Var det bara en dröm? [del 1] |
Elin slog på datorn, 968 olästa e-post meddelanden. Klockan på datorskärmen visade 21.04, men den gick 9 minuter före. Hon borde egentligen sätta sig och öva på engelska glosorna men dagens händelser hade fått henne på helt andra tankar.
Elin vaknade av väckarklockan som började tjuta bredvid hennes öra, hon satte sig upp, äntligen var det söndag. Hon klädde snabbt på sig kläderna som låg i en prydlig hög på stolen. Tåget mot Mörby centrum skulle gå om två timmar, vad skulle hon göra under den tiden?
Elin gick in i badrummet och stirrade med trötta ögon in i spegeln, hon hade svarta ringar under ögonen och hennes kinder var alldeles röda. Elin suckade och satte på kallvattnet och väntade tills det blev riktigt kallt. Hon stoppade in händerna under vatten strålen och handen fylldes snabbt av det kalla vattnet. Hon tvättade av ansiktet och gick sedan upp för trappan och gick in i köket. Hennes föräldrar och hennes lillebror och hennes två lillasystrar satt vid bordet och åt med god aptit. Elin slog sig ner i kökssoffan och bredde sig två mackor.
- När skulle du ta tåget? Hennes mamma kollade frågande på henne.
- halv tio.
Elin åt upp mackorna och gick ner och satte sig framför datorn, han var inte inloggad på msn.
Tiden segade sig fram men tillslut var klockan 09.15 och hon skyndade sig iväg till tågstationen. Hon hade höga förväntningar på dagen, hon hoppades bara att hennes önskningar skulle gå i uppfyllelse.
Hon var fortfarande okysst även fast hon var 14. Hon hoppades på att ha ändrat på det innan dagen var slut. Tre minuter tills tåget mot Mörby centrum skulle ankomma stod det på skylten. Elin slog sig ner på bänken och började försiktigt trumma med fingrarna på knäna.
Tåget kom och hon klev på. Det började snurra i huvudet på henne, hon började känna sig riktigt nervös.
Det var tomt i vagnen förutom hon själv och gubben som satt längst bak. Tekniska högskolan, ekade en röst i högtalarna och Elin reste sig. Dörrarna till tåget öppnades och hon klev ut på perrongen. Det var helt öde på perrongen förutom hon själv. Hennes steg ekade i tunneln när hon skyndade sig bort mot rulltrapporna, hon skulle möta honom om 2 minuter.
Hon sprang upp för rulltrappan och skyndade sig fram till pressbyrån. Tåget från Ormsta skulle ankomma om 1 minut.
Fiolspelaren som hade stått där ända sedan hon kom, spelade samma melodi om och om igen och melodin hade börjat fastna i huvudet på henne. Men plötsligt stod han där, framför henne med händerna i fickorna och med ett leende på läpparna.
- Hej. Elin var för glad för att säga något annat.
- Hej. Han log mot henne och tittade sedan ner i marken.
De började långsamt gå bort mot tåget. De sa ingenting när de gick där och det fick henne att känna sig ännu mera nervös.
- Snälla säg något. Elin brast ut i skratt.
- Som vadå? Han log mot henne. De började skynda på stegen lite grann.
Tåget stod inne och det hoppade på i vagnen längst fram.
- Hur mår du då? Elin slog sig ner på sätet närmast fönstret.
- Jag mår bra, tror jag. Själv? Han slog sig ner mittemot henne.
- Jo de funkar. Elin tittade ut genom fönstret, Det hade börjat regna ute. Hon hade haft svårt för att inse hur läskigt det skulle vara att träffa hans föräldrar för första gången, men nu mötte den känslan henne med en hård knuff i magen.
Tåget började rulla och det tog inte lång tid förens det kändes som att det åkte ut på landet. Det blev mer och mer skog ute och färre hus. Elin började trumma på knäna med fingrarna men slutade direkt när han log mot henne. Elin skrattade till och lutade huvudet mot fönstret. Hon hade aldrig varit såhär nervös förut.
|
| Kommentarer | | LittleHoney - 15 okt 07 - 09:58 | | meeer :) |
|
|
|
