Älskad eller hatad [Del 8] |
Jag satt i klassrummet på min plats mellan William och Ebba. Varken Ebba eller William hade kommit. För att vara mer exakt, ingen hade kommit. Klassrummet var helt tomt. Klockan var 07:20 och vi började 08:00. Jag orkade verkligen inte vara hemma. Jag ville gå lite tidigare. Bara några lärare hade kommit och några elever som satt i cafeterian och pluggade. Det susade ifrån fönstret. Jag reste mig upp och kollade ner på elever som satt vid den stora fontänen i skolan och snackade. Den stora fontänen var populär i skolan. Där hängde alla de populära till nämligen. Jag hade aldrig varit där. Jag vågade inte. Och för att jag inte är så... Populär. Jag gav alla eleverna som satt vid fontänen en blick igen. Det var ungefär fem tjejer och sex killar. Alla rökte och det luktade ända upp. Jag stängde fönstret. Jag försökte sedan betrakta personerna. Jag kände igen en person. Det var... Jag gick lite närmare fönstret och spände blicken i personen. Det var... Det var... Det var Steven! Mitt ansikte blev långt. Rökte han! Jag hatade killar som rökte! Jag kunde inte tro det om Steven. Jag lade min väska i bänken (för att vara säker på att inte några ohövliga elever ska komma in och rota), sprang ut på skolgården och gick närmare till fontänen medan jag gömde mig bakom ett träd, ungefär 5 meter ifrån fontänen. Ja, Steven rökte faktiskt! Jag kunde inte tro det. En bölja av känslor strömmade ut. Varför var Steven tvungen att röka? Plötsligt reste sig en av eleverna och tog upp något tuggummi som hon gav till alla. Det var säkert bara för att ingen skulle lukta rök. Jag lutade mig mer åt sidan för att kunna se mer än halva fontänen, där Steven satt. Jag lutade mig lite till... Lite till... Lite till. Plötsligt ramlade jag på gräset. Alla eleverna som satt vid fontänen kollade på mig. De stirrade ett tag innan de brast i skratt. Steven kunde inte hålla sig för fniss.
– Julia, sa han så där oskyldigt. Vad gör du?
– Ehm... Jag... Jag...
– Julia? avbröt en tjej mig med rött hår och lugg. Vem är du? Jag har inte sett dig förut.
– Jag är ny, mumlade jag lågmält och reste mig upp.
– Känner du henne, Steven? frågade en kille med jeans och en svart T-shirt där det stod: Sluta röka! med stor vit text.
Han skulle ha mått bättre om han läste vad det stod på T-shirten!
- Japp. Det är min kompis. Jag träffade henne på biblioteket.
Kompis? Jag kände mig lite besviken. Visst, han ville kanske bara ha mig som en kompis. Men det lät bara inte rätt i mina öron.
– Du är cool, sa en tjej med blont hår. Hur gammal är du?
– 16, svarade jag och pillade bort några grässtrån från min blå, V-ringade blus.
– Aha, vi alla är 17, sa tjejen och tuggade snabbt på tuggummit.
– Okej.
Alla började snacka med varandra. Klockan var nu 07:40. Jag formade små cirklar med fötterna i gräset medan jag kollade på Steven som pratade med tjejen som hade rött hår. De snackade, snackade och snackade. Varför ville inte Steven gå fram till mig? Varför lät han mig bara stå där? Jag gick snabbt därifrån och in i klassrummet. Nu hade det kommit några elever men Ebba och William hade inte kommit. Jag orkar inte tänka på dom med! Mina känslor för William han faktiskt svalnat. Medan mina känslor för Steven har växt. Men varför ignorerar han mig bara? Som om jag var luft. Han brukar ju alltid snacka med mig. Han kanske skämdes. Skämdes för mig. Skämdes att visa upp mig. Så det var kanske därför han behandlade mig som luft. För att visa de andra att vi inte var så bra kompisar, bara lite så där. Jag var arg nu. Var det verkligen så? Och han rökte också! Han kanske inte var den personen som jag trodde att han var...
Plötsligt kom Ebba och satte sig på stolen. Hon var annorlunda. Hon hade, lila slingor, lagt på sig minst ett ton med smink och hudkrämer, förlängt naglarna, och klädde sig lite för... Visande. Hon hade en kort, kort minikjol med inga tights eller något och en lite för V-ringat magtröja med texten: You see that i am hot. And i really want boys a lot. So boys, what are you waiting for? Come and get me! Hon hade också Piercerat navlen!
Jag blev chockad. Ebba såg ut som en... Strippa. Det ända man såg på henne var nästan hud. Hon skrämde mig. Plötsligt mötte hon min blick. Hon höjde ena ögonbrynet och visade mig en konstig min som om hon trodde att jag kom från rymden. Hennes ögon var täckta med mörk lila ögonskugga och ett tjockt varv med eye-liner. Hon vände sig bort och himlade med ögonen. Jag brydde mig inte riktigt. Men det konstiga var, att alla killar gjorde det. De dreglade över henne! Allas blickar var på henne. Hon drog en hårslinga runt lillefingret och blinkade med de sotsvarta ögonfransarna som var fulla med mascara. Ebba brukade aldrig sminka sig. Hon var alltid neutral. Något var fel. Verkligen fel. Detta kan gå för långt!
– Ebba, sa jag och ville ta tillbaka det genast eftersom jag inte visste varför jag sa hennes namn.
– Och du vill vad?
Hon himlade med ögonen medan hon fingrade på sin mobil. Sedan utbrast hon i skratt. Hon hade fått ett sms. Ett till, ett till, ett till och ett till. Det strömmade ut ljud ur mobilen för varje gång någon skickade ett sms. Jag försökte kika lite på vem som skickade sms:n när hon sneglade ilsket på mig.
– Vad vill du! Varför kollar du på mina sms? Snoka inte!
I det ögonblicket kom Isadora in. Ebba sänkte minen och utgav en fejkad snyftning.
– Isadora...
– Ja, Ebba. Vad är det?
– Jag är rädd att säga det till dig.
– Säga vaddå?
Hon gick fram till Ebba och satte sig på huk.
– Vad har hänt?
– Någon säger att den personen kommer döda mig om jag säger det.
Hon såg vettskrämd ut.
– Ebba. Vad har hänt?
– Det är Julia. Hon tog min mobil innan och skrev dumma saker till de jag hade på min lista och nu är alla arga på mig. Hon hotade mig och sa att hon skulle döda mig om jag sa det till dig!
Jag tappade hakan. Va?
– Julia! skrek Isadora och drämde pennan i Ebbas bänk.
– Vad? mumlade jag och tittade ner på det ljusgröna golvet.
- Kan du förklara dig?
Vad hade jag gjort för att förtjäna det här? Varför sa Ebba så här om mig? Jag mådde illa. Jag ville spy. Jag ville försvinna.
- Jag har inte gjort något, försvarade jag mig själv.
Jag hade inte långt till tårarna. Det brände i ögonlocken. Isadora blängde ilsket på mig. Jag har aldrig sett henne så ilsken.
– Jag får se dina sms som Julia har skickat, befallde hon och räckte fram handen för att få en mobiltelefon.
– Ehm...
Ebba dröjde en stund.
– Jag har typ tagit bort dom...
– Men du sa att hon skickade sms: en precis, och...
– Nej. Jag sa att hon skickade dom innan, rättade Ebba Isadora.
Ebba såg nervös ut. Hon svalde hela tiden.
– Visa mig sms: en.
Isadoras betoning i rösten fick mig att rysa.
– Nej, kontrade Ebba medan hon ännu en gång svalde.
– Visa mig sms: en!
Nu var Isadora argare än någonsin.
– Men jag har tagit bort dom, envisades Ebba och fnös.
– Jaha, då. Då har vi inga bevis på denna diskussion, deklarerade Isadora och gick sin väg.
Jag kollade häpet på Ebba. Hon himlade med ögonen medan hon tuggade coolt på sitt tuggummi så det hördes ordentligt.
– Vad glor du på, va? Du gjorde mitt liv surt och jag ska hämnas! Min plan funkade inte nu. Men jag ska komma på något annat. Tro mig, viskade hon och tog fram en cigarett som hon sedan lade i fickan.
Vad var detta? Varför röker alla helt plötsligt? Är det coolt att röka? Jag menar, nej det är det inte! Men alla verkar tro det. I alla fall, jag ska inte hänga på. Jag kan inte fatta att Ebba röker också. Vad hade hon för planer? Jag rös. Vad hade hänt med Ebba. Varför den plötsliga attityden och den strippiga klädseln? Allt började när Ebba började umgås med Jessica. Det är något mysko med Jessica. Jag vet inte vad, men något är det. Jag gillar inte den tjejen. Jag gillar inte Ebba heller. Tur att det är fredag idag. Jag har hela veckan på mig att vila ut. Tro mig, det behöver jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | dreamstreet - 11 okt 07 - 12:46- Betyg:  | | jättevra | | Ericautank - 11 okt 07 - 09:12- Betyg: | | Den är jätte jätte bra <33 FORTSÄTT ... ÄLSKAHH <3 |
|
|
|
