Vene |
Jag har smugit ner för trappan, på bara fötter. Orkar inte det här just nu. Ingenting orkar jag för tillfället. Det är så jävla jobbigt.
Nej, ingenting har hänt. Det är inget sånt. Det är bara... för mycket.
Sitter i källaren och har snott åt mig mammas dator. Vid min egen kan jag inte sitta. Den står i vardagsrummet, där mamma sitter. Tänkte gå och lägga mig på sängen och skriva, men nej då. Min pappa ska ju se på tv där. jag orkar inte den här jävla ombyggnaden. jag har ingenstans att vara. Får inte plats. Att inte ens ha ett eget rum att låsa in sig på. Att tänka på... Fan vad jobbigt det här är. jag vill bara kunna gråta någonstans utan att hela familjen ser det! Jag vill kunna skrika utan att någon annan hör. jag vill kunna skriva utan att någon står och hänger över axeln på mig. Jag vill kunna tänka!
Det här går inte längre... Det funkar bara inte. Vafan, vi har ett badkar i vardagsrummet? Hur normalt är det på en skala?
Låter som om byggnationen är problemet... nej. Det är väl jag som är problemet... antar jag. Jag orkar bara inte. Klockan är liksom kvart över tolv. Det är söndag. OCh skola i morgon. Varför sitter jag framför en datorskärm i en mörk källlare och skriver? Därför att jag måste. Kan jag inte vara ifred utan att få lust att slå mina föräldrar så måste jag sitta här i källaren och knattra på tangenterna. Det får väl bli mina tankar. Det är mina tankar... men... jag orkar inte tänka på något annat. Jag behöver skriva ner det här. Jag skiter fullkomligt i om det är skola imorgon. Det här är något sjukt behov jag har. Brukar inte göra det annars, men som sagt. Annars brukar jag ha någonstans att tänka. Det har jag inte nu.
Jag vet faktiskt inte varför allt är så jävla jobbigt nu. Jag har ingen aning om det och jag vet inte ens om jag orkar ta reda på det. Men så är det iallafall. Det finns något i mig eller runt omkring mig som är fel, men jag orkar fan inte.
Hur länge kan en människa hålla sina tankar för sig själv utan att berätta dom för någon? Finns det en gräns för hur länge man orkar? Finns det en gräns på hur mycket man överhuvud taget KAN tänka? Någon gång måste ju hjärnan bli full, men när? Det känns som om jag har tänkt oavbrutet i flera år nu... Hur länge till kommer det kunna vara så?
Jag har alltid vart den som får lyssna på mina kompisars problem. Har säkert hjälpt dom mycket med att lyssna. Låta dom berätta. Jag uppmuntrar, har många gånger sagt till min kompis att hon är mitt allt och helt fantastisk. Tex när hon har vart jätte ledsen och bara gråtit ut över mig om hur jävla dum hon är. Jag har tröstat. Har lyssnat. Har förstått, kommit med tips. Försökt förklara mina tankar om allt för henne. Ibland har hon förstått och det har nog hjälpt henne, men nu... Vem ska lyssna på mig?
Sanningen har hunnit ifatt mig. Det som har hänt har kommit ikapp. Det finns inga ursäkter längre. Jag är inte för liten för att förstå. Nej nej. Jag fyller fjorton om lite drygt en vecka. Herregud. En vecka... Jag har nog aldrig mått så här dåligt så nära min födelsedag. För första gången i mitt liv ser jag faktiskt inte fram emot det. Känns bara... obetydligt.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Försöker väl ignorera allting. Låtsas att jag inte förstår. att jag inte hör. Men allting lagras i bakhuvudet. Ord, händelser, utseenden .Allt hamnar längst bak och någonstans så kommer jag alltid ihåg det. Det enda som förstår mig är musiken. Musiken är mitt liv. inte ens det förstår mina kompisar. Dom försöker i alla fall inte förstå.
Tack till er som har försökt. till er som jag har pratat med genom msn. Många av er har gett ett enormt stöd och jag vet faktiskt inte riktig vad jag ska säga som tack.
Precis. Nu kom min mamma igen. Självklart. inte ens HÄR kan jag vara ifred. HAtar det här. Jag orkar inte. Det finns så sjukt många frågor som jag inte har ett enda litet svar på.
Vem är jag? Varför finns jag? Älskar någon mig? Vad är min stil? Varför lyssnar ingen? varför förstår ingen? Så grymt mycket och svra frågor och det här är bara några av dom.
jag borde gå och lägga mig, men jag orkar inte. Orkar inte bry mig. Det känns meningslöst. vaddå sova? Jag behöver inte sova. Min energi finns i det här. Att skriva. SMina ord som jag trycker ner. Bokstav för bokstav. ingen som jag känner får läsa. Det blir för personligt. Bara ni. Ni främlingar som inte vet vem jag är. Ni vet inte hur jag ser ut. Ni vet inte hur jag är i skolan. Ni vet bara hur jag skriver och kanske mitt namn. På internet är jag mitt sanna jag, något som jag verkligen inte är i tillexempel skolan: Där vet jag inte vem jag är. Men det är ngot jag måste ta reda på.
Ni behöver varken kommentera eller läsa det här. Oj, det kanske är lite sent att komma med nu... Men, om ni har läst hela vägen och tänker lämna en kommentar. Tack Att någon läser, betyder att ni lyssnar. Försöker lyssna. Kanske till och med först¨.- men går jag inte och lägger mig nu, blir jag väl halvt ihjälfrågad av min mamma. Något som jag ännu mindre orkar med just nu. Så tack för att ni läste och brydde er. Det känns väl bra... antar jag. men smom sagt. Ni behöver inte kommentera. Behövde bara skriva av mig. Mvh Chulia
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sandruskapuska - 2 dec 08 - 01:35 | Hej, det är väl så man börjar ett medelande och egentligen inte en kommentar.
Vill bara säga att här finns ännu en främling som finns här för dig. Jag lyssnar gärna, pratar om inte du har någonting att säga. Eller bara finnas.
Känns som om jag vill kunna erbjuda dig det, efter allt du har gett mig.
En ensam tid för mig själv på nätterna. Dra mig tillbaka från allt som jag kallar mitt liv, och bara slänga mig in i en annan värld. Försöka glömma mina egna problem, som jag knappt står ut att tänka på.
Tiden har gått sen du skrev detta, men jag kommer att finnas kvar. <3 | | prickigthallon - 28 jan 08 - 18:13 | GAH! Sötaste. Satt och letade efter det, och här var det ju. Anledningen till att vi började prata. Like, Gash. Jag är så lycklig för det. För du är seriöst en av de mest viktiga människorna för mig. Jag vet att jag talar om det jämnt och ständigt, men liksom, säg bara till om jag ska sluta </3
Du får mig att bli hel.
Trots att du inte ens har sett min utsida, min insida eller mina fel.
Du har inte sett mina brister och du har inte ens hört min röst.
Men jag vet att mitt hjärta, det som dunkar i mitt bröst,
Har rätt när det säger att du är så viktig som du är
Trots att jag är här och du är där
Ska vi väl någon gång lyckas hitta varandra
Sötnöt, du är inte som alla andra.
Nej, fyfan, tack gud för det. Du är underbar!
Tänk att jag någon gång kan vara på väg att träffa dig, och ropa genom ytterdörren att:"Jag far."
Vad kan jag säga mer än att du är söt?
Jag älskar dig, min lilla nöt <33 | | Lora - 28 nov 07 - 18:20 | ännu en främling här, som bara vill tala om att jag finns om du behöver hjälp och stöd.. jag kände igen mig i en del av det du skrev.. har en låg period nu och vet inte riktigt vem jag ska vända mig till.. la ut en dikt nyss med samma tanke i huvudet som du, jag kan berätta för dessa främlingar hur jag mår.. med nära vänner blir det för känslosamt och jag orkar inte med.. här ska jag hjälpa dig och jag börjar skriva om MINA problem ist! ledsen..
men som sagt, en del känner jag igen mig i nu och om du vill prata så tror jag att jag kan förstå.. och en del känner jag igen från när jag gick i åttan.. jag vet att det här kanske, mest troligt, inte är vad du vill höra, men det där är bara de gamla vanliga tonårsproblemen.. jag kände samma sak i åttan, ingen kunde förstå och min enda sanna vän var musiken.. det är inget fel med det, men kom ihåg att DET KOMMER GÅ ÖVER det har det gjort för alla flickor som varit tonåringar genom historien! vill du kan du prata om de problemen med mig också.. en lite äldre främling som är van vid att finnas till hands om en vän behöver prata och som gått igenom det du går igenom och därför kanske kan ge lite råd...?
du vet var du hittar mig om du behöver mig!^^ | | Ifos95 - 27 okt 07 - 11:08 | Om du någonsin behöver prata så så du veta att jag finns
här,jag är rätt så ofta i samma situation (har ingen
aning om hur det stavas men hoppas du förstår ändå.).
Fråga om du vill ha min msn. | | chulia - 23 okt 07 - 17:15 | Fanny_94 : jo, tack gumman. Du hjälper otroligt mycket bara genom att finnas.<3
Prickigthallon: Åh, men gud. Alltså, ni är ju allihop alldeles för söta. Tack gumman. Du får gärna adda min msn, den står på min sida. <3
Iloveyouflipp: Åh, Foodie, tack underbara människa <3 En kommentar hjälper mycket mer än du tror. Lycka till själv! <3 | | iloveyouflipp - 23 okt 07 - 17:08 | Chulia.
Jag kan inte sätta mig in i din situation, eftersom jag inte varit i den själv, men jag, hur det än låter, finns här för dig.
Jag har själv problem hemma, och i skolan. Jag har haft det svårt i kanske något år nu.
// Kram Foodie
P.s Lycka till <3 | | prickigthallon - 22 okt 07 - 18:58 | Hej.
Det känns konstigt, men bra att säga: Jag finns här.
Jag tror nog att vi är ganska lika. Jag har alltid fått vara den som lyssnar och förstår, ger råd och försöker förstå. Jag har haft egna problem, mne liksom inte haft ngn att prata med, så om du känner så, finns jag självklart här. Skicka ett meddelande eller be om min msn, eller så. Absolut, jag finns här. Jag vet att det låter precis som alla andra, och jag vet att det låter konstigt eftersom vi inte känner varandra, men jag vet att om jag hade vart dig hade jag bara blivit glad att någon bryr sig, och jag tror att du känner så med?
På ett sätt har du tur. Du har ditt sätt att skriva och din underbara förmåga (som du bara MÅSTE ta vara på) och den gör att du kan skriva ner dina känslor, som du gjort här, och du kan skriva om medtycke och hjälp och få resposn av alla underbara människor här på dikta. Var lycklig för det. :)
Lycka till, och om det känns fel och du inte har ngn att prata med så finns jag här, hur sjukt det än låter :) xD
Massvis med Kramar Annie :) | | fanny_94 - 17 okt 07 - 16:21 | | Oj det var inte meningen att sätta poäng;S | fanny_94 - 17 okt 07 - 16:20- Betyg:  | | Asså du! När du kmr hit får du gärna prata av dig, för vi har ju aldrig träffats och då kanske det blir lättare att prata eftersom du inte känner mig så jättebra ( asså du känner mig ju bra, men vi har ju lixom aldrig träffats, ja du fattar säkert!!) så då kanske, om du vill berätta för mig. För jag kan lyssna. Jag kan prata. Jag kan göra det om du vill. Och jag kan trösta dig om du vill :) Hoppas att det blir bättre snart. Om det är nåt du vill snacka om kan du ju alltid ringa. En jättebamsekraaaam (L)(L)från Mig. | | chulia - 16 okt 07 - 19:08 | | Tack allihop. Ni är ju bara för bäst... Trodde inte att ngn skulle kommentera, men se vad fel jag har. skönt att veta att alla ni förstår... och, ja. Tack för att ni erbjuder er att lyssna. Det behövs, kan man väl säga.. Kramar. Mvh Chulia | | Emma_Mattias - 16 okt 07 - 18:52- Betyg: | ja förstår precis va du menar!
har gått igenom precis samma sak.det e skit jobbigt!
ja förstår dej rpecis :( man får förssöka stå ut och prata
me någon.. ngn på msn kan fungera. det gjorde de för mej (:
finns om du vill prata elr berätta nåt! KÄMPA PÅ!!!! (L)
Kram emma <3 | | jenny_t94 - 15 okt 07 - 15:15 | | mm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, menmen...Kram<33 | | Maadelen3 - 15 okt 07 - 14:04 | Gumman!
Jag vet att jag inte känner dig mkt alls, men du ska veta att på vissa saker så är vi så OTROLIGT lika, som du kommentera på min. Jag lovar, jag finns här, där och överallt om du vill prata, jag kommer å lyssna, det är något jag om möjligt är bra på.. Nej, jag vet ju inte hur du är i skolan, men ingen här (utom redcard Hrphff) vet hur JAG är i skolan, heller. Du ska veta att du KAN skriva allt till mig, så lyssnar jag, så som du orkat ens försöka lyssna till mina problem, som inte så många jag ser face mot face ids.. Du behöver inte vara rädd att jag ska svika ditt förtroende, om du skulle säga nåett, för jag skulle aldrig klara av det, för enligt det jag pratat med dig, är du för snäll och så för det! Jag har ju aldrig träffat dig, vet inte hur du ser ut, men av allt vi pratat på msn så får jag känslan av att du är världens snällaste och gulligaste tjej, en riktig vän!
Alltså, jag börja ju nästan gråta då du beskrev allting, för din skull, du vet! Åh.. Att dina kompisar inte vill/försöker förstå att musiken är ditt liv, det är ju fooen taskigt! Man ska ju kunna acceptera varandra, tkr jag! Den som inte accepterar mig som jag själv är, är ingen riktig vän.. Jag VET hur det känns att inte ha nån ostörd plats, våran dator står i vardagsrummet, jag har INGET lås på min dörr, min syster kollar i min dagbok! Jag fattar!
Fyller du år om en vecka? Men grattis! <3
Du ska veta hur mkt du betyder för mig, tjejen, bara av att vi har prata på msn!
Varför ingen lyssnar, kan ju kanske vara tt dom inte vågar erkänna för sig själv att dom inte varit så jäkla snälla som dom trott, att dom kanske har sårat!
Då du itne vet vem du är i skolan, kan det vara att du låtsas vara nåen annan så ingen ska klaga/hacka? Jag tänkt, så äre för mig..
Jag älskar dig jue, du är ju min alldeles egna TVILLING! <3
Men kom ihåg, du har min msn, jag kommer att finnas där, här och överallt, vill du prata , så lyssnar jag! Kom ihåg det, å Take Care! <33 | | Ericautank - 15 okt 07 - 12:23- Betyg: | Du uttrycker en massa känslor på samma gång, det som får
en att förså.. Jag känner igen mig själv i novellen. Finns
här om du vill snacka. <3 Om du vill snacka kan du adda:
Dukktig_Flikka_jag@hotmail.com (Ps. Ingen annan) Hoppas du
känner dig bättre snart :)<3 | | ptrof - 15 okt 07 - 00:26 | bra att du har insyn och förståelse för dig själv.
Förstå dig själv - så kommer allt bli mkt ljusare.
Bra uttryckt! |
|
|
|
