Sant eller falskt? |
Nu tror du säkert att jag är död,att du lyckades klyva mej och mitt samvete,men så är inte fallet.Jag skriver ett brev till dom som inte visste om det här,att det här var verkligheten för oss.En kall natt imitten av december kom jag hem från skolan,det var sista dagen,sen var det ett långt och härligt vinterlov som väntade.Jag tände en brasa,dukade och lagade mat.Som vanligt så väntade jag tills du kom hem från jobbet så vi kunde äta tillsammans.Men den här kvällen kom du inte.Jag väntade och väntade men efter en timme så började jag bli orolig och ringde dej,men den var avstängd.Jag åt mat och somna framför brasan den kvällen.Jag vaknade av ett haltande som kom utifrån,jag kravlade mej upp för att kika i en fönsterspringa,en mörk skugga,sen hörde jag en smäll i dörren.Det var du.Jag la mej till rätta för att försöka somna om på nytt.Du haltade till köket och jag hörde ett skåp öppnas och sen stängas.Haltandes hördes allt mer tydligare och närmare,tillslut stod du bakom mej.Jag blev rädd,men låtsades ändå att sova fdör jag visste sen år tillbaka att ditt temperament inte är och leka med.Jag hörde en svag viskning i mitt vänstra öra;
-Alla ska vi dö en vacker dag...
-Dö,dö,döden väntar dej,jag ska skära dej i stycken och äta alla delar,jag ska se dej lida,jag ska se dej dö framför mina ögon!
Du log med ett brett leende och såg ner på mej.Det sista jag kände var ett hugg i bröstkorgen och viskningarna som kom om och om igen.Sen blev allt svart.Jag vet inte vad du gjorde med mej och min kropp men nånting gjorde du,det vet jag,för hela min själ värkte.
Den 1 Januari klockan 13.00 begravdes min kropp.Hela släkten var där,alla utom du.Du tror allt är bortglömd,du tror att jag är död,min kropp finns inte,men min själ finns kvar.Jag kommer nog aldrig fatta anledningen till varför du gjorde det här mot mej.Jag som under alla år har stöttat och hjälpt dej när du mått som sämst.Anledningen till att jag skrev det här brevet var för att jag vill att ni som läser det här brevet ska verkligen veta vad du gjorde den kvällen och få svar på mitt försvinnande.Jag var ditt barn,men du var inte min pappa.
Jag förlåter dej aldrig efter det här...
|
|
|
|
