Vikariera som flickvän [ del 10 ] |
Varje dag föds ett barn, men samtidigt dör också ett.
När man vet att någon mer äter den maten du stoppar i dig, när du vet att varje grej du gör påverkar något. Det känns magiskt men på samma sätt otroligt äckligt. Jag hade en människa i mig, som skulle bli stor, bli vuxen som jag. Jag kunde inte låta bli att le lite. Jag hade inte hunit berätta något för Isaac. Men jag skulle göra det, ikväll.
Jag jobbade precis som vanligt. Men konstigt att allt var så vanligt, men ändå så "inte vanligt". Jag hade föreläsningar, ibland kittlade det till lite därinne. Jag blev varm, men kom på att det nog bara var inbilning. Allt var inbilning. Men det var så jävla sant det kunde bli. När dagen var slut gick jag hem. Edvin gjorde mig sälskap, jag ville så gärna berätta för honom, att han faktiskt skulle få ett syskon. Jag blev glad igen när jag insåg att Edvin faktiskt skulle bli mer min son när barnet kom. En sak var säker, abort var uteslutet! Att föda barn var ett otroligt ansvar, men också ett otroligt äventyr, och jag ville verkligen uppleva det.
- Vad är det? Sa Edvin glatt.
- Va, vadå? Jag vaknade upp ur mina tankar med ett ryck.
- Du ler, otroligt stort! han skrattade.
- Nej inget, sa jag bara och fortsate gå.
När jag kom hem satt Isaac i soffan, när han såg mig sprang han fram till mig och bar upp mig i sin famn och skrattade. Jag var nästan tvungen att skratta lite jag med, men åt vad?
- Edvin, jag och Lisa behöver prata, gå in på ditt rum.
Edvin gjorde som han sa och lämnade oss i hallen och gick in på sitt rum, slängde igen dörren med en smäll. Han tog tag i min hand, knöt ihop våra fingrar och ledde mig in i köket, satte sig ner på en stol och visade en gest att jag skulle sätta mig i hans knä. Jag satte mig ner i hans knä och såg rakt in i hans ögon. Han log.
- När tänkte du berätta? Hans ögon var glansiga av lycka.
Först då förstod jag var han pratade om, han hade såklart hittat mina graviditetstest, klart han undrade. Jag log åt honom. Han grät och släppte en tår. Han var så fin.
- Jag vet inte ikväll?
- Ikväll?! Åh Lisa det är ju underbart! Du har fått fast tjänst på skolan du jobbar på! Din skit! Det är ju underbart!.
Vadå fast tjänst. Jag fattade ju ingenting, jag trodde han pratade om barnet. Han log åt mig, han släppte en tår och kramade om mig.
- Va? fick jag fram.
- Ja, fast tjänst! Men har dem inte sagt det?! Jag fick ju ett brev! Sa han och skrattade.
Jag skrattade och blev glad, men den största nyheten som jag hade, hade jag fortfarande inte sagt, vilket skar i mig. Tänk om.. jag orkade inte ens tänka. Han lämnade köket och gick in på toaletten. Jag gick efter och knackade på dörren.
- Du, isaac, vi behöver prata. Sa jag tyst.
Han öppnade dörren och kolalde varsamt på mig. Jag gick in i vardagsrummet och han satte sig bredvid, tog min hand i hans igen. Jag gav honom en nervös blick.
- Det är så... att. Började jag. Han klämde håradre i handen. Jag är med barn. Sa jag tyst och fäste ögonen i knäna.
Jag vågade knapt kolla på hans ansiktsuttryck. Men efter ett par långa minuter kollade jag upp på han. Han grät. Ögonen var glansiga av tårar, han klappade min kind, han var riktigt rörd. Jag blev varm i hela kroppen. Han log åt mig, förde handen mot min mage och kysste min mun. Jag blev så lycklig. Han hoppade upp ur soffan, torkade bort tårarna från kinden och sprang in till Edvin öppnade dörren. Han skrek av lycka. Men jag, nej jag orkade inte känna den lyckan, jag var bara så otroligt nöjd med att jag hade en sån bra pojkvän. Han var ingen vikarier, ingen låtsas man, han var min pojkvän, mit barns far. Edvin sprang ut ur dörren och kramade om mig. Han var överlycklig.
- Fan vad najs! Fick han fram i skratten. Edvin och Isaac dansade omkring. Jag dansade med. Jag kände för första gången i mitt liv, äkta lycka. Jag lutade huvudet bakåt och snurrade. Allt kändes så bra! Jag ville att barnet skulle komma nu. Men egentligen.. var det en del av det hela, kolla när magen växer, om nio månader sitter jag här med ett barn. Ett barn. Det gjorde mig så lycklig.
Han kysste mig hr många gånger som helst innan jag somnade den natten. Han låg med armarna omkring mig hela natten, en hand låg på magen.
Magen växte till en lite boll, jag fick köpa större kläder. Edvin oc Isaac kollade jämt på namn. Jag satt bara bredvid och kollade på när dem tjaffsade, men jag hade redan ett namn, om det var en flicka : Mirabell. Men det var inget jag sa till dem. Dem kunde gott sitta där.
Jag lade mig i sängen den kvällen, omtumlad av dagen, och då kände jag.
Barnet i min mage, sparkade.
Ska jag fortsätta? Långa kommentarer (A)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | -Cute - 13 okt 07 - 10:59- Betyg:  | | jättebra <3 | | Usami - 13 okt 07 - 10:24- Betyg: | | snälla fortsätt...man kan ju inte sluta nu herregud...vad tänker du med när du frågar omdu ska fortsätta...det är ju spännande nu!!!!så snälla...fortsätt | | DeathCrisis - 12 okt 07 - 18:59 | | spännande :D | | empalove - 12 okt 07 - 15:02- Betyg: | | skit bra!! mer nu!! | | SUiCiDEPiLLS - 11 okt 07 - 21:29- Betyg: | | Den är enormt bra ^^, och jag fattar vad dom menar med för mkt xD, testa att skriva i sådana dära, uhm ..mellan rumm eller nåt, så inte allt sitter ihop tryckt, det är jobbigt att läsa annars ^^' fattar du inte vad jag menar får du f´säga till. Men hursomhelst, forsätt : D | | prickigthallon - 11 okt 07 - 21:27- Betyg: | Jag tycker att det är bra när det är långt. :)
Gillar ditt sätt att skriva ;D
Kramar Annie | | SoakedInLuxury_ - 11 okt 07 - 21:06- Betyg: | | Ää hur kan ni tycka det är mkt? .. Jag tycker nästan det är för kort! .. Men men skit bra.. fortsätt! :) | | karlek97 - 11 okt 07 - 20:23- Betyg: | Jättebra skrivet!
Jättebra verkligen!
Men tyvärr håller jag med förgående lite.
Lite jobbigt att läsa så mycke på en gång.
Ta hand om dej.
Kram karelk97 | | Ericautank - 11 okt 07 - 20:20- Betyg: | | Den är verkligen bäst <33 | | mizan123 - 11 okt 07 - 20:06- Betyg: | Den var väldigt bra men det var lite jobbigt att läsa så mycket på en gång
FORTSÄTT! |
|
|
|
