bergen som tornade upp sig bortom horisonten. ''- De är högst en halv dagsfärd före oss.'' Fortsatte han. ''- Så, vad väntar vi på då?'' sa Nimothel otåligt och visslade till. Det var tyst en kort stund, men
så bröts plötsligt tystnaden av ett väldigt vrål och den mindre drake, ungefär lika stor som en ardennerhäst kom flygandes över himlen i en hög fart. Det mörkgröna fjället
glittrade likt rubiner i solskenet och då hon smidigt landade intill sin ryttare med en väldig duns tillsammans med en tung vindpust. Nimothel hoppade upp på drakens rygg
och såg väntandes på Farn. ''- Vad?'' frågade jägaren. ''- Kom igen nu.'' sa Nimothel och nickade mot draken. ''- Åh nej!'' sa Farn och höjde händerna för att sedan backa några steg. Nimothel suckade och lade huvudet irriterat på sne: ''- Dem är ju en halv dag före oss! Om vi ska kunna hitta baron Edwin och Falahar måste vi flyga, det finns inget annat val. Farn såg ut som om han bestämt sig för att vägra, men efter en stund kom han fram och satte sig på drakens rygg bakom Nimothel. ''- Det här...'' mer hann han inte säga innan drakhonan fällt ut vingarna och med ett kraftigt avhopp från marken hade de lättat och seglade nu fram genom luften. För att vara en så liten drake var hon otroligt
stark och uthållig. Framför dem tre bredde sig ett jättelikt vilt skogslandskap ut sig. Lång borta mot horisonten kunde man se jättelika berg torna upp sig som hungriga tänder.
Vad som väntade dem där visste dem inte, men de var tvugna att finna baronen, till vilket pris som helst!
Samtidigt, i en jättelik sal med väggar gjort i rent vitt marmor, satt två figurer vid ett slags bord. En av dem var en väldigt vacker kvinna klädd i en lila kjol. Det enda som skiljde henne från att vara mänsklig var att ett tredje öga fanns mitt i hennes panna. Mitt emot henne satt en man. Han hade svart hår och mörka bruna ögon. Han bar en mörk svart mantel som han svept in sig i. Båda två av dem höll i ett antal kort som de såg på. Mannen hade lagt ut ett kort på bordet med bilden uppvänt. ''Astarofs 3 roddare'' stod det
och på bilden fanns en väldig krigare iklädd en skräckinjagande rustning, vad som kunde vara en man men man kunde inte se konturerna av honom för en slags dimma omsvepte honom. Den tredje personen på kortet föreföll också vara en man men ögonen var rovdjurslika och tänderna var långa likt en vargs. Kvinnan hade tidigare lagt ut ett kort på två mäniskor. En människa iklädd i rustning och så en högalv som tycktes hålla ett eldklot mellan händerna. Kortet hette ''Baron Edwin'' Men nu lade kvinnan med de tre ögonen ned ännu ett kort. På den bilden stod det ''förstärkning.'' Bilden föreställde en människa som var klädd som en man till skogs med en pilbåge och ett svärd intill bältet. Den andre personen var en skogsalv och i bakgrunden fanns en drake. Mannen mitt emot kvinnan såg ytterst missnöjd ut då hon lagt sitt kort. ''- Förstärkning säger du, miss Petunia?'' Han skrattade lågt och fingrade med ett av sina kort. ''- Då får jag väl bjuda upp till dans.'' Han kastade fram kortet på bordet och en flämtning lämnade miss Petunia.
Forts. kommer
kommentera gärna
|
|
|
|
