Den varma |
Den varma
Bussen ska snart komma, hon behöver snart gå för att hinna med den. Men hon vill verkligen inte gå. Hon vill stanna kvar, stanna kvar i det varma och trygga. För här var det varmt, här finns det skratt. Hon ville inte ut, ut till det mörka där andra varelser finns. Hon vill sitta kvar, så nära, så tätt. Att få vara tillsammans är skönt. När hon själv kände sig kall, var det en lättnad att umgås med det varma. Med det varma var det aldrig svårt, allt var lätt. Stegen var lätta, luften var lätt! Med det varma kunde hon slappna av och andas ut. Men som varje gång med det varma, så behövde hon lämna, hon fick inte vara kvar länge, annars skulle de andra varelserna komma och ta henne. Hon älskade det varma, hon kände sig hel och inte kall när de var tillsammans. Men nu behövde hon gå, det varma följer med ner till stationen. Som hon trott är det kallt ute, kallt och mörkt. Det varma kommer in under jackan, frågar
”varför skakar du?”
”för att jag är kall”
”jag ska värma dig”
Det varma kramar om henne hårt, men hennes skakningar kan inte sluta, snart måste de skiljas åt igen, det vet hon. Det är mörkt omkring henne och det varma. Gatuhörnen är upplysta, men det gör inte mörkret mindre mörkt. Det där är inte riktigt ljus, det där endast ett ljus för ögat, inte för själen. Det varma tittar på klockan, nu är bussen snart här. Men hon vill itne. Hon vill inte skiljas från det varma, återgå till det kalla. Hon vill stanna kvar! Bussen hörs runt kröken, hon kramar det varma ännu hårdare, för nu ska hon snart gå. Bussens varma motor stannar vid dem, och mannen som väntat länge på bussen ser lättad ut. Snart ska han slippa stå här i kylan, snart kommer han till värmen. Men det där är itne värme, tänker hon. Det är bara värme för kroppen, inte för hjärtat. Men det varma värmer hjärtat, värmer det kalla som slutit sig om hennes hjärta. Därför vill hon inte gå. Ett kallt hjärta är inget hjärta, utan en tung sten som gör det svårt att andas. Det varma håller på att glida bort, hon känner redan hur svårt det är att andas när lungorna är fulla med sten. Förnuftet fångar henne, nu måste hon verkligen gå, annars får hon aldrig komma tillbaka. Hon sliter sig bort från det varma, men det varma håller henne tillbaka.Hon kramar det varma en gång till, sedan går hon. Tomheten efteråt känns som ett slag i magen. Allt det kalla tillbaka kommer och mörkrets varelser stirrar efter henne. Bussen är varm, men inombords är hon fortfarande kall. Det varma gav henne en nalle innan hon gick. Nallen är så pass liten att den får rum i hennes hand. Hon kramar nallen hårt, den här nallen har varit oss det varma. Hon lägger nallen mot kinden, kanske den kan ge det varmas värme.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Miip - 18 okt 07 - 21:02- Betyg:  | | ååh, så himla bra!!!! <33333 |
|
|
|
