Milja vs Mill [del 43-44] |
nu är den snart slut, hoppas nån orkat läsa allt (:
Del 43
Nicklas och Emelie kom tillsammans den följande måndagen. Nicklas hade ett klurigt leende och Emelie bar på en stor låda. Milja sneglade nyfiket mot den, och Nicklas harklade sig.
- Ärevordiga Milja Dahlgård. Jag och ännu mer ärevördiga Emelie Christiansson har en överraskning åt dig.
Emelie satte ner lådan på bordet framför henne. Milja öppnade den, lite konfunderat. Inuti låg en jättelik gosedjurstiger, en sådan som man kan vinna på nöjesfält.
Nicklas flinade.
- Jag har inget ansvar, det var Emelie som köpte den.
Milja vände sig mot Emelie med tårar i ögonen.
- Tack, viskade hon.
Emelie log sitt sommarlovsleende.
- Ingen orsak Milja. Tigrar är fighters, precis som du.
Fighter. Det fick henne att känna sig stolt över sig själv. Stolt över att hon överlevt. Hon såg i sina kamraters ögon att de kände detsamma.
Det enda smolket i glädjebägaren var hennes mamma. Sin pappa hade hon fått ganska bra kontakt med, även om det ibland kändes ansträngt.
Esther jobbade stenhårt på deras relationer, men det hjälpte inte. Miljas mor var oförmögen att se bakom dotterns diagnoser. Till slut bad Milja Esther att få slippa träffa sin mamma.
- Hon ser bara min diagnos, du kommer inte att komma någonstans.
- Men Milja, när du flyttar hem kommer du ju vara tvungen att konfronteras med henne, är det inte bättre att...
- Ja, men Nej. Hon är inte redo för det ännu. Och jag är det definitivt inte.
Del 44
Den första mars fick Set åka hem.
De samlades ute i trädgården, där vårsolen sken för första gången.
Personalen hade verkligen ansträngt sig för att det skulle bli ett värdigt avsked.
Ett långt bord var uppställt mitt i en rabatt vinterrosor. På det stod tre kannor saft, en grillad kyckling och två stora fat med pommes frites. Numera Sets favoriträtter.
Från träden hängde gröna och blå ballonger.
Set fick tårar i ögonen när han såg det. I det ögonblicket så var han inte en barnslig, anorektisk sextonåring utan en helt vanlig tonårskille.
Erland reste sig så hastigt att hans väldiga mage nästan slog omkull en saftkanna. Charlotte fick tag i den i sista stund, och räddade därmed den dryga deciliter saft som fanns kvar i botten.
Erland klingade sin sked mot plastglaset. När det inte lät så mycket som han hoppats harklade han sig istället ljudligt.
- Ja Set, äntligen skall man bli av med dig!
De skrattade, även Set. Erland fortsatte.
- För åtta månader sedan så kom en mycket mager, mycket oförskämd och mycket arg kille in här på lugnet. Det första han sa till mig var att han inte tänkte lyssna på någon som såg ut som Homer Simpson...
Set log vid minnet. Milja kände helt plötsligt en våg av ömhet för honom, och för de andra vid bordet, vällde upp. I dryga tre månader hade hon bott här på Lugnet. Hon hade kommit dit som ett vrak, med Mill ständigt skrikandes i öronen. Nu fanns det till och med stunder då det var helt tyst.
Set tog generat emot blombuketten som Angelica räckte honom.
- Jag vill bara säga tack, mumlade han lågt. Utan er hade jag aldrig klarat det.
En mörkblå BMW rullade in genom grindarna. Innan bilen ens hunnit stanna så for en otroligt blond liten tjej ut ur den.
- SET! skrek hon överlyckligt och slängde sig kring hans hals. Set lyfte upp henne på höften. Milja såg hur en av de glittrande tårarna i hans ögonvrår rann över.
- Det här är min lillasyster Angela.
Angela klättrade ner från Set efter en stund och gick bort till Esther.
- Tack för att du fick Set att bli frisk, sa hon allvarligt. Jag har saknat honom jättemycket.
Esther log och svarade något.
Efter ett tag så började Set och Angela att gå mot bilen. Set hejdade sig vid varje person och kramade de.
När han kom till Milja log han finurligt och viskade in i hennes öra:
- Nästa gång är det du Milja. Nästa gång är det du.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ifos95 - 22 okt 07 - 16:21- Betyg:  | | Underbar vill inte att den snart är slut!!! | | psychopatica - 12 okt 07 - 17:57- Betyg: | | mer :) | | sockervaddsmoln - 12 okt 07 - 17:37- Betyg: | | bra :) |
|
|
|
