Milja vs Mill [del 29-30] |
som endel av er säkert märkte så skrev jag fel på vilka delar
det var i förra meddelandet, det var såklart 27-28 och inte 28-29 ;)
Del 29
- Om fem dagar är det julafton!
Glättiga var orden, som kom från en utav vårdarna. Milja orkade inte bry sig. Hon skulle stanna på hemmet över jul och nyår, eftersom hon skulle prova en ny medicin och för att läkarna inte ville att hon skulle befinna sig utom vård då. Det fanns ju risk för att hon skulle bli aggressiv, och då kunde det uppstå problem ifall hon var hemma.
Tigande hade hon accepterat. "Hemma" var ett relativt begrepp, och just nu var "hemma" på Lugnets behandlingshem.
Men hon skulle inte vara helt ensam. Både Gabrielle och den anorektiske killen Set hade fått tvångsvård över helgen och var därför tvungna att stanna kvar.
I vanliga fall, när det var en eller högst två ungdomar som stannade på behandlingshemmet, så kördes patienterna till BUPakuten där de fick stanna tillsammans med de akutintagna. Men nu var de tillräckligt många för att det skulle vara värt att anställa någon vikarie över helgen.
Gabrielle beklagade sig inte över att sitta ensam på julen. Det var inte första gången hon gjorde det, men man kunde ändå se en glimt av sorgsenhet i hennes mörkgröna ögon när vårdarna hängde upp girlanger utav papper.
- En jul på psyket, sa hon till Milja, är bara förvaring. De låtsas att det är jul och försöker få oss att reagera, även om minst unge skulle fatta att det inte är någon idé. Om det är kaos inuti, då är man ju inte pigg på att leka julafton med plastgran och pappersgirlanger bara för att göra sin terapeut glad.
Milja nickade. Röken från deras cigaretter slingrade sig uppåt och löstes upp i den svarta himlen.
Del 30
Det var dagen före julafton då Milja åter igen var tvungen att träffa Nicklas. Han hade kommit på besökstid, haft med sig ett paket och lite nyheter utifrån. Milja hade inte lyssnat. Hon hade suttit och rökt på sin säng istället.
Han stannade där i en timme, hela besökstiden.
Sedan så gick han.
Set vägrade äta, och vikarien hotade honom med stryk om han inte började igen. Gabrielle slog sönder inredningen i sitt rum. Senare sa hon att det var eftersom hon var tvungen att döda de onda andar som bosatt sig inuti möblerna. Det var Milja likgiltligt. Lika likgiltligt var det när hennes föräldrar kom och lämnade av julklapparna, som innan noggrant gåtts igenom utav vikarien för att se om det var något som gick att skada sig med. Det var det inte. Paketen innehöll Barbiedockor.
Livet bar en grå dimma över sig.
Och så blev det julafton. De väcktes till en raspig julskiva, som säkert vikarien hittat längst in i någon garderob någonstans. Milja och Gabrielle åt snabbt sin frukost och gick sedan ut för att röka.
Gabrielle var ledsen.
- Jag försöker dölja det, men ibland är jag faktiskt ledsen för att jag inte får vara med i gemenskapen. Det är så kallt här ute. Frosten sätter sig över mitt ansikte och jag ser ingen hjälp.
Milja försökte trösta henne, men orden räckte inte till. Gabrielle suckade.
- På natten är vi svaga. Har du tänkt på det? Dagen är min vilopunkt. Demonerna brukar vara tysta då. Jag ville bara dö om natten.
- Nej! skrek Milja. Du får inte dö!
- I don't think you trust in my righteous suicide...
- Nej för fan Gabrielle! Du har överlevt så här långt, varför skall du dö nu?
- Because all the world I've seen bedore me passing by. Jag vill inte leva så här längre. I've nothing, to gain, to lose. Snälla försök förstå Milja. Världen är inte till för sådana som jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ifos95 - 22 okt 07 - 15:27- Betyg:  | | Fin men hemsk! |
|
|
|
