Var det bara en dröm? [del 2] |
De satt där tysta ett bra tag innan en kvinna kom fram och frågade om deras biljetter. Elin började rota i fickan och fick till slut tag på busskortet som låg längst ner i fickan. Han skrattade lite åt henne samtidigt som han höll upp sitt busskort. Kvinnan nickade och gick därifrån. Elin kollade på honom och log, hon kunde inte låta bli att le när hon var i hans sällskap.
Tåget började närma sig Ormsta och de gjorde sig redo för att gå av. Tåget saktade ner och stannade med ett litet ryck. Han böjde sig fram och tryckte på knappen och dörrarna öppnade sig. Kylan slog emot henne när det klev av tåget och hon var tvungen att dra upp dragkedjan på jackan innan de fortsatte bort på perrongen.
- Mina föräldrar kommer skämma ut mig. Han Tittade på henne och skrattade till.
- Ähh dina föräldrar är säkert jätte trevliga. Elin log mot honom.
Fast hon kände sig själv väldigt nervös över vad hon skulle säga när hon träffade dem.
Det var inte långt hem till honom från perrongen, 500m. Elin kände hur det började bubbla i magen på henne, både av nervositet och också förväntningar. Han öppnade dörren och hon klev in i den varma hallen.
- Hej Martin, är du redan tillbaka. En kvinna kom ut i hallen och hon antog att det var hans mamma.
- Maria. Hon sträckte fram handen och Elin skakade den.
- Elin.
Martins pappa dök också upp i hallen och han hälsade också på henne.
- Du kanske ska visa henne runt. Maria log mot Martin och han nickade.
Martin visade henne runt lite snabbt och gick sedan upp på övervåningen.
- Där är Emelies rum. Martin pekade på rummet till vänster. Och det här är mitt rum. Martin öppnade dörren till rummet som låg till höger.
- Åhh wow. Elin tittade sig runt i det lilla rummet.
Det ljusgråa väggarna fick henne att känna sig lugnare.
- Jag vet inte vad du vill göra nu men vi kan ju alltid lägga oss och sova. Martin började skratta och slängde sig i sängen.
- Jag är ju inte trött ju. Elin slängde sig ner bredvid honom och började skratta lite.
De låg där och bara tittade på varandra en lång stund innan han tog tag om hennes hand och kramade den. Martin flyttade sig lite närmare henne och slog armarna om henne, och där låg det och bara kramades. Det gjorde ingenting men ändå var det här det bästa Elin någonsin varit med om.
|
| Kommentarer | | SvartaPantern - 15 okt 07 - 15:49 | | fortsättningen kommer senare ikväll, om jag orkar skriva mer idag :P | | CanYouKillMe - 15 okt 07 - 15:26 | | Skiiitbraa :D <'3 |
|
|
|
