varför? del 2 |
Skolan såg ut som en helt främmande byggnad. Jag kände mig illamående. Jag har blivit slagen av dom där nästan varje dag så länge jag kan minnas, men aldrig, har dom gett sig på Axel, och aldrig har jag blivit så arg. Dom har aldrig slagit mig så hårt som dom gjorde igår. Jag har aldrig varit så rädd som jag är nu. Jag stod på skolgården och tyckte att skolan såg ovanligt stor ut. Jag gick sakta mot skolan. Jag gick sakta in genom porten, genom alla korridorer, fram till mitt skåp, som var ännu mera nedkladdat med ännu värre ord, till exempel:
”Hora” Och ”Så gott som död”. Jag kände gråten i halsen, men jag svalde den igen. Det är bara ord, ord som är dumma, och osanna. Ord som är skrivna av idiotiska personer, som jag inte bryr mig om vad dom tycker. Så varför ska jag bry mig om vad dom skriver? Jag satte mig på ett bord, fötterna på en stol. Jag är så trött på det här. Jag skiter väl i vad dom skriver om mig, men jag skiter inte i det dom gör mot mig, långt ifrån. Även om jag inte visar det, så har jag känslor, jag är fan mänsklig. Jag är inte en sån som kan ta all skit, utan att visa det. Ska det vara såhär? Ska jag få lida för att dom är dumma i huvet? Dränkt i mina tankar upptäckte jag att jag grät, men för första gången i mitt liv så brydde jag mig inte. Jag bryr mig inte, världen kan få se mig gråta. Alla gråter ju någon gång, jag har känslor, jag är en människa.
Jag stod förstummad och tokstirrade på spegeln, jag var lite rädd för den där tjejen som stirrade tillbaka på mig, jag kände inte henne, hade aldrig sett henne förut. Hon hade smink som hade runnit över hela ansiktet, hon hade svullna, röda och gråtfyllda ögon. Hon var misslyckad, olycklig och ful.
Korridorerna var tomma, jag kände mig naken. Jag var alldeles osminkad, jag som brukar översminka mig nästan. Jag har kritvitt hår och ofta vitt smink i ansiktet, mörkrött på kinderna och svart på ögonen. Att folk kallade mig ”emo” var det löjligaste jag visste. Såna ord biter inte på mig. Karin, min svenska lärare kom ut från ett klassrum och tittade fundersamt på mig.
”Patricia?” Sa hon. Jag fnissade till, var det så ovant?
”Ja!” Sa jag, och jag lät faktiskt gladare än vad jag hade tänkt. Läraren log mot mig. Maja, den i min klass som visste PRECIS hur hon skulle få mig ledsen gick förbi. Jag var beredd på att höra en hemsk kommentar, men det som kom ut ur hennes mun var:
”Herre gud, vad du är söt utan smink! Jättesöta fräknar och så. Du borde ju ha sådär varje dag!” Jag blev så glad. Jag log det bredaste leendet, och jag gick och tänkte, tänk om det är sant. Jag kanske är söt? Men när jag ser mig själv i spegeln kan jag verkligen inte kalla mig själv för söt. Aldrig! Jag körde en liten lek, jag räknade hur många som kollade på mig som om dom har sett ett spöke. På ungefär femtio meter var det 17 stycken. Det var en rätt rolig lek. Jag kom in i klassrummet, skulle ha tyska. Jag kollade på klockan, dom hade redan börjat. För 40 minuter sedan… Alla tittade på mig, både för att jag var sen och osminkad, det här började bli obehagligt.
”Ehhm… Förlåt att jag är sen” Fick jag ur min nervösa mun, sen gick jag och satte mig på min vanliga plats, bredvid Oskar. Oskar tittade ovanligt mycket på mig. På slutet av lektionen sa han:
”Förlåt om jag tittade så mycket, men jag var inte säker på om det var du eller inte” Han gick förbi mig.
Jag visste inte riktigt om jag skulle ta det bra eller dåligt… Jag såg Andreas gäng närma sig. Andreas kom närmare och närmare. När han var nära nog så tog han tag i min tröja och tryckte upp mig mot väggen.
”Släpp mig din idiot! Jag ska fan inte vara rädd för dig mera!” Skrek jag, inga lärare eller elever var kvar i den korridoren.
”Är du inte rädd?” Sa han och gav mig den hårdaste örfil jag någonsin fått. Det kändes som att huden sprack.
”Du släpper mig nu, innan jag polisanmäler dig, din omogna jävel!” Skrek jag ännu hårdare. Jag hann inte tänka, inte prata, inte ens se det. Bara känna, jag kände en hård knytnäve i magen, sen var dom borta. Jag kände hur jag blev mer och mer illamående. Jag kröp fram till en sopkorg, kräktes, om och om igen.
Om mitt liv skulle fortsätta såhär så ville jag hellre att det inte skulle fortsätta alls.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | THlover - 13 nov 07 - 20:56- Betyg:  | | jätte bra :)! | | niinnii - 13 nov 07 - 20:53 | | FORYTSÄTTTT | | zoey94 - 9 okt 07 - 15:25- Betyg: | du MÅSTE fan fortsätta! :O<3
annars blir jag sur! :Q<3 | | myhrberg - 9 okt 07 - 14:45 | | jag vet inte om jag ska fortsätta... | | gwenii - 8 okt 07 - 21:10- Betyg: | | ÅÅH, jättebra! vill ha en fortsättning NU! :D <3 |
|
|
|
