Vikariera som flickvän [ del 4 ] |
När kärleken föds har den inget namn
Jag slog upp boken, den luktade ny. Jag älskade den lukten, nytt. Tänk om ens liv någon gång hade kunnat lukta så? Nytt! jag belv trött på mig själv och mitt tänkade det hade gått för långt. Jag suckade djupt och ville inget annat än ringa hem till honom och sen bara kasta mgi hans armar när han sa att han ville träffas. Även om jag inte ville bli gravid, så blev jag en gnutta besviken eftersom det var den enda andledningen till att jag kanske kunde hälsa på honom. I alla fall den enda bra.
När jag på morgonen slog upp ögonen, hade klockan som vanligt slagit sex. Jag hoppades att han skulle komma idag. Jag sprang upp ur sängen bytte snabbt om och kom fram till skolan i god tid. När jag öppnade dörren satt han där. Med pannan i handen och skrev på papper precis som vanligt. han kollade upp på mig, det var ingen i rummet. Jag log åt honom. Han log åt mig, han reste sig upp ur stolen och gick fram mot mig. Han tog min hand och knöt ihop våra fingrar. Jag kände hans värme från handen och blev riktigt arg. Varför hörde han inte av sig. Han kunde ringa, han kunde kommit igår. Men ilksan försvann lika fort som den kom, för han kysste mig. Länge och väl. Jag blev rädd. Jag var kär, min första kärlek hade kommit nu. var det såhär det kändes? Vi stod där och kysstes, men hans armar var inte runt mig, dem var bara kring min hand. Jag vill att han skulle lägga upp mig på bordet och kyssa mig tills jag knappt orkade mer. Men han bara stod där, och kysste mig. Egentligen så kunde jag ju inte vara besviken på att han kysste mig, men jag ville mer än bara känna hans läppar.
Jag slutade kyssa honom och tog ett steg bakåt. Släppte hans hand.
- Vad är det? Viskade han.
- inget, det är bara fel att göra det här och nu. Sa jag och lade ner böckerna som jag tagit med mig från lägenheten hit på bordet.
Jag lade extra kraft i slaget för att det skulle höras. För att han skulle förstå att det var punkt.
Han gick sakt bort mot sin plats. Det pep till i min mobil, jag fick ett mess från honom, jag kunde inte annat än skratta. Men eftersom att lärarna hade börjat komma in i rummet nu kunde vi inte längre prata.
vi behöver prata! Möt mig utanför. NU!
Jag reste mig sakta och gick mot utgången, när jag öppnade dörren drog en hand tag i mig och drog mig baklänges in i materialrummet. han tände lampan, jag såg rätt in i hans ögon. Jag vände ort blivken och ställde mig några meter ifrån honom. han var tyst.
- Var det något speciellt du ville? sa jag och tog hans hand.
- Ja det var det, sa han och drog åt sig handen.
Jag blev iskall, det bådade inte gott. Tänk..
- Jag är gift!
Jag blev iskall längs ryggraden, det alldeles nyss varma rummet, blev svinkallt, jag befann mig inte alls i det lilla materialrummet, jag var i helvetet där allt hade en vändning, jag blev arg ledsen, tårarna brände bakom ögonlocken, jag gav honom en blick glansig av tårar, inget var längre någon mening. Jag ville sluta ville aldrig mer se mannen som stod framför mig.
- Vad fan är det du står och säger?! Har du glömt av att vi låg med varann häromnatten, du kom in i mig, du viskade ord i mitt öra, du visste att du hade mig på kroken! Hur fan kunde du? jag skrek så att magen vände sig i mig,
Jag ville inget hellre än springa bort från jorden, från platsen jag stod på. Men han stod ivägen.
- Jag är..
- Jag vill inte höra det förbannade ordet ledsen, för du är inte hälften så ledsen som jag är! Jag är inte ledsen, jag är otroligt besviken, det är så förbannat jävla absurt! Jag skrek på honom. Min frösta kärlek jag visste det, att det inte kunde bli perfekt. Men jag trodde att det kunde det om man gjorde det bästa av situationen.
Han kollade på mig med en förvånad blick, jag struntade i det, jag gick runt honom och smällde igen dörren bakom mig med en sån kraft, jag ville bara att ilskan i mig skulle försvinna. Jag tänkte till och med på att det hade vart skönt med ett barn, eller att besöka honom med den ursäkten. Jag spottade på mig själv inombords ville inget hellre än bara sätta mig ner och gråta låta hela världen se hur ledsen jag var.
Jag gick in till personalrummet fram till mitt skrivbord tog upp böckerna i famnen och gick mot klassrummet jag skulle ha nu, B2. Världens tråkigaste klassrum säkert. Jag låste upp dörren och gick in, lade ner böckerna på bordet. jag kunde inte hålla tillbaka mer, jag lade huvudet i händerna och grät, så hårt. Mitt liv hade på fem minuter förvandlats från något underbart till något fruktansvärt. Jag vikarierade som hans flickvän, inte som lärare. Ett ord som stod högt i min hjärna, vikariera. ta någons plats medens den andra är sjuk eller ledig. Precis så kände jag, jag vikarierade som hans flickvän. Jag kastade ner mig på stolen och grät ännu mer. Efter en stund försökte jag hämta mig. jag andades tung och kunde inte låta bli att släppa flera tårar till, när jag tänkte på honom gjorde det så ont. Jag hade blivit kär. och kärleken gör ont. Men inte såhär ont. Jag ville inget hellre än bara gå, ifrån allt och alla. Speciellt från honom. Dörren öppnades och han stod där.
- Dra åt helvete!
magen krympte ihop sig till en liten boll som sökte skydd. Men jag brydde mgi inte. han skulle ut ur mitt liv, ikväll skulle jag ut och få mej ett ligg till, han skulle bort, bort från min hjärna, hans trevande händer skulle bort från min jävla kropp, hans ord skulle bort och han skulle bort från mitt hjärta. Allt från honom skulle bort.
Eleverna strömmade in i klassrummet och ännu en dag skulle ta sin form, men inga mer dagar i mitt liv skulle någonsin ta sin form. Jag skulle bara gråta. Eleverna satte sig ner och slog upp boken på dem sidorna jag skrivit upp. Eleven som legat framför mig på golvet och gråtit satt längst fram. han var otålig.
- hur är det med grisen idag då? Ropade en elev längstbak i klassrummet.
Jag kollade upp bitarna föll ihop, han bad om hjälp, han var mobbad! Jag blev rädd, vilken värdelös människa jag var.
- Vem är grisen? Skrek jag åt honom. Vem är grisen i det här jävla rummet om inte du?!
jag skrek och skrek ville få ur all min ilska.
Han blev tyst och kollade ner i bänken.
- Lägg av med sånt språk! Här i mitt klassrum! Hör jag ett ord från dig och din äckliga mun så kastar jag ut dig härifrån, hör du det?!
Jag blev förvånad på mig själv, den mobbade killen bara kollade på mig, med någonting som kallades tårar i ögonen. jag gav honom ett varmt leende, jag var en hård lärare. men så hård att jag klarade av det här som jag nyss gått igenom var jag inte, jag var nära på att börja gråta igen när jag tänkte på honom.
Ska jag fortsätta? :S Låånga kommentarer om hur den var åså hjälper :) mycket!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | eviigheet - 8 nov 07 - 22:45- Betyg:  | | du är duktig | | -Cute - 8 okt 07 - 15:15- Betyg: | | underbart <3 | | prickigthallon - 7 okt 07 - 19:43- Betyg: | | Riktigt jävla skitbra!!! <333333 | | empalove - 7 okt 07 - 19:23- Betyg: | | skit bra!! klart som fan du ska fortsätta:) | | DeathCrisis - 7 okt 07 - 18:55 | | klart du ska fortsätta :D det är ju skit bra :) | M-424 - 7 okt 07 - 18:44- Betyg:  | Jättee braa :) Du använder bra ord:)
<33 En stark fyra | | FjOLaa__ - 7 okt 07 - 16:32- Betyg: | | "Jag spottade på mig själv inombords ville inget hellre än bara sätta mig ner och gråta låta hela världen se hur ledsen jag var." det låter så bra. du använnder bra ord, som beskriver känslor bra, jag tycker att du ska forätta så som du gör just nu. otroligt bra är det. | | Ericautank - 7 okt 07 - 16:13- Betyg: | | fortsätt, en jävla BRA novell kan jag bara säga <3333 |
|
|
|
