vinterkärlek del ett |
Jag satt i mitt rum, väntade på att klockan skulle bli tillräckligt mycket. Det var ungefär en kvart kvar tills att jag skulle möta min kompis utanför fotbollsplanen. Jag kollade ut, det var fortfarande mörkt. Stjärnorna glittrade på himlen, och snön glittrade på marken, jag såg snön ligga tungt på de nakna grenarna. Jag satt och drömde mig bort en stund, jag drömde om vintern, julafton, stjärnhimlen och massor. Mina tankar avbröts av att mobilen i min ficka började vibrera, så plötsligt att jag hoppade till.
”Hallå?”Svarade jag.
“ Hej, det är Louise, jag står och väntar… Vart är du?”
”Oj! Förlåt! Jag hade helt glömt bort…” Sa jag nervöst. Hon skrattade.
”Ja, men skynda dig nu! Det är svinkallt ute!” Sa hon och skrattade. Jag log för mig själv.
”Förlåt! Jag kommer nu.” Sa jag och la på. Jag var ju helt klar så jag sprang ut. När jag kom ut på gården var det nästan så att jag inte ville gå i snön för att den glittrade så vackert, men det är klart att jag var tvungen att gå i den, jag småsprang fram till Louise och gav henne en kram. Vi började gå mot skolan. Isvindar kylde ner hela mig. Jag satte ner ena handen i snön, och upptäckte att det var kramsnö. Jag log för mig själv och kramade snöbollen tills den blev någorlunda rund. Sen kunde jag inte hejda mig. Jag slängde den rakt på Louises arm och sprang i förväg.
”Hey!” Skrek hon och sprang efter. Nu skulle jag dö! Det var det jag förstod, jag sprang för livet, men jag ramlade. Louise slängde sig över mig och tryckte ner en snöboll i ansiktet på mig.
”NEEEJ!” Skrek jag mellan allt fnitter och gapskratt. Jag slängde av mig Louise och hon sprang iväg hon med. Jag sprang efter, jag hann ikapp jag slängde en snöboll som träffade henne i nacken, smälte och rann ner in i tröjan.
”AAAAH!” Skrek hon och kollade bak på mig, hon log, men hennes leende dog bort och hon pekade bakom mig.
”Kolla bakom dig!” Jag log. Tror hon verkligen att jag går på det där? Jag kände mig riktigt smart, enda tills jag kände en blöt blaskig snöboll i huvudet.
”Vem fan?” Utbröt jag och vände mig blixtsnabbt om. Där stod en kille som jag aldrig sett förr. Vad normalt att kasta snöbollar på folk man inte känner. Jag kunde ju inte låta bli att hämnas, det blev en fullträff, rakt i ansiktet. Jag sprang, och Louise följde efter. Väl framme i skolan så var jag tvungen att skynda mig, klockan var snart åtta. Utanför klassrummet mötte jag mina kompisar. Jag kollade mig själv i spegeln, jag var högröd i ansiktet, håret var blött. Folk måste undra vad jag har gjort? Jenni, min bästa kompis tittade fundersamt på mig.
”Snöbollskrig” Sa jag utan hon hade frågat. Hon knep ihop läpparna för att inte skratta och nickade. Jag fnissade, och då kunde inte hon heller hålla sig, så där stod vi och skrattade. Alla som gick förbi såg ut som levande frågetecken. Lena, våran lärare ställde sig utanför dörren till vårat klassrum och ropade på oss.
När alla var samlade i klassrummet så sa Lena:
”Ja, det kommer en ny pojke i klassen idag” Och precis då kom han in, hon som jag hade kastat en snöboll på. Gud vad söt han var! Hur kunde jag kasta snö på honom? Jag satte huvudet i händerna… Jag dör! Tänk om han kommer ihåg? Tänk om han tycker jag är typ helt dum i huvudet, tänk om…
”Lovisa?” Sa läraren som om jag var på en annan planet, vilket jag på sätt och vis var.
”Va? Ja?” Svarade jag osäkert. Alla i klassen fnittrade och viskade. Bra start!
”Jo, vi kör en liten namnlek för att Mikael här ska lära sig alla namn” Sa Lena irriterat.
”Jaha. Ehhm, Lovisa.” Sa jag och tittade ut genom fönstret.
”Jaa, och vad gillar du på L?” Frågade Lena, ännu mera irriterad.
”Ehhm… Mina lovika-vantar?” Sa jag och kände mig stolt. Lena såg ut som om jag hade fattat helt fel.
”Det var inget mer va?” Jag var ju tvungen att vara helt säker. Lena skakade på huvudet och jag såg på henne att hon verkligen ville skratta, men fick liksom inte. Mikael fnissade till, jag kollade på platsen bredvid mig som alltid stått tom. Nej! Tänk om han skulle få sitta bredvid mig?
”Ja, men vad bra! Då kan du gå och sätta dig bredvid Lovisa där nere. Han log. Jag såg i ögonvrån att han kom närmare och närmare.
”Snacka revansch jag ska få sen?” Log han. Gud vilken sött leende. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | niinnii - 20 okt 07 - 10:30 | | skit bra :D | | myhrberg - 12 okt 07 - 21:50 | stenhjaerta : jaja, dina. men mina också, för jag ska sno dom! XD <33
SoakedInLuxury_ : haha, ja tvåan finns nu! ^^ | | SoakedInLuxury_ - 12 okt 07 - 21:18 | | MER | stenhjaerta - 12 okt 07 - 21:09- Betyg:  | | MINA* lovika-vantar :)<3 | | myhrberg - 12 okt 07 - 21:02 | | jag tänkte inte ens någonting på din | | myhrberg - 12 okt 07 - 19:41 | | jarå, snart. hoppas jag, den är rolig å skriva ;) | | gwenii - 12 okt 07 - 19:40- Betyg: | | ÅÅH, JÄTTEBRA! vill läsa mer NU! Klar med kapitel 2 snart? :)<333 |
|
|
|
