Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Milja vs Mill [del 35-36]

Del 35
- Hej Milja, varsågod att slå dig ned. Vi skall tala lite om hur du mår för tillfället.

(As I stepped to the edge/beyond the shadows of a doubt)

- Jag mår bättre nu faktiskt. Jag sover bättre och har inte alls lika svårt att äta.

(with my conscience beating)

- Har du någon aning om varför?

(like the pulse of a drum/that hammer on and on)

- Jag vet inte. Eller jo, det gör jag nog egentligen.

(until I reach the break of day)

- Hur menar du när du säger så?

(as the sun beats down/at the halfway house)

- Dels är det terapin. Jag har inte fören nu insett hur mycket den betytt för mig. Jag har fått chansen att syna saker som jag helst av allt ville glömma, och nu efteråt känns det bättre...

(has my conscience beating)

- ... och så är det musiken. Tack och lov för musiken, den kom in i mig när jag behövde den som bäst och den räddade mig från avgrunden som jag ständigt föll mot.

(the sound in my ear/the will to persevere)

- Utan musiken hade jag varit nere i träsket fortfarande.

(as I reach the break of day)

- Inser du att du är sjuk?
- Ja det gör jag nu. Jag har insett att det och accepterat att jag måste kämpa för att bli frisk igen.
- Du har kommit långt Milja.
- Tack detsamma.

Det var genom musiken som Milja fick bättre kontakt med Nicklas igen. De upptäckte att de båda älskade samma sorts musik, samma sorts sorgliga böcker och samma sorts billiga chokladkakor. På ett vis var det en lättnad för Milja att få träffa Nicklas. Han stod för det vanliga och det väntade.
Det enda som kändes fel var att hon ibland föll pladask i sina försök att nå fram till honom. När det hände brukade hon citera en låtvers som hon hört om och om för sig själv.
"When you lost all your hope and excuses
and the cheapskates & the losers
Nothing left to cling on You got to Hold on to yourself"

Sakligheten gjorde det enkelt att förstå.



Del 36
Det var den 14 februari. Alla hjärtans dag och exakt ett år och 12 dagar sedan Milja spydde upp sin mat frivilligt för första gången.
Mycket hade hänt sedan dess. Äntligen kunde hon se det som legat dolt.
Men ännu var det mycket som återstod.

Set fyllde år. Han hade lite förvirrat bett personalen att tala om hur mycket han fyllde. Hans mediciner var starka, men Ragna lovade att det skulle bli bättre och att han snart skulle bli sig själv igen. Tills dess.... Så var det enda som gick att vänta.
Erland och en annan vårdare, Angelica, drog igång med projektet att röja upp i trädgården som hörde till hemmet. Milja, Saga, Set och en blyg tjej som hette Charlotte bestämde sig för att hjälpa till. De blev satta i att gräva om rabatter och slänga grenar och liknande i stora svarta plastsäckar. Set sa att det var sådana plastsäckar man gömde lik i, och sedan ville ingen av de röra de längre fören Erland bevisligen vänt ut och in på de allihopa för att visa att det inte fanns några lik inuti.
Milja stod på vänstra sidan om den lilla träddungen, stödd mot spaden. Tack vare sin fördelaktiga position såg Milja allt som skedde. När hon senare skulle berätta för polisen vad hon såg var det exakt överensstämmande med deras rekonstruktion av händelsen.

Händelsen som råkade vara Gabrielles död.


(Utdrag ur polisrapport gällande fallet Gabrielle Emma Lindstedt)
Vittnet (Milja Dahlgård) befann sig vid händelsen ute i den trädgårdsanläggning som tillhör institutionen där både vittnet och Gabrielle Lindstedt var intagna.
Från den plats där vittnet befann sig var fönstret, där Gabrielle Lindstedt senare hoppade, fullt synligt.
Vittnet beskriver hur hon ser fönstret öppnas och hur Gabrielle Lindstedt blir synlig. Innan vittnet hinner reagera har Gabrielle Lindstedt tagit sig ut på fönsterblecket. Vittnet uttrycker för utredaren sin förvåning över Gabrielle Lindstedts klädsel (se bilaga 3).

Hon nämner även hur en annan av de intagna (Set Jensen, se vittnesmål 2b) ropar "Men för i helvete Gabrielle, vad håller du på med?"

Då tycks Gabrielle Lindstedt, som enligt vittnet tvekat en bra stund, bestämma sig. Gabrielle Lindstedt hoppar utan någon förvarning ut från fönstret.

Vittnet, som verkar befinna sig i mild chock, nämner särskilt att Gabrielle Lindstedt verkar falla mycket långsamt till marken.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Ifos95 - 22 okt 07 - 15:46- Betyg:
Hemskt bra!

Skriven av
xTiNGELiNG
10 okt 07 - 18:35
(Har blivit läst 141 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord