Vikariera som flickvän [ del 5 ] |
Idag är bara en liten del av imorgon
Skrik, mera skrik, och ännu mera skrik. Jag satt där i min stol, kollade på klockan då och då. Vände ibland huvudet åt hennes håll, hon var högröd i ansiktet, som en tomat. Jag var tvungen att ta ett djupt andetag för att inmte skratta. hennes läppar rördes långsamt, som om hon sjöng ut det istället för att skrika. Till slut reste hon sig upp ur stolen och tog tag i mig, hon tog så hårt tag i mig att jag ryckte till.
- För fan!? Lyssnar du på vad jag säger?! Skrek hon.
Spottet flög och en tår rann ner för hennes kind, det var inte ens att jämföra med vad jag hade släppt. Hur mycket, eller hur mycket dem betydde. Jag granskade henne noga med en snobbig blick.
- Nej, jag gör väl inte det. Röt jag åt henne och drog mig loss ur hennes grepp.
Hon gav mig en blick som var full av ilska, aldrig hade jag sett en argare kvinna. Hon bara stod där, hade inga ord. Jag hade inte heller några ord, i alla fall inga som skulle ta hennes arga argument. Jag blev förbannad.
- Jag har förstått! Jag ska inte skrika på din son att han ser ut som en gris, för jag menar det är ju inte hans fel. och om du vill mig något så, ja jag finns här. Tack!
jag reste mig upp ur stolen och lämnade rummet med sex blickar som kollade mi i nacken.
- Du! sa rektorn och reste sig upp. Packa ihop dina saker. Du är inte längre vikarie på den här skolan!
Jag blev inte arg. jag blev ingenting, allt känndes ändå så tomt. Jag kom hem, lade mig på sängen, kurade ihop mig till en boll och grät, tills tårarna var slut. Kudden var alldeles svart när jag reste mig upp för att äta något. på vägen till köket hann jag stanna två gånger för att få ur mig det sista. Jag öppnade kylskåpet och svor för mig själv när jag kom på att jag måste åka och handla.
mataffären låg bara några två hundra meter från min lägenhet, men det kändes som en evighet, att se alla människor kolla på mig med blickar som om jag vore något att kolla på. jag lämnade blicken på marken. Egentligen orkade jag inte mer. Dörrarna var sånadära "öppnasigsjälv" dörrar, så jag steg in där, i mina svarta mjukisbyxor, slarviga tofs och en grön kofta. Jag funderade på vad jag ville ha till middag en stund, kom fram till att hamburgare inte var fel, så jag hämtade bröd, hamburgare i frsydisken och några drickor. Det var som om någon släppt en stor sten i mitt blodomlopp. Han bara stod där, med armen om sin fru. och skrattade. Jag blev så paff. Hon viste ingenting. Jag blev så jävla förbannad, den känslan. jag hade aldrig haft den förut. Jag tog stora kliv fram mot dem och ställde mig rakt framför dem. Han gav mig en förvånad blick, och det gjorde hon med. Jag gav honom en svart blick så full av allt vi gått igenom, första kyssen, när han kom in i mig, hans ord i mitt öra, och hans händer som rörde mig.
- Hej! sa jag och sträckte fram handen framför hans fru. Jag heter Lisa och jag låg med din man i fredags. han kanske inte har berättat det för dig, men han har en jävligt snygg kuk! Jag spydde på henne inombords, hon var världens snobb.
- ursäkta? Sa hon tyst och kollade ner i marken.
- du hörde vad jag sa, jag låg med din man i fredags när han inte var hemma. han är inte så underbar som han ser ut, bara så du vet.
jag lämnade häpnade blickar bakom mig, gick fram till kassan och gick hemåt. Hur fan vågade jag det? Jag blev så full i skratt. han hade kollat på mig med en blick fylld av tårar, det var rätt åt den jäveln, jag hade då aldrig kännt mig så förudjukad som då han sa att han var gift.
jag lagade mig mat och lade mig ner, jag skulle tillbaka till skolan i morgon och hämta mina saker. Jag hann inte mer än slå ihop ögonen innan jag skulle upp igen. i varje fall känndes det så. Allt hade gått väldigt fort. Men jag var snabb upp ur sängen, jag orkade inte äta frukost, gick bara mot skolan. packade upp alla saker i en kartong och gick mot utgången. Han ropade efter mig, hans underbara röst. men jag ignonerade det. han ropade igen. Jag vände mig om. han kom springande.
- vad fan flög i dig igår?! Hon packade sina saker och stack.
- det var ju för fan det som var meningen?! Skrek jag så spottet yrde. Jag hatade honom.. Lika mycket som jag älskade honom.
han gav mig en blick. Han ville inte men han gjorde det, han lade sina armar om mig och kysste mig. Jag drog honom ifrån mig, hatet bubblade som en kastrull i mig.
- Vad fan tror du att du håller på med?! jag gav honom en blick. Jag blir så fruktansvärt äcklad av dig! Du och ditt jävla fjäsk. Jag hade accepterat den kyssen om du kommt lite tidigare med den, men det är fösent! Hör du det?! Försent!
Han kollade på mig med glansiga ögon.
- Försök inte! Sa jag och gick hemåt.
Nu var tårarna inte långt borta igen. hans läppar hade nuddat mina igen. Jag blev varm i kroppen. men jag älskade ju honom, vad var det som var så svårt? hans fru hade lämnat honom.
Jag gick på gatorna och kastade sten med skorna, sparkade på dem. Så mötte jag henne, hon och en liten pojke. Jag blev stumm. Hon gick fram till mig.
- tack! sa hon bara. Tack!
Jag kollade konstigt på henne. Den lilla pojken bredvid henne hade hans ögon, hans mun och hans kropp.
- är det där..
- Ja, det är hans son.
Ska jag fortsätta´? Jag vet inte den kanske blev alldeles för kort? men jag hinner inte nu x)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ericautank - 8 okt 07 - 18:03- Betyg:  | | GAAAAH !! Du tar ju kol på mig! | | JennnyJ - 8 okt 07 - 17:13- Betyg: | | GAHA!!! :| MEEEEEEEEEEEEER! MAAAAAAAH! Kan inte säga mer äns så.. .den e så otroligt bra!! :| | | nohappy - 8 okt 07 - 17:01 | | mer... | | empalove - 8 okt 07 - 16:27- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!! | | M-424 - 8 okt 07 - 16:10- Betyg: | Underbaart :)
<33 | | prickigthallon - 8 okt 07 - 15:59- Betyg: | Jag tycker att den är jättebra! :) <3
Fortsätt ^^ |
|
|
|
